Jag tumlar runt i ingenting.
Hjärtat slår i otakt, skrattet och ruset genomsyrar mig.
Jag drömmer mardrömmar och gråter.
Vi planerar att ses snart. Det är inte vettigt,
de är inte sansat och inte direkt genomtänkt,
men jag måste. För jag vet inte hur jag ska klara
att andas annars.

Grillmiddagar med släkten, kramar av fulla morbröder som säger att
man är de bästa dom vet och att man kommer bli något stort,
lyckliga skratt på gräsmattan,
monopol när man är över trött och mest bara ligger dubbelvikt
i skratt, filmkvällar med föräldrar och lillebror, How I Meet your mother,
möblering hos lillasyster, kurragömma med dunk med massor av barn
skrattande och mysiga barn och nostalgiskivor.

Skolan börjar snart, men de har jag förträngt.
På tisdag morgon åker jag tillbaka till björkarnas stad.
Jag förträngas ändå allt som skola heter.
Även om jag tror de här kommer blir ett bra år, ett riktigt fint år.