Jag pulsar genom snön och Ilona springer framför.
Hon stannar och gräver lite där de faller sig. Luktar
och rusar så fort hennes långa valpben bär.
Idag satt mamma barnvakt hela dagen, och jag saknade
och var orolig efter någon timme. Men det gick så bra, så bra.
Som det alltid gör. Hon är så duktig min lilla bebis.

Det värker igen. Oron. Det gör spontana besök.
Och jag pulsar och stretar igenom snön medans Ilona försvinner
i en sprudlande fart igenom mörkret.
Men han skänker mig en bild, av oss som hånglar i en snöhög.
Han ser på mig och säger "du är tokig du jänta" och jag gör mina
ögon överdrivet stora och säger "JAG?!" Han skrattar och hjälper mig upp.
Sedan dricker vi choklad vid det hemmabyggda köksbordet i
vårat slitna lantkök innan vi kryper ner i nytvättade lankan.
Och det lugnar mitt pulserande hjärta.
Skrämmer bort det svarta, som fläckar ner.
Ger en trygghet som inget annat ger.