Jag är så kopiöst löjligt trött.
Även om jag blev isäng skickade typ tio igår när jag halvsov på soffan.
Trots att Ilona inte varit ut en sista gång eller fått bada.
Men mamma lovade att fixa och de kändes skönt, att någon annan gör
de ibland. Att få lägga sig tidigt, och få andas lite.
(Dock kunde jag ändå inte somna förän en nybadad Ilona kröp upp i sängen hos mig)

Idag har jag hjälpt storasysters bekant att flytta och julhandlat.
Sen stressat, käkat pizza och bråkat med en släp.
Jag har saknat Ilona och ringde och grinade till mamma på
stan efter några timmar, som vanligt.
Jag fick seperationsångest när jag och storasyster
bara pratade om att jag ska lämna bort henne i tre veckor.
Jag är så sjukt töntig, men jag tar de, hon är min bebis.

Sen försvann vi till min sidekick och hade party
med polkagris glass, miljoner sorter godis och kakor,
spelade sällskapsspel och tvspel. Hade myspys.
Sedan när folk börjde somna vid borden, drog vi hem.

Jag och Ilona gick en promenad under en stjärnklar himmel,
och mitt huvud bultar och värker.
Min pojke är sjuk, och jag oroar sönder mig.
Kommer ringa honom snart och gråta lite i telefonen.
Tur att han håller mig på jorden, även när han är dödssjuk.
Min fina älskade pojke.
Imorgon ska jag upp tidigt, så jag funderar på att lägga isäng mig,
typ, exakt nu.