Oron biter mig i själen.
Det gnager sakta på mina revben och
sprättar upp varje nerv.  Och tankarna åker karusell mellan
magen och hjärtat i ljusets hastighet.
Hjärnan är ur balans och jag bär den under armen
och hoppas att allt ska sluta snurra.
Men plösligt säger du så. Och då är allt glasklart.
I tre sekuder är allt så uppenbart och skärpen så
skämmande skarp och jag ser allt.
Sen passerar dom sekunderna och jag famlar i
mörkret samtidigt som jag blundar och slår dövörat till.
Och tänker på dina läppar mot min hals.
Och där stannar hjärtat helt i sin dans.