De känns som jag ofrivilligt ramlat in i en
dröm som jag hade som barn.

När jag får mail, blir jag alltid lika förväntansfull.
Som ett barn som ska öppna den största presenten.
Oftas känns de som att öppna paketet och hitta ännu en ljusstad som
min faster redan gett mig i tre år i rad, när jag hittar spam, inbjudningar
till facebook, "köp vår viagra!", eller kedjebrev.
Men ibland, är de som att öppa och hitta de där som man längtat
och tjatat efter i ett års tid, när jag hittar fina, söta och personliga mail.
Men inatt, 02:26, kom ett mail som jag längtat efter i 17 år, och aldrig
trodde jag skulle få uppleva de, de kändes hämtat från vilken sliskig hollywood film
som helst. Jag har läst de ungefär 1391 gånger nu, och jag kommer läsa de ännu fler.

Jag är förrvirad, orolig och lever på ruset.
Jag blockerar kontakter som kan störa och lever ständigt
i en dagdröm, i min egna dagdröm där oroligheter inte få besöka.
Besöktiden är slut för allt som kan förstöra.
Du skär, du skär som laser och jag har inget vettigt försvar.
Jag drömmer om dina läppar mot min hals och när du sover,
när du sover vågar jag säga allt jag annars inte vågar. Då vågar
jag viska och lova dig allt jag inte vet om jag kan hålla, och jag
avskyr brutna löften, babe. Jag skulle aldrig någonsin vilja göra så mot dig.
Då lovar jag dig tusenfallt, men jag skulle aldrig vilja göra så.
Brutna löften är de värsta som finns.

Men du ger mig allt jag bara längtat efter och jag vet att jag aldrig
kommer vara bra nog, och jag kommer aldrig kunna ge dig allt du förtjänar.
Du kanske inget vet, men jag vet och jag vet att jag alltid förstör.
Att jag alltid lovar att den här gången inte ska bli likadan, men jag
håller inga löften till mig själv.

Du har rätt, jag oroar mig för något som inte ens hänt, men
hur skulle jag inte när jag redan vet hur slutet är?