Nu är jag helt galen, galen i dig.



Jag vet ingenting, fråga inte mig, jag vet ingenting.


Igår somnade jag intill laptopen med Melissa Horn i
hörlurarna. In trasslad i lakan och tomrum.
Jag somnade med rädslan tryckt mot bröstet och
ett hjärta som slog i takt med armbandsuret.
Jag drömde om en bro, en sval vårnatt och hörde
en pojke i telefonen viska "Vi måste kanske de, för
att känna pulsen på varandra"

Jag har inget försvar. Jag har rivit alla murar.
Jag är inget att luta sig mot. Jag har inget beskydd.
Här är jag och jag lever laglöst, fritt och utan spelregler.
Jag är inte ens hälften så bra som du säger och jag är så
rädd för när du ska förstå de.
Jag är rädd att förstöra något
som alltid varit så viktigt, så skört och så vackert.
Fråga inte, jag har inga svar. Jag kan inte försvara de här,
för jag vet inte vad jag håller på med, men jag vet att de gör mig lycklig.

Lyckligare än på väldigt länge. Jag har inget förvar, inget svar på tal för
jag vet inte vad jag håller på med. Det är tunn is och de är så dumdristigt,
men jag ler och tar ännu ett steg ut.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback