Det blir så.  Jag behåller Ilona.
Jag vågar knappt säga det högt, för
då är jag rädd att någon ska ångra sig och
ta henne ifrån mig.
Min bebis. Min lilla, lilla bebis.

Hon är så fin. Även om hon väcker mig klockan
sex varje morgon och hittar på dumheter ibland så
mitt tålamod inte räcker till.
Trist att hon inte får följa med till söder.
Skulle vilja att pojken fick träffa hunden, tror de
skulle bli asbra. Som allt annat med honom.