Efter få timmars sömn,
har jag fått halva skolan att ifrågasätta
hurvida C och jag är förståndshandikappad eller inte.
Antigen skrattar jag tills jag inte får luft åt saker som "ska vi lämna böckerna
i skåpet nu eller?"
eller gråter över ingenting.

Jag är rastlös. Fruktansvärt rastlös.
Skulle vilja springa ett och ett halv varv runt
världen och "end up" i din lägenhet, i din famn.
Åh, typiskt.