Våren var som vackrast, när du kom till mig.



Det har varit några dagar ovanför molnen.

Dagar fyllda med vardagliga äventyr, mamma som
bryter sig in och vi skruvar ihop bord, vilsen på willys,
världens vackraste middagar med några av världens finaste
människor, film, tårar, överdrivet mycket skratt, sekunder när
man tappar andan, kaffe på mcdonlads, skriksjungande i bilen,
segdagar framför tv:n, bilåkande runt världen, äventyr på ikea,
födelsedagspresenter, skrynkliga lakan, ljus,
viskande ord om natten, varm hand i min och så mycket mer.

Nu är jag nere på jorden igen.
Och nu när stjärnguldstoftet och magin lämnat lägenheten
finns bara tomheten och en oändlig hög disk kvar, för
att hålla mig sällskap.
Hans lukt är de han lämnat kvar. Överallt.
Och de känns som jag aldrig mer vill tvätta någoting.
Jag grät, fast jag bestämt mig för att inte göra de.
Tårarna föll ner för kinderna fast jag ville vara stark.
Jag hör honom fortfarande viska i mitt öra.
Han fattas mig. Han fattas mig så de värker i bröstet och
det exploderar i hjärteroten.

Nu vill jag lyssna på Niklas Strömstedt, röka cigg
och ligga på rygg på taket.
Men jag röker inte, och har inget tak att ligga på, så
det blir bara att lyssna på Strömstedt och dricka
cola på balkongen i natten.

Kommentarer
Postat av: Carro

Jag har, jag röker

2009-10-28 @ 19:53:53

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback