och nu har jag samlat modet att säga de svåraste orden



03.12 somnade jag medans gryningsljuset
dansade i mitt stökiga flickrum.
Vi hade pratat länge om saker man inte pratar
om och jag fick höra ord vi aldrig sagt.

11.21 väckte min stress mig och påminde om allt
som ska göras. Men ändå har jag inte gjort
ens hälften, och de känns som jag kommer sopa
de mesta under mattan i ett försök att bara andas.

Jag vill bara ha honom här.
Kunna dra honom nära mig.
Höra honom viska,



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback