Jag blev nästan påkörd i en tvärkurva när
jag dagdrömde om secondhand butiker, julklappar,
honom, handskrivna brev och barn.

Jag stannade nästan idag, och sprang ikapp en kille
och gav honom en käftsmäll när han kommenterade
när jag cyklade förbi, på min eländiga, dumma cykel som
aldrig kan sluta tjuta och irritera mig, påväg hem från skolan.
Jag var inte på humör. Jag stannade. Räknade till tio, andades.

Jag dricker oboy och saknar honom.
Att han ligger här hos mig. Intill mig.

Jag borde räkna matte nu. Usch. Vill inte.