Kom just hem från att ha sett Walk The Line
med E, NL och storasyster.
Vi hade myspys med chips och popcorn,
som de ska vara en lördagskväll.

Sedan att vi popade 15 påsar popcorn till
barnens kyrksöndag som är imorgon, var bara
en intressant faktor. Och att alla hade en fin uppgift.
Jag var tex. pop-pojken och dom andra var
skräp-pojken, hålla-i-och-knyta-påsar-pojken och
hälla-upp-popcorn-pojken. Riktigt fint blev de när
de var klart och hela köket fyllt med popcorn överallt.

Jag vaknade med fem obesvarade sms.
Jag drömde om honom.
Att han och jag låg i gräset en sommardag och
de var en konsert i bakgrunden. Något band spelade
men vi lyssnade inte.
Vi låg bara på våran filt och världens snurrade runt oss.
Sen gick vi hem till min lägenhet som vuxit och blivit en tvåa,
och allt var vackert. Och något random par sov på min bäddsoffa
i rummet intill, men vi hör dem inte och vi kunde inte care less.

Jag saknar honom, hela tiden. Alltid.