take my breath away.




De finns frekvenser av helgen som
finns kvar i varje hjärtslag.
Snurra runt i en bil i stan, pizza på lilla Maria,
gå vilse på Ica Maxi en lördag morgon, världens
härligaste middag med kyckling och ris med världens
finaste C, och M. Och den bästaste kvällen efter de.
Bilen hem lördagnatt, halvsovandes, så lycklig, så trygg,
och lyktstopsljuset som slår mot ögonlocken som lugna andetag.
Hem och krypa ner med ömmande ben i den kalla sängen och ligga
där i mörkrets och viska allt som man egentligen aldrig säger.
Orden som ligger på läpparna. Allt de där som
finns där, som är suddigt i kanterna, som glider omkring fritt men som
ingen vågat försöka fånga eller vågat göra tydligt.
Det blir känslosval och tårar, de blir glädjerus och allvar.
Söndag blir slö och seg, som en söndag ska vara.
Somnar vid midnatt med en pojke i bäddsoffan, en intill,
blåmärken och ord viskandes i örat.

Måndag
blir ett bombnedslag från klarblå himmel
som slutar 03.28
Tisdag var ett irritations moment och där jag stövlar hem tidigare
än tänkt och försvinner på stan för att gå lite vilse och äta pizza.
Onsdag124; datatekinker och irriterad samhällslärare som snackar
om sperma och försöker hjärntvättas oss till samhällsvetare, säger inget mer.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback