Då bär jag dig, hela vägen hem

Idag har jag varit ensam på jobbet. Bortsett från
några korta stunder. Jag glömde laddaren i mammas
bil och min telefon blev strömlös och dog.
Därför har jag fått för mycket tid över vilket gjort att det har
stormat i huvudet. Jag har grubblar på saker som jag helst
vill glömma, och ja, ekorren har varit som hög på socker och
löpt amok. 

Nu är mobilen i ladd, jag ska slänga ihop en dagordning
och maila ut, gå ut och underhålla med min hund som är så rastlös
att hon tuggar på kartonger just nu, sortera kläder och packa,
duscha och fixa, för imorgon åker (läs: flyttar) jag tillbaka till
The Big City. Och just nu, är det inte taggat för fem öre.
Jag är inte ens taggad på livet.
Den ända som känns bra, är att jag tar storasyster och E med mig
imorgon och vi ska se till att lägenheten blir i ordning.

Så, tillsvidare; woulli boulli!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback