Kom som en storm i April, en enorm känsla av frihet

Jag åt sommarens troligen sista mjukglass idag.
Måster erkänna att jag motvilligt börjar öppna mina
armar för hösten. Det känns inte lika hemskt,
jag kanske överlever.

Åt middag hos min moster med kladdkaka till efterrätt,
som en av mina småkusiner gjort.
Fast hon inte är liten. Hon är så stor att hon har egen mobil och
kan göra kladdkaka själv. Nu vet vi ju alla att kladdkaka kanske
inte är de mest komplicerade att göra, men i alla fall.

Och dagen till ära har jag haft dansträning också, riktigt najs.

Imorgon är de söndag. Imorgon bär det av till the big city igen,
med Ilona som följeslagare. Det känns bättre faktiskt att hon följer
med, och att nu är E med. Så lägenheten inte känns så stor och öde
längre. Vi pratar om en inflyttningsfest snart också, känns som de skulle
vara på sin plats.

Jag hoppas verkligen att den här läsåret ska bli nått speciellt.
Att den ska ta mig med storm och svepa iväg oss till oupptäckta
platser som inget öga skådat. Att våra fötter ska få känna orörd mark.
Ett äventyr, en resa, nått nytt. Jag vet inte var min rastlöshet kommer ifrån.
Men det kryper lite i benen. Och jag förväntar. Längtar.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback