I söndags gav min dator upp igen.
Nu har jag windows 7, så jag hoppas den
ska vara lyckligare och sluta strejka.

Igår åkte jag och E 3 mil utanför the big city,
och satt i möte i fyra timmar. Sedan bröt vi eftersom
klockan var 21.45 och vi var igenom typ halva föredragningslistan.
Väl hemma somnade vi tillsammans, skedande, i min 170 bäddsoffan
till ljudet av S mobilbrusande andetag.
Klockan 02.20 vaknade jag och började prata i telefonen jag
hade tryckt mot örat innan jag insåg att ingen var kvar.
Det var varmt och trångt, så jag kravlade till min egen
säng där Ilona låg och nöjt av utrymmet.

Imorse hade Erikas autograf flyttat sig från min arm
till min panna, och jag somnade om och drömde om
en kontorsstol där vi möte våra demoner från förr.
Men jag kom mig iväg till skolan, astaggad på fredag,
och fick sova på massagen igen.

Klockan 15.30 tog jag en buss hem till North Sea.
Mina pluppar till hörlurnarna hade försvunnit igen,
och jag spenderade två timmar att lyssna på tre grabbar,sl
bästa kompisar som hade ett band, som skulle desgina
och bygga en lobby, som sysslade med graffiti och väggmålningar,
framtidsoro och kärlekstrassel.
Jag slutade aldrig intresseras och fascineras över dem.
Det sprutade kreativitet ur fingrarna och vilja att leva varje sekund till 100%
ur ögonen. Med lusten att festa som varje dag var de sista och leva
varje andetag on the edge.

Och medans de är ute och gör stan osäker ikväll och förtränger
att de har jobb att kliva upp till, så sitter jag och mamma hemma
och kollar bilder på alla olika gnagar sorter på wikipedia, och bestämmer
vilken som är läskigast. Capybara och rörråttor, usch.

Nu ska jag försöka få Ilona att sluta jaga katten och
få med mamma på lite kladdkaka, thihihi.