Jag somnade till Owl City's album Ocean Eyes spelande i
högtalarna. Ilona sover på min mage likt en katt
en stund tills de bli obekvämt.

När jag vaknar, efter en konstig dröm om starka kryddor
och bort sprunga själar, är jag förtvivlad över att de fattas
en kall rygg att lägga kinden till. Någon att krypa intill.
Ingen som tittar på mig med lika nyvakna ögon och säger
godmorgon för att sedan fråga om jag sovit gott.
Det känns som morgon och att jag borde gå till skolan,
fast klockan inte ens slagit ny dag.

När jag kommer in efter en promenad igenom natten
med Ilona, är läsken slut och jag glädjer mig till att världens
bästa pojkvän har sett till att de finns isbitar.
Jag älskar honom för att han är ordning och reda, när
jag är kaos och för att han tänker på sånna små saker, bland
annat.

Nu har jag just gjort franska klart och fryser igen.
Min kropp hävdar att de är morgon och jag lurar hela tiden
mig själv att jag är sen till skolan.

Här näst ska jag försöka lägga mitt tunga huvud på kudden
de sista timmarna innan dagen gryr, fast benen rastlöst
tumlar runt i ingenting.
Trassla in mig i lakan och undra vad du gör just nu.