Ilona är inte riktigt van att gå i koppel efter fyra veckor
med att springa lös och busa med det andra hundarna
i North Sea.
Matvägrar gör hon också, eftersom hon också lärt sig
under dessa två veckor (mer än att köpa chips och ostkrockar)
är att om man gör de, så får man alltid något godare i skålen.
Ju längre man väntar, desto bättre.
Detta gör att varje måltid, är ett bråk, där vi är lika envisa.
Det har slutat med att jag struntat i henne, sagt att om
hon inte äter de som bjuds, får hon vara utan.
Detta fick jag ångra idag, när hon började må illa av att
inte ätiti ordentligt det senaste dagarna och min matta blev lidande.
Nu måste jag ringa mamma och fråga hur hon tror den
tvättas bäst. Ilona vs matte, 1-0.  Tur att jag älskar henne gränslöst.

Där här är förresten hur Ilona löste problemet med en av hennes
nya leksaker; bollen som har två hål där matte stoppar i godis
och hon ska klura ut hur de ska komma ut igen:



Hon spenderade en hel kväll med att bita på den.
En kreativ lösning, enligt mig. Istället för att förstå hur hon ska
få bollen att rulla, bet hon större hål, vilket också leder till att godisarna
ramlar ut i överflöd.

Nu ska jag sova förlängesedan.
Jag är nu helt utmattad och less.
Skulle vilja kasta mig en snödriva och ligga kvar tills de blir vår.
Därför känns de skönt att storasyster ringer och frågor om jag
taggar helgen, och jag skriker ett flickigt skrik inom mig.
Därför känns de skönt att umgås med C och NL imorgon, de är behövligt.

Och jag tänker på honom. En axel att lägga huvuudet mot.
Någon som stryker mig över ryggen.