They'll name a city after us, and say it's our fault

Mitt internet vägrar installeras hemma.
Så hemma är jag som en varg i ett laglöst land när vintern närmat sig.
Nu blev Nordman inspirerat, härligt.

Sitter på franskan nu.
Jag vill läsa på distans så jag får kliva upp när jag vill,
förstår ni så underbart de vore. Åhå.

Igår hade vi öppethus, som kändes som en lång lunchrast,
fast med massor av utdelningsgodis, och provsmaker.

Efter de och lite Paris Hotel gick jag och Ilona ut.
Då lyckades Ilona skrämma livet ur en stackars flicka, 
igenom att krångla sig ur halsbandet och springa fram och
försöka leka med henne, sådär som bara hon gör.
Jag hade lätt panik, men fick fast henne iaf (de är hennes
favorit lek annars, att man ska jaga henne, och hon är SJUK
snabb, jag lyckas aldrig i vanliga fall) och
hon var asnöjd efter sitt lilla spratt.

För övrigt, jag ska inte åka till Iran, för jag skulle
aldrig kunna klara av att komma ihåg att man inte
får göra tummen upp. Jag gör de ju hela tiden.
Jag skulle få massor av x-antal käftsmällar.

Nu taggar vi naturkunskap, och kemi! ehe, nej.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback