Jag vill bara gråta, så vackert är Stockholm i natt

Jag har slungats tillbaka i verkligheten.
Lite lyckligare, ännu mer förkyld.

Stockholm var lika vackert som det alltid är
den här tiden på året.
Jag besökte platser jag saknar, blev kär i ett par blåa skor
som jag inte köpte. Vi provade diadem i olika former
och färger, och skrattade. Letade strumbyxor över halva stan.

Jag har suttit med vid ett runt bord och lyssnat
på intressanta och roliga nyblivna vuxna som
pratat om vad det gjort sen senast, minnen, dumheter
i sin ungdom, spyor, politik, älgar, vuxenpoäng och var benen bär.
Det dricker sitt kaffe svart och jag med hälften mjölk.
Jag känner mig större version av mitt nioåring jag, utan
nyfärgat rött hår och drömmande blick som får sitta med
vid vuxen bordet och bara lyssna, fascineras och absorbera.
Jag ler, och dricker en kopp till.

Sedan sitter jag med på seminarium, lär och lyssnar.
Blir mer förrvirad över livet och
vänder ut och in på gamla tankar.

Sover en natt på hotell, i nytvättade vita lakan, och
ser ut över en slumrande stad insvept i nattens mörker.
Äter världens finaste hotellfrukost och ser människor med
trötta ögon hålla varandra i hand.
Jag saknar honom.
Jag ligger i fosterställning, ihop krupen på en smal och sliten
bädd i ett gammalt tåg som rusar igenom landet.
Det kränger och sliter, och jag tror att jag ska ramla ut,
ramla den oändliga sträckan på säkert två meter ner.
Jag somnar med ett krampaktigt tag i madrassen och mobilen
tryckt mot bröstet och i hörlurara spelar spelningslistan jag valt att kalla
"I feel so tired right now" och innehåller alla låtar
som är bra att somna till.
Jag äter en frukost bestående av en god ostmacka från SJ
och en drickyoghurt från Coop.
Jag saknar honom. Jag saknar honom varje sekund.

När vi lämnar Stockholm, värker och glädjs hjärtat på samma gång.
Jag förstår att jag inte glömt. Att jag inte lyckats kväva allt.
Att frekvenser hela tiden dyker upp, och inte ger hjärtat ro.
Men samtidigt vill jag inget mer än att skapa nya minnen nu,
nya frekvenser och nya saker som jag kan glädjas åt, i staden som jag
ofrivilligt blev förälskad i.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback