Jag har landat från Vingelmina.
Det har varit ett intensivt dygn.
Med gråt, med skratt tills man inte kan andas,
med saknad, lugn, huvudvärkstabletter, te,
ofantliga mängder kaffe, övning, långa bilresor,
mat i överflöd, äventyr, fina människor, interna skämt,
och en tältsäng som kändes ostadig.

Nu är jag hemma trött, inte tröttare än när jag åkte,
men än dock trött. Ögonen går i kors typ.
Jag väntar bara på att föräldrarna ska komma hem
från firmafesten, så vi kan gå tills sängs allihopa.

I fredags slängde jag förövrigt iväg en överraskning.
Och jag har fler på lut. Spännande va?