Jag är inte försvunnen, de är bara mycket nu.
Det är kursprov, de är nationella, det är vanliga prov
och det är projekt som ska vara klara om vart annat.
Sen är det mycket mer, icke skolrelaterat. Allting händer nu.

Ilona har varit borta en vecka nu, och blir borta två till.
Dels för de här och dels för att jag inte hinner med just nu,
och de då är bättre att hon är i North Sea där någon har tid
och hon får springa fritt igenom skogen med grabbarna.

Lägenheten är tom och tyst utan henne.
Jag har ingen följeslagare, och inga nyfikna ögon som ser på mig.
Jag blir rastlös och mitt hjärta värker efter henne.

I helgen var jag i Piteå. Det var fint.
Jag har sprungit runt i en Kalix-mössa hela helgen,
skrattat, haft världens största barnkalas med tårta
och tokigheter, suttit i årsmöte, varit i ett glasregn, kramats,
sovit lite på världens minst madrass, träffat människor man
sällan ser och haft en liten men minnesvärd majbrasa.
En riktigt fin helg helt enkelt.