Fina lilla Krumelur, jag vill aldrig bliva stur.

Jag hänger på tradera i jakt på julklappar (hej fattig studerande här!)
och så ramlar jag över lite nostalgi.
Minns ni Katt-Hund? Ett tecknat program som gick på cartoon network
eller om det var om det var nickelodeon, jag minns faktiskt inte.
Jag hade nämligen ingen sådan kanal som barn. Vi hade STV1, SVT2
och TV4 liksom. Utöver det tusentals VHS filmer och Bolibompa.
Ändå älskade jag det där pogramet. Så när jag besökte någon kompis
som faktiskt hade dom där kanalerna, satt jag som klistrad.
Kompisen kunde aldrig förstå varför, det var ju alltid samma program
som man sett minst 567 miljoner gånger, vi kunde väl göra nått roligare.

Och så hittar jag den här för 1 kr och helt plötsligt är den påväg hem till
mig i brevlådan:



Jag vet, men jag ville alltid ha en så fruktansvärt gärna och 1 kr liksom guys?
Jag har en besatthet av gossedjur som man kanske förväntar sig ska ha vuxit bort
när man är 18 år gammal, men ack nej. Jag har tyglat mig själv, men det finns där
någonstans. Jag simmar inte längre runt i ett rum breddfyllt av dem, ger dem namn
och skapar historier om deras liv. Men dom ligger mig fortfarande nära hjärtat.
(Jag är konstig jag vet, men en del säger att de är därför man tycker om mig)
Jag tänkte att jag skulle ju kunna ge bort den som julklapp i värsta fall, sen insåg jag
att barnen idag är förstörda med animerad skitbarnprogram där man skriker, svär och
kallar varandra könsord som skulle fått Walter Elias Disney att gråta av förtvivlan och skam.
Inte skulle dom veta vem Katt-Hund är och aldrig uppskatta en sån fin gåva.
Nej, de får jag spara till mig egna barn i så fall. Lära dem lite vett, sans och fin historia.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback