Jag sitter uppkrupen i min säng med
choklad och chips samtidigt som jag försöker
skriva klart en uppgift om posttraumatiskt stressyndrom
till pyskologin imorgon. Jag har hållit på hela kvällen
men har ändå en del kvar, det går liksom långsamt.

Fick mina nya shoes idag btw;







Som ni ser sjöng mina plastbitar till gamla skor på sista versen.
Tragiska skor var hippt i högstadiet, numera känner det bara opraktiskt,
speciellt med vinter, snö, kyla och allt.
Det är liksom lagom roligt att ha en konstant snöboll i skon och att
när man tar av sig dom ramlar det ut 156 kg grus som det använder
när man sandar gågatorna.
Nej, jag har gått hela dagen och lyckligt tittat ner på mina fötter. Sjukt najs.