bara så länge våra hjärtan klarar av att slå

Nattluften är kall och stilla.
Jag andas in den, djupa andetag.
Han var den finaste tröjan jag vet på sig,
fast jag aldrig kan förklara varför jag tycker om den.
Han har två presenter med sig, fetaost och en marabou digestive.
Det två saker jag önskade mig mest just då.
Vi står där tillsammans. Han viskar att han älskar mig.
Och plötsligt är de som världen stannar till.

Ikväll kommer storasyster och NL.
Vi ska äta världens bästa middag och förfesta
för imorgon, då det är den stora dagen.
Jag är sjukt taggad.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback