Vi hoppar på varenda tåg, som leder ingenstans

Vi sitter bänkade framför tvn som visar
senaste avsnittet av idol. Det lilla bordet från
myrorna är fullt med chips och dipp.
Det är jag och de som ligger mig närmast hjärtat.
Vi skrattar, skriker och komenterar.
Somnar framför tvn.
Det är som en fredags borde vara.

Dagen därpå når morgonen även våran stadsdel
och det börjar hektiskt.
Men sedan står jag där på en balkong, med ett
helt sjukt härligt gäng folk skrattandes och pratades
i vardagsrummet, och ser tre fina människor åka rutschkana
på innergården. Det är kväll och luften är kall att andas in.
Lägenheten är full av liv och rörelse, ändå har det människor
som varit här tidigare idag redan gått.
Och då tänker jag att de var värt att stress och all planering.
Vi river stolar, spelar musik, flamsar, skrattar, skriker och leker
lekar till sena natten.

Idag är det söndag. Kylskåpet är full i olika bakverk och tacos rester,
vi har ett helt presentbord med saker vi ännu knappt rört
och ännu finns spår av festen kvar.
Det regnar. Typiskt söndagsväder, som du kallar de.
Jag sitter ensam med serpentinerna. Det känns lite tragiskt.
Alla är borta. Storasyster har åkt hem, S är påväg hem och E har egna äventyr.
Mina kläder var blöta sedan vi var på Ica Maxi, så jag har bytt om
till söndagskläder, nu när jag inte ska visa upp mig för
mänskligheten mer. Mjukisbyxor, gammalt linne och pappas t-shirt.
Jag har läxor jag borde göra, men nu ska jag lägga mig i soffan, dricka
cola och bara tycka synd om mig själv.
Deppsöndag, here we are.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback