Jag ligger kvar lite för länge och får springa till bussen.
Missar frukost, missar allting. Utom bussen.
Grabben med cykeln får inte åka med och blir ensam kvar.
Hela dagen regnar bort och jag längtar hem till min säng
fast den är så hjärtskärande fruktansvärt tom numera.
Kommer hem och kryper ner för att värma kroppen, när
våran lägenhet är så kall och inga ljud hörs, mer än grannen
ovanför som trampar runt. Vi har aldrig sett dom, men de gör sig
påminda ibland i alla fall.
Jag tycker om regnet även om jag önskade att himlen
bara kunde öppna sig och allt fick ösa ner. Så det känns.

Jag lagar kycklinggryta som blir kryddigare än jag tänkt mig
och vi dricker varm choklad för lägenheten är så kall.
Åker iväg till mina barn och leker, leker och skrattar lite grann.
Kommer hem för att se idol, dricka te och äta muffins.

Nu sitter jag här och inser att jag inte fått någonting gjort idag.
Jag missade allting, utom bussen. Hela långa listan.
Och egentligen längtar jag bara hem. Hem till North Sea.
Hem till våran slitna soffa, till storasysters köksbord,
till lillebrors mjukisbyxor och pappas gamla t-shirt, till Ilona,
till någon att luta mitt huvud mot.