Idag när Erika äntligen kom hem från sin shoppingrunda,
gjorde vi lasagne. Den blev inte perfekt som förra gången
men ändå helt okej.
Annars är de rätt lugn i det vi kallar vårat hus.
Växerna har fått namn och kommunalrådet själv knackar på vår dörr.
Min kusin och hans sambo tittar förbi med sin lilla samojed valp.
Hur söt som helst. Sen slängde vi ihop tortillasnacks
(har miljoner tortillabröd kvar). Äter de med chokladbollar och popcorn
till idol. Jag poppar popcorn över hela köket.
En helt vanlig dag.

Och det slog mig, att även om vi var tillsammans 412 dagar
så känns de fortfarande i mig när han kallar mig "älskling".
Det är lika stort. Lika otroligt. Lika häftigt.
Det pirrar precis lika mycket som för
1 år, 1 månad och 16 dagar sedan.

Och imorgon åker jag hem. Jag längtar.