Igår svepte jag förbi likt vinden på
en moppe, genom den sena oktoberkvällen.
Vi körde fort och just då, kändes vi odödliga,
men mer levande än på en stund.
Polisen var ute, så vi körde bakgränder och skogsvägar
och träffade människor jag aldrig mött.
Vi kramade kattungar och jag fick hålla i "ankan" som
hon kallas för hon låter så roligt, och de va nästan så
jag tog med henne hem. Men bara nästan.
Sedan somnade vi till "big mama's house" innan jag fick skjus hem.

Idag, har jag känt mig som en mangafigur i
en serie där nalle björnar hugger huvudet av dig
med polkagrisar, hundar är bartender och
där man tar rymdfärjan till sitt 7-16 jobb.
Så jag har sprungit runt så som man gör i manga,
där man håller ut armarna som man flyger och skrikit
"åminåminjååååå" men min bästa mangaröst.

Nu sitter jag i soffan hemma i inlandet
och löser tjejproblem.
Nu ska jag leta reda på glassen och
se brittiska serier med mamma.