Livet känns som tanten som nästan
körde på mig imorse.
Livet känns som min lägenheten där allt
är upp och ner, och saker kastade överallt.
Livet känns som mitt kort, som jag tappade bort idag
och fick spärra igen.
Livet känns som de där obesvarade smset.

Jag är sjukt less.
Vi har lång helg och inte hjälper de mig,
för jag har huuuur mycket som helst att göra, usch.
Någonstans är de så mycket som ligger under huden.
Jag vill bara skrika, gråta och slå vildt omkring mig en stund,
för att någon ska hålla fast mig tills jag lugnat ner mig och
viska "de blir bra, de kommer bli bra, jag lovar Ina, de
kommer bli bra. Fast de inte känns så, så kommer de det"
Som stora syster gör när jag blir arg. Hon bara håller mig.
Håller fast mig och säger med sin ömma röst "Jag älskar dig,
älska mig".


nu ska jag fortsätta se greys anatomy
och gråta lite..

Hela mitt inre och hela mitt medvetande,
längtar efter att klättra.
Klättra, klättra upp på taket och ligga där
tills kylan får mina kroppsdelar att domna bort.
Se stjänrhimlen och lyssna på musik som får
mig att glömma allt som ramlar runt i mitt huvud
och all stress som gör att de känns som någonting kör över mig.

Jag cyklar igenom staden i hög hastighet
och ser alla platser som tillhör oss.
Oss. Han, du, ja, hon och dom.
Det tillhör oss. Staden är vår. Och den kommer alltid vara de.
När vi berättar för någon, kommer vi berätta om vår stad.
Om alla plaster, alla ögonblick och alla minnen som är våra.

Nu vill jag komma hem, trött och less med andan i halsen,
och få krypa ner intill honom. Luta huvudet mot honom och
känna hur han stryker mig över håret.
Tycka synd om mig för att mitt huvud bultar och
viska "kom, kom ska jag göra de bättre?"

häromdagen såg jag på bilder från mina kusiners hus,
dom håller på att renovera köket. Och jag såg
bilder på mina kusinbarn, och de har blivit så stora.
Det är då jag inser hur fort tiden går.
Och hur mycket som bara passerat.
Runnit oss ur händerna.

jag saknar att pyssla.
Tur att jag köpt papper och så nu, så
ska jag dra igång ingen när jag och E
har våran stora pyssel kväll.

på tal om E, är de är sjukt bekvämt att komma hem till
en städad lägenhet och trerättersmiddag.
Nu börjar hon med maten! nomnom.
Då ska vi bara vänta på NL som faktiskt
haft en lektion idag, stackaren.

Idag har jag varit på handledarutbidlning och
fått de bekräftat att jag är blind utan mina glasögon
på syntestet som vi hann göra i svängen.

- Ser du den längest ner i högra hörnet?
- Va? Högra sa du?
- Ja, ser du vad de är?
- (tänker: lastbil) jaa.. eh.. en trea?
kanske? eller? högra hörnet sa du?
- Den stora där? Den största? I högra hörnet?
- Ja.. ehm.. (tänker: visst är den de en lastbil? Nää, en bil bara?)
de är en tre.. right?
- Du ser ingenting alls va?
- Nja...
- Det är en nia, du var inte ens nära.
Du har ganska dålig syn va?
- Ehm.. ja.. kanske. (Tänker: Attans, tur jag inte sa lastbil då hade
han ju seriöst skickat hem mig direkt)


Sen har jag hämtat och burit ved, och nu
världens godaste glass, nomnom.

Imorgon: Tandläkren.
Åh, nej. Jag vill inte. När jag fyller arton
ska jag aldrig mer gå dit. Det här ska seriöst
bli sista gången, ja. Det ska de faktiskt.

Jag drömde inatt att vi åkte till Paris över dagen för att shoppa
och jag bodde på ett elevhem som låg i samma lokal som Ica Maxi.
Jag bodde på Ica Maxi. Det var udda.

Vi drack te och berättade om drömmar.
Jag har berättat om att S och jag ska till Ikea.
Dom tog de väl sådär.

Kom just hem från att ha sett Walk The Line
med E, NL och storasyster.
Vi hade myspys med chips och popcorn,
som de ska vara en lördagskväll.

Sedan att vi popade 15 påsar popcorn till
barnens kyrksöndag som är imorgon, var bara
en intressant faktor. Och att alla hade en fin uppgift.
Jag var tex. pop-pojken och dom andra var
skräp-pojken, hålla-i-och-knyta-påsar-pojken och
hälla-upp-popcorn-pojken. Riktigt fint blev de när
de var klart och hela köket fyllt med popcorn överallt.

Jag vaknade med fem obesvarade sms.
Jag drömde om honom.
Att han och jag låg i gräset en sommardag och
de var en konsert i bakgrunden. Något band spelade
men vi lyssnade inte.
Vi låg bara på våran filt och världens snurrade runt oss.
Sen gick vi hem till min lägenhet som vuxit och blivit en tvåa,
och allt var vackert. Och något random par sov på min bäddsoffa
i rummet intill, men vi hör dem inte och vi kunde inte care less.

Jag saknar honom, hela tiden. Alltid.

Nu har jag färdats genom landskapet som är beklätt i höstens färger,
bort från kusten till inlandet.

Här är allt som de brukar.
Lillebror och jag lagar middag för mamma är lite sjuk, dock.
Imorgon ska jag och storasyster umgås och
de känns skönt, för jag saknar henne, lite alltid.
Helgen förlängs eftersom jag har tid hos tandläkaren, käftis, sämstläkaren.
Jag avskyr tandläkaren. Usch. Jag är aldrig så missnöjd som den gången
om året jag måste gå dit, frivilligt låta dem plåga mig och sen gå hem
i smärta. Fy, nä vet ni vad.

Jag drömde om honom inatt, om en röd stor villa med "bosse" skrivet
på brevlådan. Jag hade åkt buss hela vägen. Jag sa att jag saknade honom
för mycket, att jag inte stod ut. Att jag bara behövde se honom, nu.
Jag vaknade när vi just skulle kliva in.
Och jag har hört hans röst i huvudet hela dagen:
"Åh, du är världens finaste. Inse de. Snälla?"

Nu ska jag gräva fram glass ur frysen, nomnom.
Sen blir de att bara dö en stund, de är jag värd.

Jag fortsätter i min dvala.
Men när jag och C käkade nudlar, skrattade tills
vi inte klarar av att andas åt helt meningslösa saker
och snurrar runt tills vi inte vet vad som är upp och ner på
världen för att titta på stjärnorna, då lever jag lite faktiskt.
Då är de som mitt sovande inre tar ett andetag. Ett djupt andetag.

När han skriver sms med ord som ger mig en elektrisk stöt rakt
igenom kroppen och jag tappar andan, är de som att jag lever lite.

Veckan har varit väldigt spännande och mitt humör
har varit den största katrusellen av allt. Jag skyller på lite
sömn. Jag skyller på skolan. På prov och stress.
Ena sekunden skrattar jag åt vad som helst, kameler, hästar,
dåliga misstolkningar, sverige som världens största zoo, eller vad
som faller mig in.. och andra brinner jag av för ingenting eller svävar helt fritt
i någon dagdröm någonstans.

Nu har jag precis pluggat trafikantsämstskitgrejjs klart
för idag, eller inatt, eller hur man säger.
Jag avskyr trafikant btw. Jag ska skratta mig lycklig dagen de är över.
Hoppas mitt prov på 200 sidor går bra. Annars gråter jag.
Jag borde sovit för längesedan. Åh, typiskt.

Jag kom just hem från Media Markt med
fotopapper och skivor, (både tomma och fyllda med musik).
Jag är sanslöst trött och
har ramlat tillbaka i en Pink-preiod igen.
Jag spelar just nu albumet "Misunderstood" på högsta volym.
Åh, jag är verkligen kär i henne, de har jag varit sen jag hörde
henne första hennes röst rörde mina trumhinnor.
Åh, hon är så fin, Alecia Moore.

btw, så håller jag på att fixa massa ny musik från
okända småstads artister och om två veckor kommer han (IIIIIHIHIHI!!!!!).

Nu blir de att äta godis och annat gott, nomnom.
Sen skriva den där skitengelskasaken och troligen
däcka framför någon gamla film.
Jag har så otroligt intressant liv så jag vill bara kräkas.

Jag läste igenom gamla blogginlägg från
gamla bloggen idag.
Jag saknar förra året.
Okej, allt åkte berogdalbana och allt
var ständigt upp och ner. Men jag levde i alla fall.
Det fanns något vackert med att ligga på en gräsmatta
klockan 03.14 på en tisdagsnatt och bara vilja
försvinna från jordens yta utan något som helst spår.
Eller dricka te och blåsa såpbubblor i ett fönster tillhörande
ett väldigt litet rum, mitt i innestan.
Att snurra runt på stan dagar och nätter bara för att fördriva tid
och spela nostalgiska tv-spel i en stökig källarlägenhet.
Att sitta sju personer ihop trycka i en 90's säng och se på
en film på en dataskärm tills alla somnat intill varandra.
Att ligga i en liten säng en lördageftermiddag och lyssna på regnet tillsammans.
Det var sällan lätt, och jag ville ofta bara ge upp, men jag levde iaf.

Just nu känns de som jag sitter fast i en skolbänk medans
själva livet passerar utanför.
Jag går bara mellan skolan och lägenheten. Men udantag för Ica och
hedlunda när de faller sig.
Jag gör ingenting som jag gjorde förr. Jag bara sitter instängd
och känner hur min rastlöshet driver mig till vansinne.
Jag kommer snart sova direkt jag kommer hem från skolan
och leva på natten, bara för att någonting ska hända.

Jag vill sitta på ett tak och se stjärnhimlen.
Jag vill leva, om så bara lite.

Vilken kass söndag.
Jag stressade till bussen, fick åka buss med läskiga
människor som ville bjuda på cheese balls, bodde
mitt i emot Max och luktade tåg, sen blev de att åka taxi
men en kille som faktiskt varit i North Sea och tyckte de
var kallaste hålan på denna sida sverige och han hade läskig dialekt,
sen blev de att springa till en pizzeri som precis stängde,
dra på ica köpa konstig snabbmat,
äta glass i regnet, laga mat, äta, frosseri på munkar och grädde.

Nu har jag skrvit skit analysen och är så trött
att jag går sönder.
Morgondagen kan gärna skit i att komma,
eller iaf vänta en timme extra eller så.

Jag vill bara somna tätt intill den där kalla ryggen
och vakna av att han håller om mig. Ja tack.

Blev inte att hjälpa storasyster idag.
Hon var sjukt i feber och bihåleinflammation, och
världen gick emot henne. Så hon vände i dörren med
orden "Så, nu åker vi hem och lägger oss!"
Det kändes tråkigt. Jag saknar henne. Men vi ses
troligen imorgon, hoppas jag.

Istället åkte jag till stan med föräldrarna för
att skjusa ner mina två kusiner till min morbor
som ligger på sjukhuset och har opererat knäet.
(Halva min släkt har fått för sig att opera sig, snart är min
moster och farbror på tur, och min andra morbor gjorde de nyss)
Vi hittade honom i ett litet rum där han var hög på morfin och sa
i ungefär varje menig "Ja, men de blir så bra så. Det ordnar sig"
Ja, jo, är man på morfin så ordnar sig nog allt.
Han hade lite svårt med orden också;
- Ja, jag gurglade på de och..
- va?
- Ja, ehm.. googla! Det menade jag, men jag tyckte de lät
häftigare att säga sådär.

Sen passade vi på att vara en sväng på stan och
köpa lite kläder. Det blev en tröja och en mössa för min del.
Och tack vare mitt presentkort betalade jag 28 kr, ja tack.

Nu ska jag äta godis tills jag vill spy och sen ska jag krypa isäng.
Är så sjuuuukt otaggad på imorgon så jag vill dö.
Helst vill jag bara krypa under täcket och försvinna en stund.
Eller somna och vakna någonstans i söder. I en säng, en lägenhet
och en stad jag aldrig sett.

Våran älskade granne i sin tidiga 80-årsålder sitter
vid vårat köksbord  klockan 09:52, när ingen är vaken.
"Jag tänkte passa på att hälsa på grannarna, man ser dom ju så
sällan nu för tiden" säger han och ser på mig där jag kommer in yrvaken.
Han är fin.
Pappa följer med honom hem (så han verkligen kommer hem) och
han ger oss så mycket potatis vi vill från deras potatisland.

Nu borde jag äta frukost.
Jag fick världens finaste sms precis innan tre inatt.
Undra var storasyster är?

"Jag vill ha dig. Här. Nu. Fort. Snälla?"
Jag går sönder lite grann.
Speciellt när jag kommer hem till ett tredje världskrig
och bara vill lägga mig ner och dö en stund.
Nu blir de popcorn och vindruvor, sen sova.
Ska hjälpa storasyster och flytta ur lägenheten.
Det blir nog bra. Jag hoppas de.

Jag tror jag håller på att bli sjuk..
eller är, jag vet inte.
Det här är inte normalt, till och med för att vara jag.
Jag tror saknaden håller på att driva mig till
vansinne. Snart får dom låsa in mig, jag är
nära ett samanbrott faktiskt. Jag fattar ingenting.

Och självklart kommer the cardigans - and then you kissed me
fram på högsta volym på datorn bredvid mig.
Det är ju så uppenbart.

Jag vaknade tidigt. Åt frukost och gick en promenad,
jag förstår inte var min rastlöshet kommer ifrån.
Jag gick en sväng förbi där jag skulle haft friluftsdag
för att se om någon vettig var där, men alla låg hemma i sina
varma, sköna sängar och sov sött. (som jag misstänkte)
Jag tog en promenad efter stranden förbi morgonpigga
fiskare och yrvakna hundägare.

Påvägen hem träffade jag min barndomsvän som var
stressad och vi pratade nutid och framtid. Hon bjöd på
tuggmi och fick senare dåligt samvete för att
jag glömde att tacka (tack för tuggumit).
Sen kom jag hem och kastade av lite saker innan jag
skyndade till bussen.

Sen dess har jag hunnit fynda byxor och nostalgi på myrorna, köpt en ny blomma,
plantera den nya blomman, bränna lunch och insett att brandalarmet
verkligen, verkligen funkar, äta lunch, cykla till Ica Maxi och handla,
baka morotskaka, cykla till hedlunda, vara med mina scouter, hem,
äta glass med leif, se idol och bråka med bloggen.

Jag snurar runt och ser bilder av dig överallt.
Vaknar hastigt om nättera och har dig borta.
Jag saknar dig så de värker i kroppen.
När du säger att du saknar mig också, att du
vill ha mig där eller vara hos mig, eller att du
bara vill ha mig, bränner tårarna bakom ögonlocken.
Du fattas mig. Precis som i Ronja Rövardotter, men just
de förtvivlan "du fattas mig".
Det kommer dröja minst två veckor och jag sliter mig
i håret redan. Jag förstår inte hur jag ska stå ut. Hur jag
ska stå ut att existera utan dig.

Helgen blev fin, riktigt fin.
Lördag bestod av att fiska med storasyster och hennes syster
plus en gammal barndomsvän. Jag drog upp en liten öring som
kastades tillbaka. Vi grillade mackor i mackjärn och de regnade.
Sen blev de en sväng på kurs, och så tårta och beklaga sig om
livet hela natten för systers pappas sambo fyller år idag, grattis.

Idag vakande jag tidigt och satt och spelade dator hela morgonen
tills resten av den yrvakna familjen klivit upp.
Orden från igår natt låg kvar inom mig och pluserade.
Sen blev de att bränna skivor jag hittade under nattens rastlösthet
och laga byxor. Dom är faktiskt hela nu, sjuttioelva avbrutna nålar och
väldigt mycket raseri senare.

Nu äter jag kladdkaka med grädde och låter den kalla höstluften
smyg in genom balkondörren.
Jag väntar på att min kamera ska sluta bråka
så jag kan redigera lite bilder. Thihihihi.

Idag har varit en väldigt jobbig dag.
Men vi slapp engelskan och fick gå hem 14.40
så man ska kanske vara nöjd ändå.
Blev hem och duscha för att sedan göra franskaläxan.
Sen pizza med NL och käka glass till 2½ men.
När han gick till sitt korridorsmöte, blev de att göra samtalsanalysen.
Det var skit tråkigt ifall ni undrar och jag hoppas att jag får G.

Mina grannar fortsätter borrar och hamra i väggen,
hur många tavlor kan man sätta upp? allvarligt.
Jag är sjukt nyfiken att se vad dom egentlige sysslar med.

Nu ska jag ta ut kladdkakan ur ugnen och sen
borde jag krypa isäng. Tror de blir omelett till frrukost
för jag har 10 ägg som går ut imorgon! Sjukt.

Jag vill vara där du är nu.

Nu har jag kommt hem, finally.

Jag har gjort bort mig sju gånger idag, och
jag erkänner att de känns mindre lyckat.
Allt från att jag gjorde idiotiska uttalande på kamratstödjargrejjen
som fick alla där inne att höja på ögonbrynen och betvivla min
förmåga att vara kamratstödjare till att få ett par på en cykel att skrika
i mitt ansiket. Yes, duktigt. Plus att jag fick min lärare att brinna av på
mig så jag måste skicka in anteckingar jag inte har, duktigt.
Jag känner att jag har flyt idag.

Nu ska jag krypa under täcket och dö en stund.
Sen ska jag käka sallad, slänga in ny musik på mp3n, nu ska
den deppiga och hemska vårmusiken bort, och ny fin höstmusik ska in, yesyes.
Och sen blir det att cykla till hedlunda.

Igår, lagade currykyckling, ris och sallad med världens finaste C.
Pojkarna som inte hört av sig på fyra veckor kom
och lagade tacos (köttfärs, ost,  tacochips) i mitt kök.
Sen försökte jag och C plugga trafikkunskap men de
var inte så enkelt men tre pojkar som stutsade omkring
och skrek "TITTA, TITTA PÅ MIG, DUUUU, TITTA DÅÅÅÅÅ!!"
Men när de sedan försvann för att spela rollspel och plocka upp
honom som dom kallar judepojken.
Då pluggade vi klart och såg Idol och fikade te, kaffe,
choklad, chokladbollar, riskakor och kakor.
Mysigt, riktigt mysigt.
Sen blev de att gå halva vägen med C och prata skånska och snusk.
Påvägen hem ringer S för att se till så jag kommer hem, han är så underbar.
Sen pratar vi tills han tvingar mig att gå och lägga mig,
för jag ska ju faktiskt upp tidigt. "Du måste sova, hjärtat".

Igår var en bra dag. En riktigt bra dag.

Idag blåser de riktiga nalle puh höstvindar och
första lektionen var att vara ute i skogen och titta på svampar,
mossor, spindlar och röttter. Känns som lågstadiet, faktiskt.

Nu är jag bara irriterad på min samhällslärare och
Carolina Gynning. Skulle vilja ge båda en käftsmäll.
Men om ni ursäktar mig nu ska jag lyssna på
"blablablabla, samer, blabla, ni är samhällsplanerare,
blabla, lyssna då! blablablabla" i 15 år till.


"- Min lärare hatar mig!
- Men jag älskar dig
- *tappar andan*"

Jag måste bara för säga de här högt:
Samhällskunskap B suger och våran
lärare är snäppet sämre.

Och han måste komma om två veckor,
jag klarar mig inte annars.

Rabarber och vanilj te. Och tårar.
Jag har ramlar in i en sliskig hollywood film där
man alltid får varandra i slutet, och jag är inte värd de.
Jag är inte värd att ens vistas vid inspelningen, och nu är
jag i huvudrollen. Jag är inte värd de här.

Han är så mycket mer än jag är värd.
Och någonstans vill han ändå ha mig.
Lilla, dumma och nästan värdelösa jag.

Det är sånna här kvällar jag saknar honom lite mer än alltid.
När sitter ihop krypen i soffan och ser på "ensam mamma söker".
Ser på ny funnen kärlek, ser på folk som är
nervösa och inte riktigt vet var de ska sätta fötterna,
folk som faller för ögon och pratar om
hur fantastisk han är och hur vacker hon är
och ser hur de famlar efter varandra.

Nu ska jag äta glass, sen ska jag ringa honom.
Väcka honom lite, thihi.

Dagen har bara varit bisarr.
Jag och min storasyster har bråkat med min
lillasyster, gjort mina storasysters syster besviken,
förstört två middagar, plus att jag och fröken H har för 76 gången
på ett halvår bokat om våra "åh-vi-måste-verkligen-träffas-träff" igen,
och hunnit varit riktigt irriterade.
Och någonstans där i mellan hann jag sova för länge, slö spela the sims 2,
beställa kläder och min syster julklappar och så har vi fiska.
Jag fick bara en liten aborre som jag släppte tillbaka.

Nu har jag också gjort min uppsatts på 250 ord på engelska om vad jag gjort i helgen.
Tack Gud för google translater.

Nu ska jag försöka sluta hosta och krypa isäng.
Grispesten gör verkligen livet surt.

Det är sant, tjejer är mysko men killar kan verkligen
vara helt dumma i huvudet. Jag orkar helt enkelt inte,
jag fattar ingenting. Orka var sur, töntar.

Idag fick jag brev. Jag älskar att få brev.
Det är bland de bästa jag vet. Det var från min vän
i värmland. En flicka har krossat hans hjärta, hon har
krossat de värre än jag en gång gjorde. Han gråter ut
hos mig och tror att jag har alla svar.
Jag har inga svar på hjärtekross. Jag har varit igenom de där,
men jag vet inte om de finns någonting som hjälper.
Jag skulle vilja skicka över en kram, lite av mitt bästa te, världens
bästa skiva och en bit kladdkaka.
Men jag vet inte hur de skulle få plats i ett kuvert.

Nu borde jag sova, för längesedan.

Var med och tävla vänner och alla ni andra!
Erkänn att de är typ de snyggaste album ni sett?

Kolla in den på: http://mettesfoto.blogg.se/2009/september/tavling-nr-1-av-7-vinn-ett-album.html#comment





http://mettesfoto.blogg.se/2009/september/tavling-nr-1-av-7-vinn-ett-album.html#comment

Imorse var de skyfall från klarblånatthimmel, där
jag passerade med ett litet paraply och blev helt dygnsur.
och nu finns bara vatten pölar och trasiga stigar.
Igår gick vi vilse på höjden och i skogar, idag
åker vi hem, hem till inlandet. Det känns som de var
månader sen jag vara där fast de bara är snart två veckor.
Jag saknar de. När jag flyttade trodde jag aldrig att jag skulle
sakna den där fruktansvärda lilla hålan,
men nu längtar mitt hjärta ofta dit.
Storasyster och jag ska fiska, och jag längtar efter henne.
Bara vi, hon och jag. Hon är så fin min syster.

Men egentligen är mitt huvud 58 mil långt bort.
I en viss stad, i en viss lägenhet och hos en viss pojke.

Idag är den första höstdagen, säger man.
Det känns faktiskt som höst när regnet faller
och vinden sliter i björkarnas löv där några redan
blivit gula. Lars Winnerbäck sjunger i hörlurarna och
jag längtar faktiskt tills hösten slår ut med full kraft.
Jag längtar efter att se vad som händer och vad kylan för med sig
och att se sommarens tårar, krossade drömmar, ångest och förrviring tyna bort.

De finns frekvenser av helgen som
finns kvar i varje hjärtslag.
Snurra runt i en bil i stan, pizza på lilla Maria,
gå vilse på Ica Maxi en lördag morgon, världens
härligaste middag med kyckling och ris med världens
finaste C, och M. Och den bästaste kvällen efter de.
Bilen hem lördagnatt, halvsovandes, så lycklig, så trygg,
och lyktstopsljuset som slår mot ögonlocken som lugna andetag.
Hem och krypa ner med ömmande ben i den kalla sängen och ligga
där i mörkrets och viska allt som man egentligen aldrig säger.
Orden som ligger på läpparna. Allt de där som
finns där, som är suddigt i kanterna, som glider omkring fritt men som
ingen vågat försöka fånga eller vågat göra tydligt.
Det blir känslosval och tårar, de blir glädjerus och allvar.
Söndag blir slö och seg, som en söndag ska vara.
Somnar vid midnatt med en pojke i bäddsoffan, en intill,
blåmärken och ord viskandes i örat.

Måndag blir ett bombnedslag från klarblå himmel
som slutar 03.28
Tisdag var ett irritations moment och där jag stövlar hem tidigare
än tänkt och försvinner på stan för att gå lite vilse och äta pizza.
Onsdag124; datatekinker och irriterad samhällslärare som snackar
om sperma och försöker hjärntvättas oss till samhällsvetare, säger inget mer.