Jag vill beställa från Ellos. Jag har inte råd.
Jag vill äta cupcakes, dricka te och hoppa i sängen,
trassla in mig i laken, viska hemligheter när lampan
släcks. Höra regnet mot fönsterrutan och veta att vi
just nu, finns bara vi. Världen är inte mer än just den
där sängen, livet är inte mer än just de här andetaget
och glädje är inte mer än ögonfransarna
som kittlar mot kinden.

Nu ska jag krypa isäng.
Imorgon bär det av till verkligeheten
och livet i en internetfri lägenhet.

Jag avskyr vintern.
Avskyr, avskyr, avskyr, avskyr.
Om jag kunde skulle jag gå i vinterdvala.
Om jag kunde skulle jag göra som mumintrollen
och bara krypa ner i sängen och sova bort vintern.

Jag är insnöad. Det är snöstorm ute och vi har
ingen väg. Så jag missade bussen tillbaka till
the Big City. Får åka före solen går upp imorgon.
Ike stannar i North Sea i alla fall. Mamma ville
behålla honom för att föda upp honom och låta
honom springa efter skotern.
Om vi nu har en skoter. Lillebror körde fast den idag
och drog igång ett tredje världskrig.

Nu sitter jag och inser att jag har massagehäftet på
annan ort så de lär bli spännande på provet imorgon.
Ska nog smälla i mig en påse chips och förtränga de,
drömmer om nya snygga underkläder.

Igår ramlade jag in på middag hos familjen Hjelte,
sallad blev det och det var riktigt gott.
Sedan satt jag och storasyster barnvak till N.
När hon somnat spelade vi Spyro i timmar på Xboxet,
och jag kände mig inte äldre än åtta år.
Åt glass och fantomensås.
Det var så fint och mysigt. Det är alldels för sällan
de är bara jag och storasyster och vi bara, inte gör
någonting speciellt. Finaste storasyster.
Som ibland rycker tag i mig och skakar om mig.
Jag snavade in genom ytterdörren över två hundar
runt två, och hela huset var tyst och still.

Idag var jag med storayster, lillasyster och
tillhörande pojkvän och käkade våfflor.
Det var mysigt. Snurrade och snackade
länge, vi borde verkligen träffas allihopa oftare.
Mycket oftare.

E är fast i Stockholm pga. av stormen i Frankrike och
åker inte förän imorgon och jag fortsätter längta, med
skräckblandad förtjusning.

Den här ramlade förresten in i min inkorg idag och
fick mig att le lite grann:

Två hundar sover ihop krupna och tysta intill oss.
Jag läser gamla blogginlägg och jag saknar honom.
Saknar, saknar, saknar, saknar, saknar, saknar honom.

i want you so bad, it's driving me mad

Tankarna rör sig runt jordbävningen i Chile och
det människorna med en telefon som det inte går
att ringa till.
E åker till frankrike om 1,5 timme och jag är nervös
och orolig för henne, fast jag vet att hon klarar sig
så bra ändå. Hon är en förnuftig ung dam.
Om fyra veckor är de jag som åker.

Nu ska jag krypa ur pyjamasen och iväg till storasyster.

Vill ni gråta till en hjältes
sista önskan som blev uppfylld, ska ni läsa de här.
Om ni sedan vill le, och känna hur skrattat bubblar
inifrån, ska ni titta på de här.

Själv sitter jag inne under täcket framför
animal planet och fryser.
Längtar till våren, till sommaren, till värmen,
till havet, till springet i benen, gräset, fjärilarna,
till vinden som sliter i löven, till maskrosorna,
och solen som värmer kroppen.
Jag drömmer om förmågan att kunna
skriva och om de här:

Godmorgon.
Somnade på soffan och ringde världens vackraste pojke.
Viskade saker som ger gåshud.
Sedan försökte jag sova men Ike har stuttsat
runt och ylat hela natten, så de blev lite med de.
Skotern är fast körd i skogen någonstans,
Ilona välte nyss ut den resterande av chili con carnen
över hela köksgolvet, mamma är på skattjakt med
eniro och jag drömmer om muminmuggar.

Nu ska vi snart äta smörgårdstårta till frukost.
Storasyster ikväll. Finaste storasyster.

Jag har landat i North Sea med en överaktiv husky
vid min sida. Ilona blir som barn igen.
Det leker och tumlar runt.

Har just slevat i mig mammas egna variant av chili
con carne, slängt iväg en dagordning och sjunkit
ner i soffan.
Ilona ligger vid min fötter och sover, hon har sprungit
efter en skoter idag tills hon blev less och fick åka sista biten.
Mamma bråkar med huskyn att han överhuvutaget ska
ligger ner efter sin skoterrunda alldelse nyss.

Nu dricker vi trocadero, tittar NCIS och sjunker
ihop bland filtar och täcken i den slitna blåa soffan
och struntar i disk. Struntar att de saknas åtta gafflar
och att leverpastejen föll över hela köksgolvet.
Glömmer att det blev fel snus och att hundmaten blev glömd
i the Big City. Glömmer världens sämsta reovisnings som
fick MVG minus och att man egentligen borde gjort mycke mer.
Det är fredag, så vi andas ut.

Igår var en bra dag. Jag slutade klockan 12 och
skyndade ner på stan. Där köpte jag nya inlägg till
skorna och spenderade mitt presentkort på HM.
Hittade världens finaste tröja på secondhand, på halva
priset, som dock måste sys om lite, men de är
får väl 25 kr vara värt.
Drog fötterna och tittade i affärer, drömde om saker jag
inte har råd med, bara för att jag hade tid.
Bara för att jag kunde.
Sedan slängde jag i mig en macka från subways och
sprang till bussen hem.

Väl hemma rensade jag ut garaderoben och kastade
allting som aldrig används.
Sedan tog jag påsarna med kläder och med pant,
och släpade mig till Ica. Mamma ringde och vi
pratade länge. Jag fick prata med Ilona också.
Mitt hjärta värker när jag hör henne på andra
ändan luren.
Panten skrapade i alla fall ihop till 80 kr och jag köpte
bröd, skinka, euroshopper godis och deo för dom.

Hemma igen blev det att ligga på rygg i sängen och
äta godis. Lyssnade på februaries soundtrack på steron.
Låg bara och njöt av mig egen duktighet. Läste gamla
anteckningar och log. Log så ansiktet kändes ovant.

Sedan somnade jag bort i någon timme, och
så blev det ansiktsmask och varma mackor,
dansade runt i den nya inköpta tröjan och mysbyxor,
innan jag kröp till sängs igen.
Somnade försent, jag somnar alltid försent.
Men det kanske är okej att somna sent på en väldigt
fin tisdag, en ganska dammig, men fin tisdag.

Jag somnar ifrån 23.32. Förlåt, förlåt, förlåt, förlåt.
Förlåt för att jag alltid somnar ifrån.
Vaknar igen 04.14. Jag vet inte varför jag alltid väcks
klockan fyra eller fem, beroende på när jag somnar.

Väckaren ringer ovanligt sent, 07:00.
Jag studsar ur sängen. Jag gör nyponsoppa
till frukost och känner mig duktig.
Sedan dansar jag runt i lägenheten tills
C ringer och jag försvinner till skolan.

Nu sitter jag på min franska lektion och
är vilse i grammatiken, och jag försöker föra
en diskussion om hundvakt.

Ikväll blir det att plugga till kemibajsprovet.
För att kompensera, ska vi göra amerikanska
pannkakor och skratta oss redlösa åt ingenting.

Snook - Inga Problem är den bästa låten just nu.
Den snurrar i hörlurarna och berättar precis hur de känns.

Jag är omtumlad och mörbultad.
Packar väskorna och åker tillbaka till the Big City idag.
Känner mig som en söndertvättad disktrasa, och veckan
känns mest som ett slag i magen, med två prov och styrelsemötesaker.
Min inre röst skriker;
"Ina, skärp dig! Känn inte efter, ställ upp nu då,
tänk inte så mycket, det är inte
farligt, det är bara att göra det, KOM IGEN DÅÅ!"

Ilona blir kvar i North Sea, pga av att jag lider av tidsbrist och mamma
längtade, längtade, längtade efter henne.
Jag känner redan hur tomt de kommer bli i
lägenheten utan henne. Hur ensamt det kommer vara.
Ingen att trängas med i sängen, ingen som ligger bredvid
en i soffan när man ser tv, ingen som lägger sig och
slickar mig i ansiktet halv sex på morgon för att man ska
kliva upp och ingen som ligger vid ytterdörren och väntar
när man kommer hem.
Men de är bättre att hon får springa omkring här och
leka på öppna ytor i djup snön, i stället för att sitta
och glo på dörrhandtaget till min ytterdörr.

Nä, nu ska vi laga jambalaya. Sjukt gott.
Jag ska ge mamma valpögonen och fråga om hon
inte kan vaska fram en husalf till mig.
Han ska heta Bombadil och han skulle ha ett skratt som
ett litet barn, som han skulle skratta varje gång jag
sa något roligt. Hans stora blå ögon skulle
se bekymrat på mig när jag suckade djupt och då
skulle han dansa fram med smultronmattor och läsa
bröderna lejonhjärta för mig.

Vet ni vad jag vill?
Jag vill stanna i sängen. Hela dagen. Exakt hela.
Jag vill äta glass, bakverk och chokladmjölk.
Jag vill titta på mumintrollen och fnissa tyst för mig
själv. Jag vill ligga upp och ner i sängen och läsa böcker
som jag egentligen vill läsa, men aldrig finner tid för.
Jag vill ligga i sängen och dricka te, prata med någon som
förstår och spela gitarr. Jag kan inte spela gitarr.
Helst av allt vill jag krypa ner intill honom som sover
så tungt efter en sömnslös natt, viska i örat och somna
med huvudet lutat mot hans rygg.

Jag vill ha lov. 
Och jag vill ha en ny design på min blogg.

Nu ska jag ta mig i kragen, ska släpa mig iväg
till konfalägret och vara lunchansvarig.
Det blir nog bra. Det blir säkert asbra, någongång.

Saker jag gör när ingen ser på:

- Jag trampar omkring i min lägenhet iförd favoritoutfiten bestående av
mammas gamla skjorta, långkalsonger och tjocksockar.

- Äter all mat ur djuptallrikar, i sängen.

- Ligger ner bäddad under dubbla täcken, iförd mjukisbyxor som är
som shorts och en stor t-shirt och ser på tv.

- Ligger i min soffa och spelar gamla skivor på stereon
tills ögonlocken slår igen

- Dricker mänger av koppar med kaffe

- Pratar med mig själv. För många långa monologer.

- Dansar för mig själv. Även ett fenomen som uppstår när jag
är ute och går själv. Har gett mig intressanta blickar ibland.

- Skriver långa brev som jag aldrig skickar

- Äter glass tills jag får ont i magen

- Ligger i badkaret och spelar musik från mobilen.
Ligger där tills jag tröttnar eller tills tankarna spårar.

Det var en vacker och fridfull lördagen morgon den 20 februari.
Utanför var de 25 minus och inte ens hundarna ville mer än att sticka ut
huvudet. Solen lyste starkt och det var en perfekt dag för en skoterutflykt,
om det inte varit för en outhärdliga kylan.
Själv väcktes jag bryskt av min lillebror som ringde angående en del
saker han glömt.
Efter frukost, klockan 11.56, rakade jag av mig håret.
Det känns skönt, lite läskigt och ovant.




Nu ska jag till konfalägret och visa upp mig. Jag fnittrar högt för mig
själv när jag tänker på deras ansiktsuttryck.

Vi åker en dubbeldäckare hem.
Ilona och jag sitter högst upp, längst fram
och fröken är sjukt nöjd. Hon ser ut över världen
och känner sig som en liten drottning, tills hon
tillslut tröttnat av sikten som efter en stund bara
består av  väg och skog, kryper ihop i mitt knä.
Där somnar vi intill varandra, samtidigt som min
mobil spelar februaries playlist, om och om igen.

Jag ramlar in hemma och äter kebab. Sedan ramlar
jag ut igen med lillebror och dyker upp på konfaweekend.
Där minglar jag runt bland människor jag känner, och
inte känner. Håller i en gitarr, fast jag inte kan spela
och dansar runt i en trött glädjedans. Vi kramas,
och ibland vill jag stanna kvar en stund extra. Ibland
vill jag att någon ska höra vad jag tänker.

Nu är har jag trillat in i den röda villan, där Ilona just nu
ligger på golvet och drömmer, efter en kväll fylld med äventyr.
Jag har insett att jag förfrusit mina händer och huden svider.
Mamma ligger släng på soffan, med en vetekudde om sin
onda arm och sover framför en brittisk film. Det luktar
tigerbalsam och katten spinner i sina högar av filtar.

Mitt huvud är tungt, och jag skjuter upp att göra det jag borde.
Som alltid, jag är professionell uppskjutare.

Jag har sedan i somras pratat om att raka av mitt hår, eftersom
jag är så sjukt less på mitt. Och eftersom det nog skulle må bra av de,
för det är så slitet. Och jag är lite sugen på min normala hårfärg.
Idag övervägde jag det seriöst. Pratade med mamma om de,
och jag vet inte om jag har mer än 3 mm på skallen imorgon.
Jag tror faktiskt att de kommer gå igenom. Jag tror imorgon blir
dagen, som jag efter 11 års tid, rakar av mig håret igen.

Jag vet inte hur många av er som kommer läsa de här, innan
ni ser äventyret i verkligheten. Men, nu har jag i alla fall sagt de.

Nu ska jag nog krypa isäng. Imorgon blir det att äta en lång
frukost med la famille, innan de är tillbaka på konfaweekend.

Igår spenderades eftermiddagen på framtidsmässan och
Nolia med storasyster. Jag har saknat henne.
Och när vi står där och ska kramas hejdå vill jag
egentligen inte släppa.

När jag kommer hem misslyckas jag med wook och
har telefonmöte med E om Paris.
Det kommer bli asbra, och den 26 mars får gärna
skynda sig närmare.

Ring S och blir nedtagen på jorden igen efter att ha
oroat mig och trasslat in mig i aviga tankar.
Går ut med Ilona och somnar tidigt.

Idag är det fredag, äntligen äntligen fredag.
Jag åker hem till North Sea.
Det känns som när man hållit andan så länge så de
känns som att man ska sprängas. Och att kliva av bilen,
ramla ner i den slitna blå soffan i en röda röriga villan,
kommer bli att dra de första djupa andetaget.

Min mellanslagsknapp på telefonen är trasig.
Ibland vägrar den ta emot sms och ibland dör
skärmen också. Det är spännande.
Så om någon har några kronor över, så skulle jag gärna ta emot
en Nokia 5310 XpressMusic i födelsedagspresent.

Måndag är alltid den bästa dagen i veckan.
Ilona bet sönder modemet, så jag har inget internet
och istället somnar framför tv:n när jag borde städa.

Idag är det tisdag och världens bästaste Carro fyller år.
Jag ramlar in på fel lektion på franskan och fick
straffet för att jag inte lyssnade förra lektionen med ett
förhör som gick bajs.
Nu har vi samhällskunskap och spelar röj-flaggor medans
lärare pratar om andra världeskriget och ekonomi.


Ikväll blir de party party för Carro fyller år.
Det är ASTAGGAT i fall någon undrar!
Imorgon är jag ledig, och de känns så sanslöst
skönt.

Min är hjärna, tumlad och tömd.
Jag saknar honom. Saknar, värker och bultar.

Klockan 05.20; vaknar. Klarvaken och taggad.
Skulle helst bara vilja kasta sig ur sängen och
rakt in i dagen. Är typ glad. Det spritter i benen.

Klockan 05:22; Bestämer mig för att de är kallt utanför
täcket och bästa att ligga kvar tills väckaren ringer.
Bara mysa en stund.

Klockan 05:30; Åh. Mysigt. Somnar en liten stund,
bara en liten, liten, liten, liten, liten, liten, liten.

Klockan 05:40; Väckaren ringer. Drar täcket över huvudet
"Skit liv. Jag orkar inte" Stänger av väckaren. Suckar.

Klockan 05:45; Måste allvarligt kliva upp nu.
Men bara en liten stund till.

Klockan 05:47; Okej. Nu kör vi. Men bara en liten stund till.

Klockan 05:50; Åh, de är så varmt och skönt. Måste.
Men vill inte, vill inte, vill inte, vill inte, vill inte, vill inte.

Klockan 05:56; Suckar ljudligt, kryper ur sängen. Gnäller
tyst och drar på kläderna. Drar fötterna sakta mot dörren,
för att ta på sig ytterkläderna och gå ut med hunden.


Klockan 09:31; faila på franska när jag försökte låta smart, lyckat.
Är hungrig, eftersom jag inte ätit frukost.
Lunchen består av tacobiff, pasta och salsa. Låter.. intressant.

Jag somnade till Owl City's album Ocean Eyes spelande i
högtalarna. Ilona sover på min mage likt en katt
en stund tills de bli obekvämt.

När jag vaknar, efter en konstig dröm om starka kryddor
och bort sprunga själar, är jag förtvivlad över att de fattas
en kall rygg att lägga kinden till. Någon att krypa intill.
Ingen som tittar på mig med lika nyvakna ögon och säger
godmorgon för att sedan fråga om jag sovit gott.
Det känns som morgon och att jag borde gå till skolan,
fast klockan inte ens slagit ny dag.

När jag kommer in efter en promenad igenom natten
med Ilona, är läsken slut och jag glädjer mig till att världens
bästa pojkvän har sett till att de finns isbitar.
Jag älskar honom för att han är ordning och reda, när
jag är kaos och för att han tänker på sånna små saker, bland
annat.

Nu har jag just gjort franska klart och fryser igen.
Min kropp hävdar att de är morgon och jag lurar hela tiden
mig själv att jag är sen till skolan.

Här näst ska jag försöka lägga mitt tunga huvud på kudden
de sista timmarna innan dagen gryr, fast benen rastlöst
tumlar runt i ingenting.
Trassla in mig i lakan och undra vad du gör just nu.

Jag har egentligen tvätttid nu, och skulle
behöva tvätta min hallmatta som ligger och
ruttnar i ett hörn. Men de skiter jag i.
Jag skulle behöva dra en dammsuger efter Ilonas
upptåg som illbatting idag, men de skiter jag i.
Egentligen borde jag gör de där franska häftet som
ska lämnas in imorgon, men de skjuter jag upp och
tröstdricker cola.

Ilona sover intill mig i soffan, och jag ser How I Meet Your Mother
där Ted är världens argaste på Lily, och Barney och Marshall hoppar
runt och är lyckliga som småbarn i nattskjortor.
Jag lindar i mig i täcket, fryser och känner hans lukt.
Och om jag blundar riktigt hårt, kan jag fortfranade
känna hans fingar mot min kind. Hur han trasslar in
fingrarna i mitt hår och viskar "älskling".
Ingen förstår hur mycket han fattas mig. Hur varje
pulserande sekund skriker efter honom.

Den här kvällen suger. Nu ska jag lyssna på deppmusik
och glo i taket. Egentligen vill jag bara ligga på golvet och
dricka te med någon som förstår,
som man bara kan hålla käften tillsammans med.
Jag har laddat ner ny musik som tröst, och förväntar mig
att min dator ska sprängas när som helst så jag ironiskt
kan skratta och svär tyst för att sedan kasta laptopen
från balkongen ut i februarinatten. Låta mitt vrålskrik
ljuda över campusområdet och hoppas att lungorna
ska tömmas på luft.

Det är alla jävla hjärtans dag, säger han.
Och det är vad jag tänker när vi går till bilen
för att köpa "du-åker-hem-och-ingen-orkar-laga-mat-pizza".

Det är över. Våran helg tillsammans är över.
Tiden tillsammans försvinner alltid lika fort
som en flyktig kyss i pannan.
Och redan när jag vaknar upp på morgon och
känner att hans arm ligger om mig, och kryper närmare
intill, så värker de i bröstet.
Det bultar och spränger när vi går en lång promenad
tillsammas i en vacker söndagmorgon i februari.
Det kunde varit den vackraste söndagen, om söndag
inte betyder att väskorna måste packas.

När han står i dörren, och ser på mig med dom där
ögonen som jag föll för på 0,25 sekunder för snart
9 månader sedan, så bränner tårarna bakom ögonlocket
och det svider i halsen så jag inte kan svara när han säger
att han kommer sakna mig. Bara nicka och hålla tillbaka
tåren, som ändå lyckas slinta förbi när han kramar mig
och jag gräver ner ansiktet i hans jacka.
När han står där och håller handen på handtaget och säger
att jag inte ska vara ledsen, tänker jag; "Han är så sjukt vacker.
Jag kommer aldrig vänja mig vid de här. Vid det här avskedet"
Och när han stänger dörren om sig, kommer
gråtattacken.
När jag hör stegen påväg bort, samtidigt
som jag sjunker ner i soffan, börjar nedräkningen.
47 dagar kvar, 47 evigehts långa dagar kvar, tills vi ses igen.

Och när jag slår på datorn och ser att Gustav har slutat andas,
kommer tårarna igen, de som just lugnat sig. Jag hulkar och
viskar att de inte är rättvist.
För det är inte rättvist. Det är inte okej.
En av världens finaste grabbar på 11 år har slutat andas.
Han finns inte mer. Det är inte rättvist.

Det är alla jävla hjärtans dag, och jag vill inte vara med.

Igår kom världens finaste tidigare än jag trott, och hela lägenheten
såg ut som ett upp och ner vändt kaos.
Men som tur spelade de tydligen ingen roll.

Det är fint med någon som säger att man måste sova nu.
Som kryper intill och pratar i mörkret tills man somnar.
Det är fint med någon som sparkar en ur sängen på morgon
och säger att man faktiskt måste kliva upp nu, fast de suger.
Det är fint med någon som har mer tålamod, som kan hålla
i kopplet när man själv inte riktigt orkar.
Det är finast med någon som ligger hemma med ens lilla bebis
och sover och pussas medans man själv är på skolan och sover
på massagen och snarkar så hela klassen blir förundrad.

Snart ska jag träffa finaste och bebis, och gå hem.
Blir Ica maxi sen och tacos till middag!
Ikväll blir de årsmöte med hedlunda, och de känns
lite besvärligt. Men de blir nog asbra!

Jag försov mig imorse. Eller ja, jag somnade när jag
kom hem efter att ha varit ute med Ilona, så när C
ringde för att kolla om jag var påväg till skolan, så
vaknade jag. Det var spännande. Fast mest stressigt
och jag fick världens snyggaste nyvakna frisyr.

Efter skolan, köpte jag kakor och sprang hela vägen hem
samtidigt som jag åt dom.
Sedan stressade jag mig ut med Ilona och gick en sväng.

Efter de plockade en bekant upp mig. Hon bryter på amrikanska
och kallar mig för daaaaaaaarling. Hon är ungefär 40 år och har
några av de sötaste barnen. Hon bjöd mig på pizza från sin favorit
pizzeria och vi pratade om livet. Om vad vi gjort sedan vi sist hörde
av varandra, och vad som händer i våra liv. Sedan åkte vi på
styrelsemöte. Det var också fint, och lockade till mycket skratt.
Efter tre timmar var vi klar och diskuterade tatueringar.
Sedan klev jag och min amrikanska vän i bilen och när vi börjar
göra och hon plötsligt skriker "GO TO DO A DONUT" och vi sladar
varv efter varv på parkeringen, kan jag inte låta bli att känna att de
bubblar i mig. Resten av vägen hem blir lugn och jag halvsover.
Hon lägger handen på min axel och säger "Hang in there" innan jag får
en kram och kliver ur bilen.

Nu går ögonen i kors och jag har gjort engelskan klar.
Jag är nöjd. Imorgon är de torsdag. Hihihi.

Jag är påväg hem med Ilona efter en kväll med
C och NL, fylld med matematik, jazz, vinäger chips,
sloppy joes och känslosvall.

Vi möter en man. En äldre man. Han ser ut och vara hämtade
ur en tecknad serie. Han är lång, smal, har hatt och en lång
mörkgrön kapa. Han vinglar när han går sakta mot oss,
och jag misstänker att han är lite på lyset.
Ilona reagera på hans vinglade och morrar dovt. När
vi passerar, skäller hon mot honom.
Han rycker till och ser efter oss. Några meter bakom oss
stannar han och skriker att jag har en bra hund. En som
beskyddar mig. Att den är bra att ha om man är ute den
här tiden och går. Sedan vänder han ryggen till och säger
någonting som jag aldrig hör. Jag ser förvånat på honom
och fumlar fram någonting som liknar ett medhåll.

Utanför min port har någon parkerat en cykel som har
ett paket fil i korgen.
I lägenheten intill min, har några tjejkompisar samlats och
dricker rödvin. Det skrattar och deras röster ekar i korridoren.

Jag stänger dörren om mig och sjunker ihop i soffan.
Ilona kurrar ihop sig till en boll och somnar.
Jag vill också dricka rödvin, skratta och dansa på någons
köksgolv på en tisdag.
I stället ska jag kliva in i duschen och sedan bädda ner mig
under mina dubbla täcken och försöka lugna mig längtande hjärta.

Jag är vaken, jag är uppe. Jag är på naturkunskapen.
Hur jag kom från sängen till dörren är
de ingen som vet.

Imorse, när jag kröp isäng igen efter att ha varit ute med
Ilona och världen fortfarande låg i mörker, hittade jag en
schäfer som hette George. Han och Ilona blev bästa vänner.
Jag blev helt såld på honom och hans stora ögon. Men fick
lämna tillbaka honom till hans riktiga ägare, när dom hittat
honom och mitt hjärta grät floder.
Sedan körde jag bil och var livrädd. Sedan åkte jag i en bil
som såg ut som en lekstuga med en man som hade svart skägg
och förstora skor. Min lillebror åkte med och vi åkte igenom en
snöstrom och vägen var av glas. Jag lågt på golvet, ihop kurade
med Ilona tryckt intill bröstet och väntade på att allting bara skulle
ta slut. Att vi bara skulle sluta andas.

Just nu, drömmer jag om allting jag är rädd för.
Och jag önskar han låg bredvid, så jag kunde vända mig
om och be honom stryka mig på ryggen tills det som bultar
och värker i bröstet skulle försvinna.

Jag har tydligen inte samhälls eller geografi.
Så efter den här, min ända lektion, går jag och C hem till mig.
Ska försöka plugga matte ikväll. Blir nog asbra.

Jag förskjuter. Jag säger "sen" och gräver istället ner
mig i mina dubbla täcken hos en ihop kurad hund i en
varm säng. Jag vifta bort allt jag måste och vilar mitt
huvud en stund.

Skrev ihop en debattartikel utifrån upplysningen, iaf.
Den suger, förkort och meningslös, men jag gav den
i alla fall allt jag hade. Blir den godkänd är jag nöjd.
Det och en tvättkrog med ren tvätt är ungefär vad jag lyckats
prestera.

Det känns skönt med sovmorgon till 10.05 imorgon,
även om det faktum att jag har massor ogjort,
stör mitt lugn.

Har gjort en ny spelningslista för februari också,
fylld med massor av gamla, redan ut nöt musik.
Jag vet inte hur de blev så.
Nu ska jag ta en ipren och göra lite mat. Har inte ätit
sedan glassen efter skolan, som jag åt i sängen.
Ravioli blir de.
Löjligt att de har börjat kännas lyxigt.

Det här, åh, de är skulle jag inte tacka nej till.
Jag skulle kunna kapa av mig armen för de just nu.

Istället snackar jag om.. väldigt konstiga saker.
Vuxna saker. Med alla. ALLA. Det är konstigt.
Blir samtalsämnet hur jag än gör.
Och nu har jag företagsekonomi. Hur ska jag hålla mig seriös?

Jag skrev klart den jämnförande analysen, åt pastasås och
tjafs till middag, trängdes med hund och hyperaktiva barn
i en överfylld 8-sittsig bil påväg mot The big city och åt
glass i natten till ett intressant pogram om att flytta hus,
för att sedan gå en långpromenad i februarinatten, det
gjorde jag igår.

Idag är jag och C övertrött, och pratar om bjerrebjörnarn,
sexigaIna, Robin Hood som sköt ungar och skrattar oss
redlösa till ingenting.

Ikväll ska jag tvätta och städa. Lagom otaggat.
Ska också skriva en atrikel till svenskan från
forntiden. Jag vill inte.
SNÄLLA NÅGON GE MIG TORSDAG.

Samhällskrönikan är klar och inskickad, jag är sjukt nöjd.

Jag fattar inte hur jag kan vara så trött efter att ha
sovit 11 timmar. Jag skulle behöva sova något dygn för
att komma igen tror jag.
Jag har storasyster abstinens i fall någon undrar.
Jag är även sjukt less och vill att de ska bli torsdag, typ nu,
helst nyss. Jag saknar S så jag faller sönder, lite, hela tiden.
I varje andetag.
Biljetten från Gävle till Umeå är bokad nu, och även om de är
en biljett hem, skapar den en känsla av att de inte är så
långt till påsk nu.
För övrigt ska jag åka snowboard på sportlovet i fall någon
undrar! Banne mig en evighet sedan jag stod på brädan,
jag saknar.

Nu pratar jag och mamma Frankrike resan och
jag blir nervös. 
Funderar på att kolla hur vi ligger till på varmvatten fronten,
och om de är ett positivt, fylla upp badkaret och ligga där
tills jag blottnar upp. Ja tack så mycket.
Not to self: Sluta jämföra dig, allvarligt.

Stoppa pressarna! Håll er i hatten, en ny världsnyhet,
större än allting ni känner till!
Större än Tiger Woods otrohet,  Anna Ankas skilsmässa,
Anna Book viktminskning, prinsessans Viktorias bröllop,
Katrin Zytomierskas graviditet och även om de är obeskrivligt
otroligt, större än Kissies bröstoperation!
Ta tag i någonting nu, för ni kommer svimma av chocken!
Okej, nu, ta ett djupt andetag, [konstpaus + trumvirvel]....
Idag, den 6 februari 2010, kring klockan 18:00 svensk tid
så....  GJORDE JAG, OCH MIN ÄLSKADE LILLEBROR EN PIZZA,
TILLSAMMANS, I SAMMA KÖK, I SAMMA HUS, PÅ SAMMA PLANET,
UTAN BRÅK ELLER TJAFS, ni fattar inte hur stort de är!
Vi brukar inte ens klara av att andas samma luft i samma universum!
Februarirevolutionen kallar dom de, och mina vänner, de kommer gå
till historien. Och mina gamla och trötta ögon ska stråla nytt liv dagen
jag blir högtidlig och berättar historien för våra barnbarnsbarnsbarn.
Häpna ska de sitta, tomma på luft, som om de precis fått en knuff.

Såhär såg skorna ut som vi köpte btw;



Nu ska jag bara lära mig gå i dom också.  Till våren, banne mig!
Åh, så fint. Sommar nu, ja tack!
Förövrigt vill jag också ha en liten blå gubbe som lyser i mörkret
så jag inte ska vara rädd och att ge bort en stjärna är typ de
finaste någonsin.

Nu borde jag sova för läääääääängesedan, för imorgon är
de årsmöte och jag har läxor i tid och evighet att göra!
Känns lagom taggat i fall någon undrar.
Nu håller ögonen på att krypa in i skallen, så jag ser
knappt vad jag skriver.

I söndags gav min dator upp igen.
Nu har jag windows 7, så jag hoppas den
ska vara lyckligare och sluta strejka.

Igår åkte jag och E 3 mil utanför the big city,
och satt i möte i fyra timmar. Sedan bröt vi eftersom
klockan var 21.45 och vi var igenom typ halva föredragningslistan.
Väl hemma somnade vi tillsammans, skedande, i min 170 bäddsoffan
till ljudet av S mobilbrusande andetag.
Klockan 02.20 vaknade jag och började prata i telefonen jag
hade tryckt mot örat innan jag insåg att ingen var kvar.
Det var varmt och trångt, så jag kravlade till min egen
säng där Ilona låg och nöjt av utrymmet.

Imorse hade Erikas autograf flyttat sig från min arm
till min panna, och jag somnade om och drömde om
en kontorsstol där vi möte våra demoner från förr.
Men jag kom mig iväg till skolan, astaggad på fredag,
och fick sova på massagen igen.

Klockan 15.30 tog jag en buss hem till North Sea.
Mina pluppar till hörlurnarna hade försvunnit igen,
och jag spenderade två timmar att lyssna på tre grabbar,sl
bästa kompisar som hade ett band, som skulle desgina
och bygga en lobby, som sysslade med graffiti och väggmålningar,
framtidsoro och kärlekstrassel.
Jag slutade aldrig intresseras och fascineras över dem.
Det sprutade kreativitet ur fingrarna och vilja att leva varje sekund till 100%
ur ögonen. Med lusten att festa som varje dag var de sista och leva
varje andetag on the edge.

Och medans de är ute och gör stan osäker ikväll och förtränger
att de har jobb att kliva upp till, så sitter jag och mamma hemma
och kollar bilder på alla olika gnagar sorter på wikipedia, och bestämmer
vilken som är läskigast. Capybara och rörråttor, usch.

Nu ska jag försöka få Ilona att sluta jaga katten och
få med mamma på lite kladdkaka, thihihi.