Igår fick Ilona en ny kompis, Rexie. (labrador/rottweiler/schäfer)
En sprallig och glad pojke som hon blev förtjust i och han i henne.
Själv fick jag än en gång inse att jag suger på att kallprata.
Jag är verkligen världens sämsta, på tok för blyg för sånt.
Och mitt hjärta fällde en liten tår när dom skulle gå och jag såg Ilona
på ena sidan grinden och Rexie på den andra, bara stirrandes
efter varandra. "Kom". Han rörde sig inte. Ilona satte sig.
"Kom, vi ska gå" Långa blickar, innan dom försvann.

Vi lekte en stund till, innan vi också gick hem.
Väntade på S som kom hem, och så storhandlade vi.
Åt tacos till middag, och gick ut med Ilona. Gick vilse.
Fann oss själva hemma i soffan och såg New Moon.
Och jag tänker att vi hittar alltid hem igen, tillslut,
kommer vi alltid hem, och det är vad som spelar roll.

Nu startar jag tvättmarskiner, försöker diska och plocka
ihop min saker. Ikväll eller imorgonbitti, åker vi dit.
Stället jag längtat efter sedan han för en evighet sedan sa
"Du måste se det för att förstå. Du får komma hit någon gång,
en vacker dag, om du vill?" Och mitt svar var ja, även om jag
själv inte trodde på det då. Men det dagen kommer nu,
vi åker till stugan. Och jag kommer få se.
Vi lämnar civilisationen med mobilen som ända kontakt.
I tre veckor stänger vi ute världen.

Och life is good, min vänner. Life is good.
Lev väl och ta hand om varandra.

Jag har rufsigt hår och alla mina linnen är smutsiga,
efter att jag spillt glass och läsk, när vi ser tv efter
att ha varit ute med Ilona på kvällspromenad.
Jag får en present som legat vilande ett år och inser att
solen faktiskt skänkt mig lite färg.
Bränner mig på brännässlor under en upptäcksfärd.
Jag inbillar mig att hostan blivit bättre och grubblar på frukost.
Vi pratar om bio ikväll, men vi får se hur det blir.
Vi viskar, när natten och sömnen smyger sig in, om att vara
lycklig, och när han somnar spelas den här låten i mitt huvud.

Nu ska jag gå ut på ett eget litet äventyr till en närliggande
liten affär, för att ge efter för mina nya cravings; mjölk och flingor.

Jag samlar myggbett och hälsar på främlingar.
Somnar till radiobrus och drömmer mardrömar
där jag slår tillbaks, och blir hjälten i slutet.
Somnar i soffan tillsammans till ett program om störtande
flygplan, somnar i sängen med kläderna på och glömmer
hur jag tog mig dit. Vaknar alltid när du kliver upp.
Pratar glass med en okänd och söt tant framför glasshyllan.
Ler lite inombords när vi har en diskussion i kön på Willys
som får oss att låta som vi levt tillsammans i sju evigheter
och ler utombords när han avslutar med att säga "Jag älskar dig".
Blickarna från paret bakom. "Jag älskar dig också".
Vi upptäcker nya gömställen och längtar bort från stan.
Jag blir fågelungepolis när Ilona nu fått orken tillbaka.
Mailar traderamänniskor men försöker annars vara ansvarslös.

Och varje gång han ler sådär och har blicken som inte går att
sätta orden på, vet jag att det finns miljontals skäl till att
en teglad-villa-2-plan-med-fristående-garage-tjej kan älska en
trä-villa-1-plan-med-ihopsittande-garage-kille.
Varje gång jag kryper ihop intill honom och han stryker sin hand
igenom mitt hår eller över min kind, vet jag att det spelar ingen roll
om garaget sitter ihop med huset eller inte, eller om det överhuvudtaget
finns ett garage, eller om vi har sjumiljoner stycken.
För det är inte vad det handlar om. Vi är så mycket mer.

Vi har landat och installerat oss.
(Läs: Spridit våra grejjer överallt och stökat ner)

Vi har spenderat det senaste två dygnen med att
avlida i värmeslag. Jag är inte gjord för 32 grader varmt.
Inte Ilona heller. Hon hamnade i någon form av koma.
Har vägrat gå ut och bara vägrat allting.
Igår kväll var första gången sen vi kom hit som man kunde få
henne ens lite intresserad av att leka. Och då pallade hon
typ 10 min, sen va hon less.

Utöver det har vi solat på gräsmattan och haft pickinick med
vattenmelon, käkat sallad till middag, ätit mcflurry, sett
P&L-folket komma och gå, chillat och pussas.

S jobbar idag, så jag lyssnar på en egengjord ny playlist,
hänger på tradera och ser på barnen som leker på innergården.
Ilona är i något annat rum och flyr solen.

Och livet känns helt okej. Mer än okej.

Hej. Fin dag på stan med storasyster idag.
Hon provade glasögon och hade beslutsångest
tills jag sjönk ihop i en fotölj. Kändes precis som vi
var ett gammal par och jag var den trötta sura äkta
hälften som bara hängde och sitta trött när resterande
hälft piggt och glatt provat säger "dom här? eller? ska jag
ta dom? jag tycker dom är bra? eller? hur ser mitt ansikte ut?
är de värt de? jag tycker om dom. För visst passar de? jag tycker
dom är fina, de gör jag men.. vad tror du? jag tror de. Kan man lägga
undan tror du? eller ska jag ta dem? eller?!" och jag bah "dom blir jätte fina"
Och det blev dom verkligen. Asfina var dom faktiskt.

Sen hängde vi på stan och köpte ingenting, utom jag som
köpte en tröja jag på rea som jag dregglat efter i månader.
Efter det blev det mat i drive in och i-bilen-käk, och hem.

Väl hemma blev de slö och salladsmiddag innan
födelsedagskalaset hos Madde.

Nu har jag packat och ska ut röra på Ilona, innan de
bär av till B-town och min älskade pojkvän.
(Nej, inte P&L, även om alla pratar om de)
Jag blir borta i 29 dagar. Datorn följer inte med, så jag föreslår
att vill ni nå mig, är det på mobilen!

Annars, lev väl och ta hand om er.
Jag sakner er redan.

Idag packade jag ner halva mitt liv i lådor,
och släpade det till andra sidan universitetområdet
av The Big City.  Efter att ha packat ner och upp, burit saker
upp och ner i trappor, in i bilen och ut i bilen, åkt mellan, åkt mellan
och åkt mellan, i 11 timmar, med avbrott för att äta pizza med Emelie
någonstans vid 15:00, så är mamma och jag lagom trötta.
Vi har slitit som djur. Och hunnit vara ovänner en stund. Mest om
hur man ska köra, men hon älskar mig fortfarande i alla fall.
Jag var nog inte så kanonkul hela tiden heller eftersom jag är sjuk än
och gick efter, snorandes och hostandes och gnällde ganska ibland.
Men vi fick åka hem i solnedgången, en perfekt sommarkväll.
Människor var ute och gick på vägar som leder ingenstans.
När vi landade i våran egen kommun, hade en tjock dimma trillat in
lagom till natten. Den var tjock, typ ronjarövardotterdimma.
Liksom, nästan så man förväntar sig kunna ta på den, känner hur den
känns precis som bomull. Nästan så jag inte såg fåren efter vägen.
Det var så mysigt att mamma försökte fånga det på kort,
men de blev inte lika bra. Det blir de aldrig. Så vi gav upp
det och käkade varma mackor istället.

Nu är livet på tredje våningen över.
Jag har kysst min lilla etta adjö.
Den har gett mig fina dagar och minnen som
skänker leende en surisdag, men nu går jag vidare.
Tar ett steg till i studentvärlden, jag och E blir kombo.
En fin trea på första våningen på ett vuxnare område.
Jag tror på skratt och tårar. I en härlig symbios.

Nu ska jag krypa isäng. Imorgon är det äventyr med
storasyster på stan och sen födelsedagskalas, innan det
bär av 57 mil söder ut.

Spenderar kvällen hos storasyster, pratar framtiden
och slår in födelsedagspresenter.
Vi planerar upptåg på fredag och de känns bra. Riktigt bra.
Senaste timmen har jag brottats och bråkat med fotoskrivaren som
vägrar vara med. (Förlåt Emelie, din bilder kommer dröja)
Jag förlorar en tradera auktion igen, men har glatt mig med att
det i två dagars tid ramlat in paket i min brevlåda. Dock ingenting
till mig egentligen, men bara att det är mitt namn på ger ett leende.

Nu är mina ben sönder bitna av mygg och jag ska krypa isäng
tillsammans men en blött och trött Ilona. (Hon har lekt i regnet, sötbebis)
Imorgon åker jag och mamma till The Big City, för att äntligen
ta en del av framtiden till nutiden. Ändra om mitt liv och vardag.
Wish me good luck and goodnight everybody!