So we'll crawl, 'til we can walk again

Klockan är 17.40, jag är på skolan och jobbar med restuppgigften.
Fortfarande inte klar. Jag ger upp nu iaf.
Nu ska jag hem och storstäda.

Livet går långsamt just nu. Jag köper glass för mina sista slantar
och säger "jag saknar dig" tills de låter utslitet.
Jag känner mig uppgiven och sommaren är trassel.
Jag sover i oändlighet och blir ändå inte frisk.
Trampar rastlös runt i min lägenhet och det känns som att
det roliga livet passerar på andra sidan fönstret.
Jag förlorar på traderaaktioner och undrar varför jag inte tar mig i kragen.
Egentligen behöver jag nog bara frihet.

Torsdag, here i come.




Sedan ser jag den här och gråter en skvätt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback