Kvällen och natten var fantastisk.
Även om förkylningen och
febern ville dräpa oss allihopa.

Idag är en sån där dag när man bara vill
dra täcket över huvudet och bara skita i allting.
Det är en sådan där dag när man vaknar 09.45 och
tänker "det är ingen mening med någonting" och somnar om.
En dag då man river sig upp ur sängen, klär sig på fem minuter,
sväljer en halv ask mint tabeletter och rusar till bussen men
kommer ändå 35 min sent. Kliver upp på en scen, pratar,
ser ut som skräp, kliver ner, plockar barn ur koperingsrummet
och tar en kaka till.
En dag då toalettpappret är slut, de är långt till löningen och fredag.
Det är en dag då jag åker till mitt gömställe jag har här,
där jag gömmer mig från världen när allting bara känns för svårt.
Jag önskar det vore ett häftigt och coolt ställe, som ett café eller
ett slitet köksbord. Men det är de inte.