orden räcker inte till..




Jag drömmer om en liten stuga vid havet,
där jag kan skriva av mig allt, vid en skrivmarskin
med slitna knappar.
Jag drömmer att jag och hunden springer mellan
det stora stenarna, skrattar och kastar pinnar.
Att han har eldat i kaminen när vi kommer hem
och gjort kaffe, som vi dricker tillsammans med
biskiverna han bakat, bara för att han vet hur mycket
jag älskar dem.
Hur han tar mig i handen och säger att jag är den bästa
han någonsin haft. Och att jag somnar tryggt intill honom
till den där jazzlåten båda han och jag älskar.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback