Imorgon åker jag söder ut.
Klockan 18.30 går planet, och jag är löjligt nervös.
Inte så jag ska spy, men ändå så att jag inte kan sitta
still ordentligt.
Idag har jag stressat runt på mellandagsrea och hitta en tröja,
och sedan skyndat hem och runt för att hinna tvätta och fixa allt.
Har bytt julklappar med storasyster och HT.
Fick en berlocker av storasyster som de står "littel sister" på
som numera hänger runt halsen, riktigt fin faktiskt.
Sedan fick jag ett halsband, ljus, örhånge och en sten
fick jag också av dem.


Nu sitter jag och andas lite. Fyller på mobilen med musik.
Och inser, det här blir de sista jag skriver i bloggen för i år.
(Eftersom dator ligger hemma i The Big City och surar och så
blir de sällan att sitta där ändå när jag är med S)
Det har varit ett år av hjärtesorg och hjärtekross.
Ett av oberskrivlig glädje och av ändlös lycka.

Vintern i början av året, var jag ledsen och tusen sylvassa nålar
stack rakt igenom hjärtat. Försökte dränka sorgen i chokladpudding och
bio besök med pojksällskap.
Och när jag och C hade bråket som vände himmel
och jord upp och ner, ville jag bara inte finnas mer. Jag grät i tvättstugan
på elevhemmet, och jag fann min tröst i olika rum i korridoren, där satt på någons
säng och prata i oändligheter, och någon fick lyssna, och säga att de
skulle ordna sig, även om jag aldrig trodde på de.
Ibland krävdes inte ens att de lyssnade, ibland satt jag mest bara där.
Som en gammal depprimerad katt och såg på de andra.
Jag ringade långa samtal till S och NL, som varade i timmar, vilket
också gjorde att jag inte sova alls. Jag gick på bio ensam, försökte
bara att fördriva tiden. Jag och C slöt sedan fred, och jag bet ihop.
Jag och C åkte skidor, skrattade och tänkte att jag skulle klara mig.
Men jag slutade aldrig ringa S. Vi fortsatte våra oändligt långa telefonsamtal
när jag vandrade hem i nätterna. Han sa saker som fick de att pirra
inom mig, och jag försökte dämpa och döda.

Våren kom, och allt blev värre. Hjärtesorgen gick över till
hjärtekross. C och jag hade långa samtal och hon oroade sig
över mig. Vi gick långa promenader med pojkarna till Maxi
och köpte godis att dränka sorgen i.
Jag och pojkarna sprang omkring i staden i natten och gjorde
otyg. Sedan gick vi hem till en källarlägenhet och spelade
tv-spel eller såg amie tills klockan var gryning.
Jag sov ingenting. Jag började sk8a igen och drack massor av latte.
Jag satt ofta vid älven, det nätter som pojkarna spelade WoW och jag
inte fick vara med. Jag knarkade alvedon och ramlösa.
Lyssnade sönder Kent och Lars Winnerbäck medans tårarna föll.
När jag kom hem varje helg kastade jag mig efter storasyster och
E för tröst och trygghet.
Började lyssna på jazz samtidigt som jag satt i fönstret och såg ut över stan.
Blåste såpbubblor och önskade att jag inte var så fruktansvärt dum.
Försökte bli mig själv efter en tur till sthlm där de redan var sommar.
C försökte få mig att förstå att S var kär i mig, men jag nekade.
Alla sa de, jag nekade. C borde få en guldstjärna för de där,
hon talade mycket vett i mig, och höll mig på jorden.
Sedan erkännde S att han var kär i mig, men jag nekade fortfarande allt.
Och så träffades vi, han och jag. I tre dygn, exloderade mitt hjärta
varje sekund och veckor efteråt, log jag bara.

När de blev sommar, flyttade jag till en egen lägenhet.
Min lägenhet. Och det blev mycket studentmiddagar, luncher,
fester och liknande när storasyster och E tog studenten.
Vi fick sommarlov och jag tog sista redan till huvustaden.
Tre veckor var jag borta. Allt jag minns är att lägenhete byggdes
om, jag spenderade de 10 ensamna timmarna framför tv:n.
Jag trampa runt i foppatofflor, bråkade, grät, bråkade och grät.
Var olycklig och svarade på vackra sms i smyg.
Sedan kom jag hem. Storasystrer stod på perongen, sprang
emot mig och höll mig i famnen medans jag grät ut.
Jag började jobba och skreksjöng med i Erik Hassle - Hurtful för
full hals. Jag lämnde allt bakom mig.
Jag stod i pyjamas ute i sommarnatten och blev uppäten av mygg medans
stystarna sov och pratade med S i flera timmar.
Storasyster och jag drog till trästocks och festade.
Någonstans när vi såg Miss Li live, dansade och det bubblade,
kom lycka tillbaka på riktigt. Permanent.
Jag och C träffades i SF-parken och pratade kärlek och pojkar.
Jag var ärlig och öppen. Jag slutade förneka.

När hösten kom, kysstes jag och S äntligen där på på den
fula gröna soffan i min lägenhet.
C och jag fikade i min lägenhet ofta. Vi hade deppmiddagar, och
höll varandra uppe. Jag tog hålet i örat.
E flyttade in, och vi råpluggade matte. Jag gjorde omtentan i matte A.
NL flyttade in i brist på lägenhet, och han bodde hos mig i några veckor.
E och jag flög fram på en moppe igenom stan medans
Taylor Swift - fifteen, spelades i huvudet på mig.
Någonstans kom allt till sin bristningsgräns och jag lovade mig
själv att sluta förförstöra. Att aldrig mer förstöra som jag gjort.
Jag överaskade Hanna med hem besök och var ruskigt sjuk.
Jag berättade för alla om S och mig. S och jag var på Ikea.

Vinter kom tillbaka till slut.
NL och jag började umgås ofta. Ilona flyttade in och blev min.
C och jag pluggade som små as hemma hos mig och
planerade framtiden och sommaren.Taggad.
Året når sitt slut, och nu vill jag ha något nytt.

Även vill jag tacka, tack till storasyster, C, S, E, E, HT, lillasyster,
övrig familj och alla andra som stått ut med mig.
Som älskar mig även om jag är slarvig och alltid kommer försent.
Även om jag kan vara så sjukt dum i huvudet och förtjänar
många käftsmällar. Tack. Jag vet inte vad jag varit utan er.

Nu ska jag hyperventilera och försöka sova.
Adjö, vi ses 2010!

Idag har jag varit med E.
Vi har suttit i hennes soffa och pratat i timmar.
Ätit middag med hennes familj, sett svärdet i stenen,
och hängt upp postern som föreställer Paris, som hon
fick av mig och storasyster i julklapp (med en rocky tröja!). 
Vi plockade ner  allt annat som satt på väggen, som suttit
där sedan typ 94,  och de känns som att förändringarna
kommer nu.
Sedan låg vi i hennes säng och lyssnade på gamla
"lär dig franska" kasetter som hon lånat av sin morfar
och skrattade åt roliga röster tills vi kiknade.

Sedan har jag och la familia haft glöggkväll och druckit
massor av olika sorter och olika tilltugg. Myspys.
Hjortronglögg är min favorit just nu.
Sedan såg jag femte Johan Falk filmen, som alla andra
tydligen redan sett.

Nu ska jag sova, för imorgon ska jag och systarna umgås
och nörda oss med tv-spel, som vanligt.
Kommer blir asbra.

Nu kännas julen officiellt förbi.
När vi ätit julbordsrester och tårta,
för att min kusin fyller år idag.
Det var en lugn jul, och faktiskt väldigt lite bråk.
Fast mamma hatade julen precis lika mycket
och det inte blev varken pynt eller julgran.

Jag blev ett våffeljärn rikare, och nu blir de våfflor
för hela slanten! Även cd-spelaren jag önskat mig i
ett år, hörlurar, kokbok, skor, tröjor och lite saker till Ilona.

Har även en ny hår färg, som jag inte riktigt bestämt
om jag tycker om. Mahognybrun.
Har inte varit såhär rödhårig på typ åtta år.
Mina storasyster sa att den var "fräsig" och då kändes
det som vi var två tanter på 60+, och gjorde inte att
jag tyckte om min nya färg mer. Men ja, får väl raka av alltihop
om jag inser att de här inte vart någe bra.

Jag saknar att krypa upp i hans famn.
Att få en kyss på halsen och höra att jag
är de vackraste som någonsin funnits.
Jag vill spilla julmust och smula pepparkakor
och fnissa.
Att han ska blåsa mig i örat och säga "du är ju tokig jänta".
Att han ska strycka mig över kinden.
Jag ligger i soffan och se tv, tills jag blir trött och vrider mig
så jag har ansiktet i hans hals och han säger "Är du trött älskade?"
och jag svarar med grötig röst "Mmm, lite" och han viskar "gå och sov då?"
varav jag skakar på huvudet och somnar där, intill.
Jag saknar honom. Höra honom skratta.
Lyssnar när han berättar saker. Se honom i ögonen.
Titta på honom när han pysslar och sysslar.
Att han tar mig i handen när vi är ute och går.
Hur vi åker bil, jag försöker visa vägen och han säger
att jag är den sämsta vägvisaren någonsin, skrattar, strycker mig på knäet
och säger att de är tur att jag är bra på allting annat.
Jag saknar att vi sjunger med i sångerna på radion,
att vi aldrig vet vad vi ska äta till middag och få somna med
hans arm om mig. Jag saknar hur han gör de där med ögonbrynen
som alltid får mig att le och hur han frågar "vaaaaad?" och jag säger
"ingenting" och så kittlar han mig tills jag skrattar så jag inte får luft.
Jag saknar att känna mig som den mest odödligaste och
lyckligaste med honom.

Det är fyra dagar kvar, och jag längtar så de
värker. Jag är lite nervös också, lite bara.

Jag sjunger: I am flying, my heart is taking over
The world is flashing by, higher, higher, higher
Mamma skriker: AND THEN WE CRASH LAND!!!
Jag tittar på henne och höjer ögonbrynet.
Mamma asgarvar och tjuter: HAHAHAHA, NU BLEV JAG KISSNÖDIG,
JAG KISSAR NER MIG, HAHAAHAHAHAHA!

Jadu, hej Sverige liksom.
Men ja, vad gör man?

Alla som söker ny bra musik, hänvisas hit!

Mitt liv har förvandlas till att stå framför en kopiator.
Bråka med papper med siffror som är skykligt och dränk i kaffe, som
därför fastnar, se en röd lampa med texten
"ERROR" blinka och höra ett frenetiskt pipande.
Jag lutar mot apparaten och suckar. Kväver ett skrik.
Skakar irriterat om den och fyller på koppen med
automatchoklad. Sliter ilsket ut pappret för 9876 gången,
slättar ut det och försöker igen. Fastnar, blinkar, piper.

Ilona fortsätter matvägra. Min bästa sjal är stulen.
Jag har ingen vinnardag.
Erik Grönwall - Higher går på repat i högtalarna på
högsta volym, och det är vad som håller mig uppe just nu.
Jag är längtar långt bort, hjärtat längtar långt bort.
58 mil, för att vara exakt.
Nu ska jag äta fatias och försöka leta reda på
julklapparna jag tappat bort.

Idag har jag jobbat och slitit.
En resa till Paris betalar inte sig själv, så att
säga. Jag kopierar typ 40 full proppade pärmar
med borrapporter, och ja, de är precis lika roligt
som de låter. Men som sagt, pengar in, ja tack!

Familjen är sur och halvsover.
Jag har äntligen lyckats lura i Ilona
middag (hon vägrar alltid äta när hon är
här, undrar varför när alla "bara vill bjuda henne lite"
på allt som är gott, tex. korv, blodpudding, skinka, kakor osv)
och nu väntar jag på ett födelsedagskort som jag
lyckats muta E att göra.

Imorgon ska jag och mamma springa på stan
och panik handla julklappar, kommer blir spännande.
Överväger att baka pepparkakor också.

Msn vägrar, och jag har gett upp.
Nu sitter jag och lyssnar på Rod Stewart - Do Ya Think I'm Sexy
om och om igen. Dansar lite.
C kan ta all ära för de. Saknar henne.

Ilona är hemma också, efter en natt hos storasysters syster,
där hon mest troligt ska spendera tiden när jag är
i söder. Därför hade vi en "prov-natt" som gick bra.
Ja, för henne, jag var gråtig och ynklig. Mes, kallar dom mig.
Nu springer hon omkring och jagar katterna som vanligt.
Jag och storasyster var och våldgästade en privat fest som
lillasyster nämnt, där de blev okända ansikten, hemmgjord godis,
lullsebullar, julmust, frågesport och lekar till sena natten.
Sen däckade vi i mitt stökiga flickrum, slut efter att burit möbler
och allt party.

Idag ser de bara ut att bli att dega, slö se dåligt
på tv och äta chips.

Nu skriker mamma, så jag ska gå och bli offentligt
plågad och förnedrad.  Yes, precis, öronljus.
Och de bästa är att efter de, har jag ballonger jag ska
blåsa upp med näsan. Sexigt or what?
Ja, allt för att jag ska träna upp hörselgångarna, så jag kan
flyga utan att gråta, vrida mig i plågor hela vägen
och skrika "MITT HUVUD KOMMER SPRÄNGAS!!! SNÄLLA,
SKJUT MIG BARA DÅ?!!!"
För vi alla minns ju flygresan hem från frankrike, och ja,
den var som sagt mindre lyckat.
Okej, nu brinner mamma av, har försökt slingra mig väldigt
länge nu, men inte de. "Men, men.. du behöver ju inte ens se mig?
vad spelar de dig för roll? Va? Snällarå?" Ack nej, åh typiskt.

Nu är jag tillbaka i North Sea, i den röda villan på landet
och här planerar jag att stanna en tid framöver.
Idag var jag med Ilona till vetrinären, och de gick
jätte bra. Första lilla sprutan var inga problem, den större
(som kan liknas med ett sugrör) gick sämre. Hon skrek och
blev ynklig. Men hon var så duktig, och hatade varken
mig eller vetrinären efteråt.
Sen shoppade jag och mamma massor av presenter till Ilona,
bl.a. ett nytt halsband till numera stora damen.

Jag har inte datorn med mig hem, och livnär mig nu
på den sationära, som uppför sig som om den var bygg av
sten och pinnar under den tidiga stenåldern.
Msn vägrar funka också, suck.
På tal om msn, Carro: MOBILANÄTET DOG IDAG, SÅ JAG FICK ALDRIG
DITT SMS OM DU SVARADE, MEN SNÄLLA?! VA?!!! VAD SA NI OM MIG?!
JAG ÄR SÅ NYFIIIIIKEN ATT JAG DÖR TYP! sägsägsägsägsägsäg!!
Så, nu har jag fått utlopp för de också.

Imorgon ska jag och storasyster hjälpa att denne förut nämnda
bekanta, att flytta de sista.
Sen lutar de åt myskväll at my place.
Fina storasyster.

sa jag att jag har jullov? Inte? Okej.
JAG HAR JULLOV OCH DE KÄNNS SÅ RUSKIGT SKÖNT!
OCH NU TAGGAR VI NYÅR, thihihi.

Världen är fruktansvärd och ljuvligt.
Den är grym, hänsynslös och vacker.
Som en isbjörn.

Nu är snön och kylan officiellt här. Det biter i huden, svider
om läpparna och kroppsdelar domnar bort.
Jag ligger inlindad i en filt, i fotbollsockar och
ser Simpsons filmen.
Vintern är bara elak, kall och hemsk.
Jag drömmer om grönt gräs, värme, badväder, kyssar och en
axel att luta mot.

Och jag ser klippet när Erik vinner idol, om och om igen.
Det sista fyra minuterna och trettiosju sekunderna.
När han och Kalle står där och lutar huvudet mot varandra och
det skriker ut i högtalarna "ERIK".
Hur han och flickvännen står på scenen när han sjunger för full hals och
man ser att hela pojken bubblar av överdriven obeskrivbar lycka.
Hur hon står där, intill honom, världens stoltaste flickvän med tårfyllda ögon.
Folk får snacka hur mycket skit de vill om henne, men hade det varit jag
och min pojkvän hade jag skrikit för full hals och hoppat runt okontrollerat
på schen och sprutat tårar och skratt.
Och jag vet inte hur många andra som skulle gjort annorlunda.

Ilona och jag var ute när snön föll.
Hon försökte fånga snöflingorna och jagade
grus hon sparkade framför sig.
Sedan blev de Fightclub (sett den tusen gånger nu) och popcorn.
Livet känns bekymmerlöst, rastlöst och ovalt.
Och hela dagen har The Beatles - Drive My Car spelats i huvudet
på mig. Så nu lyssnar jag sönder den och hoppas de ska bota mig.

Imorgon har jag en och en halv lektion, lagom värt.
Sen ska jag, C och NL till Ica Maxi och roa oss.
Springa vilse och sådär, som man gör när man är som oss.
Bara för vi är några av världens bästa.
Sedan tror jag de blir en julklapp till min älskade pojkvän också!
Thihihihi, nu; sova.

Nu är jag och Ilona tillbaka i lägenheten som är fylld med
bomull och grus. Måste röjja upp imorgon.
I kväll orkar jag inte. Har just slutat plugga franska,
har prov imorgon och de känns lagom taggat.
Men, de ordnar sig.

Ilona sover redan. Det har varit mycket hålligång i helgen,
och hon har inte fått sina 16 timmar sömn, stackars lilla bebis.
Så jag ska krypa ner intill henne, och försöka skrapa ihop till lite
sömn. Skulle vilja ha en axel att somna på nu.

Idag hade vi konfaträff.
Efter de, har jag ätit julbord med byföreningens styrelse och andra viktiga,
och träffat massor av gamlingar och haft mysigt.
Nu ska jag snart packa innan jag och NL drar till the big city.

Nu har jag beställt storasysters julklapp, känns bra.
Och nu tar vi nya tag, och tar oss igenom vecka,
för här kommer jullovet!

Jag är så kopiöst löjligt trött.
Även om jag blev isäng skickade typ tio igår när jag halvsov på soffan.
Trots att Ilona inte varit ut en sista gång eller fått bada.
Men mamma lovade att fixa och de kändes skönt, att någon annan gör
de ibland. Att få lägga sig tidigt, och få andas lite.
(Dock kunde jag ändå inte somna förän en nybadad Ilona kröp upp i sängen hos mig)

Idag har jag hjälpt storasysters bekant att flytta och julhandlat.
Sen stressat, käkat pizza och bråkat med en släp.
Jag har saknat Ilona och ringde och grinade till mamma på
stan efter några timmar, som vanligt.
Jag fick seperationsångest när jag och storasyster
bara pratade om att jag ska lämna bort henne i tre veckor.
Jag är så sjukt töntig, men jag tar de, hon är min bebis.

Sen försvann vi till min sidekick och hade party
med polkagris glass, miljoner sorter godis och kakor,
spelade sällskapsspel och tvspel. Hade myspys.
Sedan när folk börjde somna vid borden, drog vi hem.

Jag och Ilona gick en promenad under en stjärnklar himmel,
och mitt huvud bultar och värker.
Min pojke är sjuk, och jag oroar sönder mig.
Kommer ringa honom snart och gråta lite i telefonen.
Tur att han håller mig på jorden, även när han är dödssjuk.
Min fina älskade pojke.
Imorgon ska jag upp tidigt, så jag funderar på att lägga isäng mig,
typ, exakt nu.

Vaknade 06.20 imorse och trodde jag försovit mig.
Fick panik, drog täcket överhuvudet och viskade
snälla gode Gud bara skjut mig, rakt i huvudet, och gör de fort,
du får vad som helst, bara du skjuter mig.
Sedan insåg jag att jag hade sovmorgon, så jag somnade
om och vaknade när väckaren ringde 07.45.

Det blev en konstig dag, där jag grät till Taylor Swift - Love Story,
där, vid den finaste biten;

And I said; Romeo save me, I've been feeling so alone 
I keep waiting for you but you never come 
Is this in my head? I don't know what to think 
He knelt to the ground and pulled out a ring 
And said; marry me, Juliet, you'll never have to be alone 
I love you and that's all I really know 
I talked to your dad, go pick out a white dress 
It's a love story, baby, just say yes 

Jag hade en lektion, geografi och vi hade prov.
Efter de gick jag upp till sjukhuset och köpte busskort.
Väl där insåg jag att om jag skyndade, kunde jag hinna en tidigare buss
(slippa vänta i 1 timma och 45 minuter), så jag sprang.
Med Hinder - Bed Of Roses sprang jag hem som jag inte sprungit
sedan beeptestet i åttan, alltså för allt jag var värd och lite till.
Jag hann och Ilona blev kär i en kille som satt bredvid oss på bussen.
Nu är vi i North Sea och lever loppan.
Imorgon ska jag och storasyster hjälpa en tant och flytta
plus köpa julklappar. Jag är taggad, fina fina storasyster.

Idag käkade jag, finaste C och NL middag
tillsammans. Världens bästa är dom.
Dock var hela världen på julbordet på Ica, (kön var från
dörren och till kassan, utan att skämta!) och så snurrade ett luciatåg
omkring, så de var kaos.
Men lax och pommes blev de iaf, nomnom.
Sen blev de att plugga geografi.
Jag taggar fredag!

C och jag pratar framtid.
Det blir London, cigarr, martini, klubbar, okända artister,
road trip, studenten och diggiloo turner.
Åh, så sjukt bra de kommer bli.

Jag längtar till nyår nu.
Att vi får välkomna ett nytt år tillsammans,
där han håller om mig och viskar "jag är kär i dig, älskling.
Galet hals-över-huvudet tokkär i dig.. Bara dig, min finaste"

Jag knaprar ipren, eftersom min rygg värker pga. av att
jag sitter konstigt med datorn.
Har gjort de i timmar, skrivit franskaläxa, redigerat bilder till
fotoredovisning och fipplat med powerpoint till talet imorgon.

Idag käkade jag och NL seafoodwok, nudlar, muffins
och bananbiskvier, och såg scrubs.
Vi firade att NL tagit sig in på sin utbildning, grattis grabben.

Nu tycker Ilona att vi ska sova för läääängesedan.
Och så, nu kryper jag nog ner i sängen iaf.

Jag vaknade klockan 06.00 då väckaren ringer
och visste inte var tid tagit vägen. Hur kunde de
redan vara morgon?
Jag låg kvar, länge, för länge. Vill inte, vill vill inte.
Så jag blev sen, och var fortfarande trött i huvudet.
Sen ramlade jag påväg till skolan, och nu
rinner de vatten ur vänster skon och byxorna är blöta. Usch.

Nu taggar jag naturkunskapsredovsning, not.
Men de blir väl som de blir.

Jag är lite less.

Jag struntade i att sova igår.
Såg grannfejden istället med Ilona i sängen, myspys.

Resluterade i att min lärare trodde jag var drogad:

Jag kommer in i klassrummet och asgravar.

Lärare: Ina, hur är de?
Jag: ASBRA!!!
Lärare: Du verkar glad idag?
Jag: Yes, jag har sovit LIIIITE för lite.
Lärare: Okej, ja, jag har jobbat natt hela helgen,
så jag känner igen mig.

Jag inser att jag glömt mitt häfte och går ut, asgravar hela
vägen ut igenom dörren.
Lärare ser efter mig och vänder sig sen till klassen och säger:
Ja, man blir som drogad av att sova för lite.

Nu har jag just översatt ett helt annat häfte vi fick i franskan.
Är sjukt less.
Blev inte att göra mer franskaläxa eller röjja upp i köket.
Jag handlade julklappar och käkade pizza med
NL istället. Käkade glass i ett varmt och regningt december.
Jag skolkar väldigt mycket från allt jag borde just nu.
Nu funderar jag dock på att sova.

Så, där var franskabajset bort gjort. Tack.
Nu: duscha!
Sen: SOVA, ja tack.

Btw, varför jag inte taggar veckan som kommer:

Måndag - Franskaredovsning
Tisdag - Naturkunskapsredovisning
Onsdag - Kommunikationstal
Torsdag - Franskaläxan ska vara inne
Fredag - Geografiprov samt Fotoredovisning

Samt köpa massor av julklapp.

Dygnet har för få timmar, jag säger de.

Ljustakarna är uppe och stjärnan i fönstret
till mitt flickrum också.
Det börjar kännas som jul.
Vi äter torkade fikon, julskum och dricker julmust, som alltid.
Jag har insisterat på nytt julpynt (alltså något överhuvudtaget)
i år, men ack nej.
Och jag överväger tanken på att springa på någon lågpris affär
till veckan och köpa något, men jag vet inte.

Jag ligger på sängen, i mitt svala rum och lyssnar
på min gamla Robyn skriva.
Drömmer, saknar, och värker efter honom.
23 freakin' dagar kvar.


Nu ska jag börja packa ihop mina och
Ilonas saker. För snart bär de av till bussen.

Jag är inte taggad på att åka hem till den stora staden idag.
För, jag är inte taggad på skola imorgon och vecka då
vi har alla redovisningar och alla prov, usch.
Jag vill ha lov, nu tack.

Jag är sugen på cheescake, dricka te och prata
hela natten.
Nu ska jag och Ilona ut och gå långt. Andas natur, snö och livet på landet.
Jag tror att vi behöver de. Mest jag.

Jag pulsar genom snön och Ilona springer framför.
Hon stannar och gräver lite där de faller sig. Luktar
och rusar så fort hennes långa valpben bär.
Idag satt mamma barnvakt hela dagen, och jag saknade
och var orolig efter någon timme. Men det gick så bra, så bra.
Som det alltid gör. Hon är så duktig min lilla bebis.

Det värker igen. Oron. Det gör spontana besök.
Och jag pulsar och stretar igenom snön medans Ilona försvinner
i en sprudlande fart igenom mörkret.
Men han skänker mig en bild, av oss som hånglar i en snöhög.
Han ser på mig och säger "du är tokig du jänta" och jag gör mina
ögon överdrivet stora och säger "JAG?!" Han skrattar och hjälper mig upp.
Sedan dricker vi choklad vid det hemmabyggda köksbordet i
vårat slitna lantkök innan vi kryper ner i nytvättade lankan.
Och det lugnar mitt pulserande hjärta.
Skrämmer bort det svarta, som fläckar ner.
Ger en trygghet som inget annat ger.

Nu är biljetterna bokade.
Det är officiellt, 26 mars lämnar jag slaskiga Sverige
och sätter ner fötterna i modestaden som doftar
baguetter, rödvin och café au lait.
Där alla bär basker, randiga tröjor och ett staffli under armen.
I'm going to Paris, baby!

Efter att slumrat med henne i knäet i
en förvarm bil i 17 mil, dammsugat
redan nämnda bil och skapat skulder till ljudet
av en bläckfisk som steks i för mycket smör,
är jag och Ilona hemma på landet i den röda villan.

Ilona kan äntligen springa sig anfådd på öppna, snöklädda
ytor utan att vara kopplad, bråka med katten och tigga
tills sig godis vid köksbordet utan att behöva blinka.
Hon är lycklig, och det gör att de pirrar innanför bröstbenet.

Nu väntar jag på mamma som varit på fest,
så vi kan poppa popcorn och myspysa, medans
min franska vän rättar och klagar på min franska,
med sin kassa engelska. Och jämn för svenska, tyska och engelska,
han tycker det ser likdant ut. Jag skrattar tyst.

Jag drömmer om att gå på fest, vara fin klääd, se rödvinsglas
och cider glida runt, skratta sig andlös och dansa tills fötterna värker.
Att bli upphånglad mot en vägg i disco ljus.
Springa över gator och torg, genom neonljus i storstaden,
skrika, i en kall och tung midnatts luft.
Komma hem anfådd och inte riktigt kunna gå rakt.
Somna intill och ha hans armar omkring mig.

Jag och sidekicken åkte till Vännäs igår.
Var på möte och planerade något stort. Något större.
Och det känns astaggat. 2011, jag längtar.

Sedan blev det att åka till hennes mormor och morfar.
Älskar att komma hem till dem och få en puss på kinden
och höra "jag blir så glad när jag ser dig".
Att sitta i deras lilla kök och dricka te.
Prata om livet, uppdatera om de senaste och prata framtiden.

Idag åker till North Sea idag, med bil. Astaggat.

Igår när vi var ute och gick, trampa Ilona in en metall bit i tassen.
Jag blev helt förtvivlad och ringde mamma.
Det värsta jag vet är att dra ut stickor och annat.
Jag lovar att jag helldre klappar en struts, och då är de illa.
Sånna gånger, avskyr jag att mamma bor 17 mil bort.
För nej, mamma kunde inget göra. Bara bita ihop, gå hem
och ordna de här, utan att verka osäker, gråtfärdig eller panikslagen,
för att hålla Ilona lugn.

Det höll inte såklart. Hon gnydde så fort jag höll
i tassen och då kom tårfloderna.
Så, jag ringde och väckte upp NL som bort två
minuter bort ungefär. "Hej, hjälp mig".
Han leta reda på en pincett och skynda hem till mig.
Med våld, och lite tur, fick vi ut den.

Sen bjöd han mig på middag, vi baka kladdkaka
och slö såg tv tills sent. Och lämnade av honom dörren
som en gentelman jag är.


När klockan blev väldigt sent, låg jag med telefonen
i handen och sov. Medans han sa ord som jag inte hörde.
Vi pratade tills jag somnade. Och jag saknar att han
drar mig intill sig och lägger huvudet
på min axel. Och viskar "godnatt älskade".