Jag var med Em igår. Jag var hos henne och såg
Ilona springa omkring lycklig. Men ingen hade hon
saknat, eller hade saknat henne, som den där huskyn.
Jag såg henne bli sådär liten igen.
Det sa att hon förändrats, blivit stor, mig för mig är krymper
hon alltid i den där lägenheten.
Vi såg en hög av filmer och jag somnade till det två sista,
och då beslöt mig för att åka hem. Väl hemma somnade
jag och Ilona ganska direkt, lagom utpumpade.

Klockan 10.36 kravlade vi oss ur sängen.
Till en vacker, och tyst lördagsmorgon i januari.
Vi tar en extra lång promenad, för att vi kan.
För att de inte finns någon tid att passa, för att vi slipper stress
och för att suga in ögonblicket som de vore de sista.

Sedan kommer familjen med presenter.
Nya skor, leksaker till Ilona och saker att ätabara grejjer
att fylla mitt kylskåp och skafferi med.
Sedan äter jag och C tacos medans NL bränner ut film.
Vi ser film och äter onyttigheter. Det är så fint.

Nu kan jag inte sova. Ilona sover i soffan.
Men jag kan inte förmå mig att ens ligga ner.
Jag vet inte om man får ringa och väcka någon nu,
men jag vill. Jag vill. Fast de nu gått mer än ett år,
försvinner inte känslan. Försvinner inte tankarna.
Jag kan fortfarande inte hejda mig från att plocka
upp mobilen och zappa fram till hans namn i telefonkatalogen
och lite trevande och tvekande trycka på "ring".
Och tyst viska "jag vet att du inte kommer svara,
men snälla snälla snälla snälla snälla snälla, svara."

Det här är varför de känns så sjukt skönt
att de äntligen är fredag:



Varje morgon; snuskigt kallt och en väldigt trött flicka.


C spillde kaffe på mig, sig och soffa när vi skulle skåla
i Komvux gratis kaffe i bibliotek.    




Blåmärken på vänster armen efter gårdagen.

Samma nätter väntar alla, utan dig är alla kalla.
Långa mörka utan sömn.

Två slitna krigare som faller ihop och myser bland täcken
och kuddar i en obäddad säng, och försöker förstå hur
man ska orka upp imorgon också.


Jag har knarkat isvatten, varje tidig morgon
och varje sen kväll. I brist på ork att göra frukost,
i brist på ork att äta kvällsfika.

Igår var jag ute i snön i timmar, grät, skrek mellan samman bitna
tänder och kom hem med blåmärken över vänster armen.
Jag tvättade, diskade och plockade för att hålla tankarna borta
och göra fint till lördag, då de blir film med C och NL.
Åker inte hem till North Sea idag, alltså.
Sedan ringde jag och väckte S och vi pratade tills klockan var
halv fyra, och somnade sedan för att sova 1,5 timme.
Vilket resulterade i att jag somnade på massagen första timme, mysigt!

Nu har jag geografi, och vi snackar tydligen om grupparbeten om
vatten och redovisningar. Och jag vill inte vara med!
Jag vill hem. Eventuellt ta med Ilona och träffa Em ikväll.
Får se. Annars blir de att ligga hemma i lägenheten och mysa.

Det är snöstorm. Verkligen, snöstorm.
Imorse när jag kämpade mig fram likt Nalle Puh
i höstvindarna, såg jag en tant blåsa av cykeln.
Jag log lite, fast de inte var snällt, men de var lite roligt.
Nour El Refai är tydligen världens snyggaste och
Domenicer är de nya bandet som ska regera världen.

Ikväll ska jag baka kladdaka med barnen.
IHIHI, har taggat sedan förra veckan!

Vinden sliter i håret och örfilar kinden.
Snön blåser i tromber runt oss.
Påväg hem går fyra grabbar och snackar
om sena mornar, whisky, stress, smutsiga underkläder och
skolkande från föreläsningar.
Jag är långt härifrån, och hjärtat bultar.

Jag blev less och ringde NL.
Så, nu har han lagat mitt internet, äntligen.
Lite ger mig krupp, som saker som finns där,
men bara inte fungerar, helt utan andledning.
Han lämnade efter sig en påse med vinäger chips,
som verkligen inte är en höjdare.

Jag är inte taggad på skridskor imorgon, uh..
Dock har jag snart fått ner The Album Leaf skiva "In a safe place",
och då ska den få gå i högtalarna hela natten.
"Thule" är finaste låten på länge.

Mitt internet vägrar installeras hemma.
Så hemma är jag som en varg i ett laglöst land när vintern närmat sig.
Nu blev Nordman inspirerat, härligt.

Sitter på franskan nu.
Jag vill läsa på distans så jag får kliva upp när jag vill,
förstår ni så underbart de vore. Åhå.

Igår hade vi öppethus, som kändes som en lång lunchrast,
fast med massor av utdelningsgodis, och provsmaker.

Efter de och lite Paris Hotel gick jag och Ilona ut.
Då lyckades Ilona skrämma livet ur en stackars flicka, 
igenom att krångla sig ur halsbandet och springa fram och
försöka leka med henne, sådär som bara hon gör.
Jag hade lätt panik, men fick fast henne iaf (de är hennes
favorit lek annars, att man ska jaga henne, och hon är SJUK
snabb, jag lyckas aldrig i vanliga fall) och
hon var asnöjd efter sitt lilla spratt.

För övrigt, jag ska inte åka till Iran, för jag skulle
aldrig kunna klara av att komma ihåg att man inte
får göra tummen upp. Jag gör de ju hela tiden.
Jag skulle få massor av x-antal käftsmällar.

Nu taggar vi naturkunskap, och kemi! ehe, nej.

Just kommit efter att ha kört skoter med föräldrarna.
Lillebror är frånvarande, för han är hos sin vapendragare.
Hundarna var med och sprang i skogen.
Ilona fattade dock inte så mycket av vad hon förväntades
göra, utan sprang hur som helst och stannade lite var hon ville.

Väl inne har jag lyckats installer msn och adblocks, yeye!
Känner mig som en ny människa.
Men jag saknar verkligen att ha en dator där allt redan
är installerat och anpassat.


Btw, överväger jag att börja med dagens outfit!
Skulle inte de vara roligt? Här har ni ett exempel
från idag, tyvärr ser ni mina ben dåligt!;




Tröja: Från Cubus, fläckad med blå vattenfats färg,
från i somras när jag målade borrmarskiner
Linne: Gina tricos standard
Byxor: Mjukisbyxor som jag snott av min lillebror!
Sockar: tjocksockar med isbjörna på som jag
fått av mamma i julklapp!
Håret är morgonruffs, en favorit.

Och en till sak: JAG SAKNAR LIGHTROOM, vill kunna redigera bilder.

Jag drömde om S.
Jag drömde att vi bråkade och han var så arg.
Det var hemskt och jag bara grät.

Jag önskar att jag vaknat bredvid honom,
så jag kan fråga om han älskar mig, och han
kan kunde säga att han älskar mig mer än någon
annan någonsin och stryka mig över ryggen och då skulle
den otäcka känslan innan för mina revben försvinna.
Nu bleknar den istället sakta, och egentligen vill jag bara
ringa och väcka honom.

Istället slickar en otålig Ilona mig i ansiktet, och
frågar om vi inte kan kliva upp nu. Och tittar på
mig med sina stora valpögon. Och efter 40 min, ger jag med mig.

Min familj är nyttiga och är ute och motionerar mitt i natten.
Jag ska bada Ilona när hon kommer in och
försöka få ordning på hennes päls.
Skickade nyss ett sms till C där jag svor
mer än jag någonsin gjort i samma sms. Kanske, på samma dag.
I alla fall sedan fjällvandringen. Jag svär inte, förövrigt.
Men nu är jag så arg att jag bara vill slå sönder någon.
Det liksom bara pulserar. Jag vet inte var jag ska ta vägen.
Jag måste gå och hitta något att slå sönder och skrika lite.
Ursäkta mig.

Igår kom jag frusen hem och åt fin middag.
Det är bland det finaste som finns att komma hem
och inse att någon köpt mangodryck specifikt till dig, för
att du inte tål apelsinjucie som alla andra dricker, och personen
vet att du älskar mango. Jag ville nästan gråta en skvätt av lycka.
Sedan åkte jag till storasyster och trängde ner mig bredvid henne
i soffan och smaskade popcorn och nöjt, fast storasyster var lite
irriterad att jag trängdes.
Sedan såg jag Mumien med henne och Baggis tills den var slut
och vi halvsov i soffan.

Sedan klev vi upp tidigt imorse och drog till Piteå havsbad med
alla storayster lyckats skrapa ihop från världens alla hörn, sammanlagt 16 st.
Sedan har vi badat, åkt vattenrutschbanor, bastat och suttit i bubbelpoolen.
När vi tröttnade efter tusen timmar, fikade vi och åkte skilda vägar.
Min bil åkte till stan och åt äckligt på den annars bästa resurangen
och diskuterade intressanta saker man gör i sömnen och
olika människors olika dofter.
Det blir en sjukt bra dag.

När jag kommer hem biter Ilona på min laddarsladd
och är lite ovänner. Jag älskar henne, men det är inte okej.
Familjen är jambalaya och jag bråkar med den ominstallerade
datorn och saknar adblocks.
Saknar att kunna att kunna titta på stora ögon på S och säga
men ynklig röst "hjälp mig" och så får han fixa. Han är så duktig.
Jag saknar till och med att han blåser mig i örat.

Mina nya älskade skoterskor har gett mig skavsår.
Jag drar fötterna för det värker och ömmar av trötthet.
Klockan är 21.23, och jag är utmattad efter en eftermiddag
av stress, som slutade med att jag åt middag på bussen medans
en grabb på fyra år tittade med stora ögon på mig.
Jag är påväg hem, hem till Ilona, hem till en lång promenad. Till
en ny morgon, och en ny dag.
Jag är pank och ska ta mig hem på fredag på något vänster.
Nynnar på Fattaru - 100:- och tänker på vad jag ska säga till mamma.

Då kommer dom.
Tre tjejer i 20 årsåldern, cyklande på breden och det är glada.
Jag tror de är inspark på universitet, och jag vet inte om det är
påväg dit eller hem.
Det pratar och skrattar. Jag förstår inte att de är om mig de pratar,
men jag hör "Nej, vi är ju påväg åt andra hållet!"
Ocv plötsligt skriker en av tjejerna till mig; "SKA DU HA SKJUS?!".
Jag överväger om jag ska svara nått smart och roligt eller bara vara tyst
och ignorera henne.
Hjärnan låser sig, och jag för inget av dom. Jag bara ser henne rakt i ögonen,
samtidigt som jag försöker få ihop. Hon är snygg, hennes ögon är djupt blå och
hon har en riktigt ful mössa.
Det passerar i samma höga hastighet och skrattar högt när de passerat mig.
Det säger saker jag inte hör och skrattar ännu mer.
Jag fortsatter pulsa och dra fötterna hela vägen hem.

Och när jag kommer hem så borrar jag ner ansiktet i Ilonas päls.
Där andetagen bränner och försöker mota bort tårarna.

Jag hade lite tråkigt på samhällskunskapen, och
hittade en lista att roa mig med!

jag är beroende av visa människor, Ilona och läsk.
jag gillar människor som är speciella, att dansa, att måla, fota,
att skriva och att stanna uppe länge.
jag äter mycket och fort. Helst så mycket att jag blir så mätt
att jag inte kan andas efteråt.
jag säger ja till oftast mer än jag har tid med och alltid att fika!
jag ger mig sällan in i saker jag inte kan, eller behäskar. Avskyr det, att
inte kunna och att någon ska lära mig.
jag duktig på att göra saker i sista stunden, ha åsikter om allting,
bli väldigt engagerad i allting jag tar för mig, även små saker som
dokusåpor och debatter på tv. Vara i min egen fantasi, upprepa mig
och att prioriera de jag vill/vill ha och inte de jag behöver.
jag stör mig på människor som inte har sin hund i koppel inne i stan, människor
som inte har åsikter, eller kan tänka sig i andras situationer.
jag läser när jag har tid och då i ofantliga mängder.
jag är vackrast när jag är glad. När jag ler.
jag skrattar ofta och till konstiga saker. Gärna interna, så bara jag och en vis
person förstår, och alla andra tittar konstigt.
jag är en typisk vädur, allting man läsa om det stjärntecket, om hur dom är,
passar alltid in på mig.  
jag har aldrig varit på cirkus, ätit sushi, druckit alkohol, kört bil, sett Matrix,
eller haft det jag och S har.
jag är lycklig när jag är med människor som jag har nära hjärtat.
jag trivs inte med rutiner, när jag måste sitta still, när de finns fasta
rammar, eller när jag inte får vara ledaren i gruppen.
jag är dålig på att komma i tid, ha framförhållning, hålla löften till mig själv,
diska och städa när jag borde, laga mat och ha vara ens lite organiserad.  
jag är rädd för fåglar, mörker och att förlora människor.
jag älskar att vara impulsiv, skriva brev, köpa té eller porslin
i alla olika formeroch färger, promenadera mitt i natten och dansa som
ingen ser, i lyckorus.
jag uppskattar när folk hör av sig bara för att säga hej, när någon verkligen vill
bjuda på något och när någon kommer ihåg vad jag tycker om.
jag tror på en Gud som är helig och varm

Btw, tanten i butiker bjöd mig på 50 öre till kakor för det var fisk till lunch
och mina vänner såg ut att behöva kakor.
Plus att rektorn kallade mig och C för sina juveler!
Snacka om att vi har flyt!

Jag älskar de här.
Vakna upp och inse att "justja, ska redovisa arbetet
jag inte gjort till franskan idag, första lektionen. Uh.."
Det är då jag stutsar upp ur sängen, skrattar och fnittrar
och skuttar hela vägen till skolan med franskaboken i
högsta hugg.  Eller så inte.
Eller så mumlar och surar jag samtidigt som jag drar
fötterna till skolan där lyckas skjuta på de till måndag.

Nu ska jag dansa till naturkunskapen!

Ilona är inte riktigt van att gå i koppel efter fyra veckor
med att springa lös och busa med det andra hundarna
i North Sea.
Matvägrar gör hon också, eftersom hon också lärt sig
under dessa två veckor (mer än att köpa chips och ostkrockar)
är att om man gör de, så får man alltid något godare i skålen.
Ju längre man väntar, desto bättre.
Detta gör att varje måltid, är ett bråk, där vi är lika envisa.
Det har slutat med att jag struntat i henne, sagt att om
hon inte äter de som bjuds, får hon vara utan.
Detta fick jag ångra idag, när hon började må illa av att
inte ätiti ordentligt det senaste dagarna och min matta blev lidande.
Nu måste jag ringa mamma och fråga hur hon tror den
tvättas bäst. Ilona vs matte, 1-0.  Tur att jag älskar henne gränslöst.

Där här är förresten hur Ilona löste problemet med en av hennes
nya leksaker; bollen som har två hål där matte stoppar i godis
och hon ska klura ut hur de ska komma ut igen:



Hon spenderade en hel kväll med att bita på den.
En kreativ lösning, enligt mig. Istället för att förstå hur hon ska
få bollen att rulla, bet hon större hål, vilket också leder till att godisarna
ramlar ut i överflöd.

Nu ska jag sova förlängesedan.
Jag är nu helt utmattad och less.
Skulle vilja kasta mig en snödriva och ligga kvar tills de blir vår.
Därför känns de skönt att storasyster ringer och frågor om jag
taggar helgen, och jag skriker ett flickigt skrik inom mig.
Därför känns de skönt att umgås med C och NL imorgon, de är behövligt.

Och jag tänker på honom. En axel att lägga huvuudet mot.
Någon som stryker mig över ryggen.

Jag famlar, fumlar och faller.
Jag har fått mer sömn än någonsin, men
det hjälper inte min trötta hjärna.

Det är skönt att ha någon att trängas med i sängen igen,
även om hon väcker mig om nätterna med att varna för
att någon går i trappuppgången.
Hon har förövrigt förälskat sig i en schäferpojke här intill,
och hans ägare skrattar när Ilona springer och drar, och jag
flyger som en vante i storm.

Jag har slitit ut orden "jag saknar dig", de beskriver
inte längre hur de känns.
"Jag tror jag går sönder" är nästan, men inte riktigt.

Jag försov mig två timmar.
Men jag kom i tid till Vännäs, och dansade,
en dans som inte var den mest förbereda, but I think we pulled it off.

Kom tidigt tillbaka till Big City med Ilona och
har spenderat timmarna med att göra krönika till
samhällskunskapen. Jag är less på att göra skolarbeten
som skulle varit gjorda för 786 år sedan.

Dock är de skönt att temperaturen lyckats komma tillbaka
till en mänsklig nivå igen.
Jag njuter av mina kvällspromenader med Ilona igen.
Längtar till och med till våra morgonpromenader.
Känns konstigt att säga, men jag tror de är så.
Få röra på sig och rensa hjärnan. Få ut den där känslan
som gör att jag bara vill skrika och slå omkring mig okontrollerat.


Nu ska jag duscha Ilona och sen ska vi sova.
Hon har redan börjat att sova, fuskis.

Vännäs idag. Planerat två lägret.
Riktigt trevligt, jag är taggad.

Egentligen borde jag gå och lägga mig,
för det bär av tillbaka till Vännäs tidigt imorgon.
Där ska jag dansa på gudtjänsten.
Efter det bär de av tillbaka till The Big City.
Nytt bajschema plus att jag har kamratstödjarmöte in i
evigheten. Jag är så less redan.
Bara åtta veckor till sportlov. Bättre än ingenting.

För övrigt sjukt sugen på att rensa ur min garderob.

Min dator är ledsen. Stänger ner msn hur som helst,
vägrar starta upp de, error-ruta ploppar upp,
skärmen blir blå med texten "ERROR" och så startar den om.
Känns väldigt spännande. Blir teknikerna på måndag.

Nu ska jag dricka ett glass trocadero och försöka få iväg
ett mail, om min dator kan tänka sig de.
Bjuder på en bild på världens finaste bebis;

Jag vill ha. Så sjukt vackra.
Åh, vad jag saknar mina converse.




Jag borde sova för lääääängesedan.
Istället drömmer jag, fast jag är vaken.
Om en känsla som är som att åka berodalbana och
äta glass samtidigt.
Ser på Magnus Betnér och äter nötter.
Han är så sjukt rolig den mannen. Jag skulle verkligen vilja sätta mig ner
och snacka med honom om livet. Vi skulle ha så mycket fint sagt.
Nu; glass på de här!

Jag hann med en tidigare buss hem, och har spenderat
den första tiden med att bara krama och pussa på Ilona.
Nu ligger jag bara i soffan med min laptop, som alla andra i de
här huset som inte har fyra ben. Vi lyssnar på VH1 som har
sin popkväll och spelar intressant musik.

Jag är inte taggad på den här helgen.
Jag ska spendera den med åka till och från vännäs, om
och om igen. Fram och tillbaka, fram och tillbaka.
Jag vill inte. Jag är less. Det känns så meningslöst.

Helldre vill jag åka över till storasyster med sourcream
onion less fat chips och smultronmattor, och säcka ihop
i henne soffa och se Den Oändliga Historien eller någon annan
fin film, och somna där.
Åh, vill, vill, vill.

Senaste favorit låten är: Talbi Kweli - Get By

Jag vaknar 07.06 och inser att jag stängt av alarmet i sömnen.
Tänker "Nej, nej, nej, nej, nej, bara låt mig sova, bara lite".
Går till skolan där jag och C är ungefär lika trötta.
Vi halvsover bredvid varandra igenom hela dagen och spenderar
våran tretimmarslunch med att gå 786 varv runt skolan.

Efter skolan impuls åker jag ner till stan.
Drar fötterna och kollar i djuraffärer.
Jag kan gå där i timmar och bara titta, drömma och
fylla på önskelistan i oändlighet.
Jag tumlar vidare tillslut ändå, ser att någon taggat "CRY" på en busskur,
jag ler och tänker att visa människor aldrig förändras.
Köper en tröja och en dyr middag, och intalar mig själv att de
är okej fast jag inte har råd.

Nu har jag gett upp min analys på svenskagrejjen och sitter
och skrattar för de ser roligt ut när man skriver "ppm". (AHAHAHAHA!)
Jag borde sova nu. Ska fira min sovmorgon till 12.50 med att kliva
upp klockan 06.45 och tvätta.
Ska dock även passa på att ta en fotorunda och skriva klart analysen.

Nej, nu måste jag gå innan jag skriver något som blir pinsamt
att inse att halva världen och min bekantskapskrets har läst imorgon.
Dock kanske de skulle ge 17 kommentrar och vems hjärta smälter inte för de?
Förresten, jag strejkar att jag fejkar när jag försöker mejka!
HAHAHAHAHAHAHA, nobellpriset, HERE I COME.

Ryggen värker så där fruktansvärt igen
efter för många timmar framför datorn, brottandes
med ord som vägrar ramla rätt i word dokumentet.
I hörlurarna går Coldplay - What If på repeat och
jag skriva långa brev. Det kryper i fingara, och bokstävarna
dansa fram med lätta steg.

Jag drömmer om en plats på ett hunddagis med
året betalt, busskort, ett fullt kylskåp, körkort, en kram,
födelsedagplaner och den här.
Men jag skulle kunna offra allting bara för att stå där
på perrongen och få kyssa honom en sista gången igen.

En asbra kväll med NL och C.
Och jag lyckades laga en ganska lyckad middag,
not bad. Not bad at all.

Nu har jag slukat två engergidrycker och sjuka mängder popcorn
till Paradis Hotell. Nu väntar svenskan på mig.

Men i stället sitter jag och dagdrömmer om inspiration, glädjerus,
lyckoskrik, bubblande pirrande nervositet. Sommar.
Vackra fotografier av vackra människor. På axlar. Ryggar.
Pussar och gryningar. Snö, vantar, halsdukar och hårda kramar.
Samtal som varar i timmar, in på småtimmarna.
Att viska i mörkret, tättintill ihop kruppna i sängen, näsa mot kind.
Om att börja om att skriva som förr. Att måla igen.
Ljudet av skateboardhjulen mot asfalten. Sträcköläsa böcker.
Och i varje hundradel är han med. Tänk, att bara få röra vid honom igen.
Jag saknar honom.

Nä, nu ska jag nog ta mig i kragen ändå.

Godmorgon världen.

3 timmars sömn senare är jag här, på lektion, franska.
Skrattade och tumlade igenom snön, hela vägen till skolan.
Nu har jag fått i mig en kopp kaffe och landat, vilket gör att
huvudet har börjat hamra eftersom det vaknat och insett
att vi sovit förlite.
Jag försöker hänga med, men jag är långt bort i min tankevärld.
Det blir mer att raskt och hastigt anteckna, fast jag inte
begriper vad vi pratar om.

Men det är skönt att vara här, för jag får träffa C.
Att inte ses på nästan en månad, funkar inte riktigt för mig. För oss.
Jag har saknat henne så.

Om ni ursäktar mig nu, ska jag lägga mig ner och gråta
eftersom min franska lärare har bestämt att halshugga
klassen med läxor och förhör efter varje lektion.
Tack för mig.

Klockan är 02:37 och jag har skrivit klart andra loggen på svenska arbetet.
Jag är inne på tredje koppen kaffe och har ätit torra småkakor.
Har sett mitt favorit avsnitt av How I Meet Your Mother, och lyssnat
igenom min Niklas Strömstedt skiva minst tio gånger.
Jag har pratat med alla jag vill och inte vill prata med.
Fast de var inte riktigt sant. Jag skulle vilja ringa storasyster, och
jag skulle vilja få prata med Ilona lite igen.

Nu väntar jag på att koffeinet ska avdunsta och att Strömstedt
ska sluta sjunga, så jag kan kryper ner och lägga hvuvudet
på kudden. Vrida mig och känna ensamheten krypa
in under skinnet, tills jag somnar av utmattning.

När jag blir vuxen ska jag skaffa ett konto på tradera.
Jag ska sälja mina dumma skor som jag aldrig kommer
kunna ha, fast jag, likt det elaka styvsystrarna i askungen trycker
och pressar ner fötterna i dem, tills hälen spricker och spränger.
Och då ska bjuda på vackra och drömlika saker som den här.
Eller så skulle jag köpa en sån här obeskrivligt fin sak.
Sedan skulle jag bli en sådan där tant som har mer saker än hon har
utrymme och andrum, en sådan som S stör sig på.

Nu ska jag byta mina lakan som är fyllda med grus och lera
på vänster sida, där Ilona alltid ligger.
Sedan ska jag låta min stackars rygg vila. För om fyra timmar ska jag upp.
Då väntar en dag i skolan. Sedan en förträfflig middag med C och NL.
Sedan ännu en natt med svenskan.
Och så går de runt, i livets stora cirkel.

Jag har åker tåg i två timmar och stirrar ut ett
förälskat par som fyller varandras ipod med varandras
musik, pussas och pratar om sina föräldrar.

I tjugo minuter satt jag på McDonalds och drack kaffe medans jag såg på en
isblå himel och ett tio tal flygplan som väntade på avfärd.
Det var vackert, och i bakgrunden hördes en familj diskutera
något alldagligt, bläddra i tidningar, frenetiskt tugga sina muffinsar
och sörplar på sitt kaffe.

En och en halv timme spenderade jag med att ligga på rygg i
gate 31, och glo på en ventilationstrumma.
I hörlurarna spelades deppig musik, och jag ville gråta.
Men jag är bara tom.
Några äldre herrar pratar över mitt huvud och jag vrider upp
volymen. En äldre dam tar fram sin lilla hund som hon har i en rosa
väska, med rosa koppel och rosa halsband, och mitt hjärta skriker efter Ilona.
Jag fantiserar om födelsedagar och sommaren.
När klockan är nära halv fem är de för mycket folk för att ligga ner längre.

I femtiofem minuter sitter jag på planet med ett äldre par
bredvid mig, som är påväg hem, de har varit utomlands.
Det är brunbrända, lyckliga och nyfikna på snön hemma.
Läser tidningen och fascineras av den nya tekniken.
Jag lutar mot fönstret och halvsover medans min deppiga playlist
fortsätter gå på repeat. Min rygg gör ont.

Klockan 18:00 släcks säkerhetsbälteskylten, och jag stiger av i
the big city. Jag bråkar med flygbussar och pulsar hem igenom snön och
vinternatten, med bagen på ryggen samtidigt som Fireflies - Owl City
spelas i hörlurarna. Väl hemma inser jag att jag inte ens har smör, och
vänder på klacken mot Ica. Där köper jag Gorby's, mjölk och fil.
Sedan ser jag 2½ men och äter mina piroger och oboy.
Nu är Paradise Hotel slut och jag ska börja med svenskan.
Jag tror de blir lite sömn och mycke kaffe inatt.

Måndagmorgon.
Jag vet inte om de är det faktum att jag har förlorade
timmar av sömn eller om det är sorg, som gör att
ögonen svider och tårar rinner när jag kliver upp.
Jag åker hem idag. Jag har försökt hålla mig kvar här sedan igår,
när vi låg och jag skulle sova, och jag höll tag i S axel.
Jag vill inte, viskade jag och bakom ögonlocken sprängde tårarna.
Kan man sakna stunder, sekunder och människor innan de är borta?

Nu ska S snart komma hem från jobbet.
Jag är inte klar med hans överasking än, för de
började klia i fingarna när mitt samvete gnager över den
stora högen disk. Så jag proriterade om, så nu är den lite mindre i alla fall.
Vi ska äta sallad, och sen skjusar han mig till tåget.
När jag kommer hem väntar svenskauppsatsen och en tom
och stökig lägenhet på mig, life is good.

Flytta ihop. Hus. Bröllop. Volvo XC60.
Allt diskuteras, och för första gången känner jag
att de kan bli så. Att de kommer bli så.
Jag får inte panik, ont i magen och jag slingrar mig inte.
Byter inte samtalsämne och hyperventilerar inte.
Det är något annat nu. Den här gången är verkligen allting annorlunda.
Med S är allting annorlunda.

Jag åker hem imorgon, på gott och ont.
Jag kommer gå sönder av saknad och gråta ögonen ur skallen.
Men samtidigt saknar jag ju C.
Och Ilona, min lilla bebis.
Men jag har faktiskt inte ställt in mig på att åka hem,
de känns inte som jag ska de. Hela ideén känns overklig.

Nu ska jag fortsätta flippa med S överasking.
Han frågar ibland vad jag gör och jag rycker på axlarna, säger
att jag fipplar.
Det är lite svårt att vara hemlig. Jag blir så fnissig.
Kanske ska störa honom när han jobbar i stället.
Hänga över honom och pussa på örat.
Jag fattar inte att han inte blir irriterad på mig ibland.
När jag går efter honom som ett litet barn eller klänger och hänger.
Kanske för att han älskar mig. Jag tror de.

S jobbar och jag är myser i soffan.
Saknar honom och ser skräp på tv.
Jag borde försöka göra engelskan som skulle varit
inne för veckor sedan. Tusen år innan jul typ.
Jag borde titta på svenskan som ska vara inne
nästa vecka, som vi skulle ha jobbat med i månader.
But I don't.
I stället gör jag en överasking. Pysslar och knåpar ihop.
S ska få den när den är klar.
Jag är så sjukt busig när jag bara vill.

Nyår har passerat och vi har tagit de första stegen
in på 2010. Och jag firar de med ny design.
Jag vet inte vad jag ska säga om nyår mer än att vi åt
planka och jag åt ungefär för en vecka på tjugo minuter.
Vilket slutade i en form av koma, där jag låg och halvsov
medan de andra såg hockey.
Sedan såg vi massor av raketer och skålade i mousserat
alkoholfritt vin och champagne.
S kysser mig och jag tänker att 2010 blir något helt annat.


Efter de förlöper dagarna.
Vi gör ingenting speciellt, och jag njuter av de, även
om de leder till rastlöshet ibland.
Jag vilar och sover igen timmar som varit förlorade i veckor.
Bara njuter av att tillbringar timmar tillsammans.
Igår när ingen av oss kunde sova fick S igenom att vi skulle ut.
Klockan var 23.45 när vi kom ut igenom dörren och gick en lite promenad.
Väl hemma igen blev de att dricka te.
Vi somnade väl typ klockan tre, och klockan sex klev han upp och gick till jobbet.
Och ingen förstår hur ovärdeliga varje sekund med honom är.
Jag druknar i hans ögon hela tiden, och kommer på mig själv att bara
lyssna på hans andetag. När han går till ett annat rum, saknar jag
honom efter tre minuter. Och när han säger "du är så jävla bra" så glömmer
jag bort att andas i två minuter och hjärtat slår otakt när han stryker
mig över kinden och ser på mig som bara han kan.
Jag kryper upp intill honom så ofta jag kan och tänker alltid att de inte blir bättre än såhär.


Jag fruktar att åka hem snart.
Hem till en tom och tyst lägenhet. Där han inte finns.
Där inte ens Ilona finns som jag kan gråta hos och krama
om när saknaden river och sliter sönder hjärtat.
Som tur tänker C och jag styra upp något, som
kommer bli asbra. Asbra.