I don't wanna feel like it's an end of a summer, är allt mitt
huvud säger till mig när jag vaknar upp ur en mardröm om stora
råttor som äter upp mig och ingen som kommer när jag skriker av panik. 
Alla pratar om höst. Om sommarlovet som tar slut. Om att börja skolan igen.
Köpa nya mysiga höstkläder. Om nervösa känslan av nått nytt.
Jag håller för öronen. Nej, nej, nej, nej, nej. 
Jag vill grina när jag läser "det är inte bara på marken som jag hittar 
löv som inte längre är gröna" i en blogg jag annars älskar och slutar
läsa. Jag vill ha sommar. Jag älskar sommaren. Jag älskar sommarlov.
Vara lös, ledig och anspråkslös. Friheten. Friheten från vinterkläder,
snö, kyla, skola, plugg och allt ångestframkallande. Nej, nej, nej.

Jag kliver upp och går till jobbet. Har en skit dag på jobbet.
Fast det blir lite bättre när storasysters mamma bjuder på en kaka
och en grabb får sin snusdosa att fastna i koppen. Då skrattar jag.

Sen skyndar jag hem. Äta middag i farten och åker hem till E.
Vi spelar kubb, E, jag, storasyster, NL och japanen. Lagom till
sista omgången kommer B-man. Då kör vi klart, och sen går vi
in och spelar brädspel. Vi spelar och jag skrattar jag tills jag viker mig 
och den här dagen blir ganska okej ändå. 
Kommer hem och får veta att mamma försöker vinna en Ipod till mig.

Nu ska jag gå och lägga mig, för jag ska snart upp och jobba igen.
Jag känner inte att jag lever ett vinnarliv just nu. 

Ps, att teckensnittet blev konstigt är ett bevis på de.