"- Hej Pappa, jag lever.
- Hej! Vad bra. Fick du alla grejer?
Såg du bankdosan i paketet?
- Ja, det blev jätte bra. Tack.
- Någonting jag glömt?
- Nej, tror inte de.
- Okej, vad åt du till middags?
- Chickennuggets och ris.
- Happ, fräsigt. Men då får du ha de så bra!
- Desamma, hejdå!
- Hej!"

Jag ha aldrig fattat hur man kan ha långa samtal med
sina föräldrar. Jag ha inte pratat med min väldigt oroliga
älskade pappa på två veckor, ändå tar samtalet typ 3 min.
Han kollar att jag lever, frågar om vädret och kollar att jag äter,
de är sällan mer än de. Om det inte hänt någonting allvarligt vill säga.
Typ att katten inte kommit hem på flera nätter, lillebror klarat
mopedkortet eller så. Han är fin han, fast han är lite knasig.