Kenny har förändrats sedan sin kastrering.
Till det bättre, faktiskt. Han skriker inte hela
tiden, han revirkissar inte på viktiga papper, kläder,
kuddar, i sängen och mammas dataväska/dator längre.
Han rymmer inte heller till grannen längre och sitter utanför
deras dörr och skriker till deras honkatt hela nätterna.
(Grannarna var bara måttligt irriterade)
Nä, numera är han snäll och tyst. Inte så konstigt,
eftersom han numera mest bara äter och sover (med avbrott
för att följa med mamma och hänga tvätt ibland).
Han har till och med börjat sova vid matskålen,
för enkelhetens skull. Riktigt praktiskt.