Jag har rusat mellan människor med okända ansikten och
lärare med besvikna ögon i korridorer som börjat ge mig avsmak.
Men jag kan nu med rak rygg stryka några få av det hundra saker
jag skjutit upp, från min whiteboardtavla som numera ger mig svårt att andas.

Min arm värker fortfarande, och jag vet att jag borde kolla upp den, men jag
hinner inte och när jag hinner har jag ingen lust eller ork.
Jag tror de är en dålig cirkel jag lätt trillar in i.


Nu har jag pratat med min geografilärare om Paris och vi har drömt
oss bort om cyklar, solen i ryggen, små byar, ladugårdar, hembakat bröd,
konstiga soppor, mysiga franska människor, svart kaffe och slitna hemtrevliga möbler.

Ikväll ska jag låsa in mig i lägenheten, göra läxor, saker jag
skjutit upp och baka.
Jag åker om tre dagar. Åh, kära nån.