Det är sådär nu, att man springer fast luften gått
ur för flera hundra meter sedan. Fötterna hamrar mot
asfalten och armarna domnar. Passerar människor
som höjer ögonbrynen och bröstkorgen värker.
Ögonen, svetten rinner och jag har sovit för lite för
att springa såhär men jag måste hinna.
Jag måste hem. Snälla, jag vill bara få komma hem.

Kommer fram exakt i rättsekund och dör av ett asmaanfall
när busskortet är stämplat.

Det är såhär nu, fem dagar kvar tills allting
måste vara klart. Man springer, fast man kroppen
gav upp längesedan, för man måste bara hinna.
Måste bara fixa det här. Jag vill bara fixa det här.