Jag sitter i en lägenhet i Stockholm.
Nerkrupen i en soffa med laptopen.
Utanför faller regnet som tårar på ett barn.
Sex and the City visas på tv och alla lampor är släkta.
Jag har aldrig varit såhär ledsen. Det var längesedan de kändes
såhär. Som hjärtat exploderat, men ändå slår. Korta, intensiva slag.
Samtidigt, har jag nog aldrig varit så lycklig. Varje cell i mig darrar och
jag hamna ständigt ur balans. Kinderna blir blodröda och jag fnittrar, så
som jag inte fnittrar sen jag fyllde 13.