Jag sprang på stan efter skolan idag.
Shoppade loss mina surt förvärvade pengar.
Blev två tröjor, ett par strumpbyxor, te som luktar glögg,
mascara, ögonskugga, kaninpinnar och hundgodis till Ilona.
Se hämtade jag ut ytterligare en tröja från posten.
Jag är sjukt nöjd.

När jag gick på stan hakade en tant armkrok mig och bad mig
hjälpa henne över vägen. Sedan ville hon ha hjälp hela vägen
till doktorn, dit hon skulle för sin onda fot. Hon var så fruktansvärt söt.
Vi går där armkrok och hon pratar om värdret, sina barnbarn i stockholm
och hur farliga cyklister är. Sedan frågor hon var jag pysslar på med, och
jag säger att jag går skola men tar studenten till våren.
Hon tyckte jag ska bli lärare, tandläkare, läkare och dietist. Men mest
tyckte hon jag skulle få nobelpriset, för de förtjänade jag. Så fint.
Det var lite sorligt när våran promenad var över faktiskt.

Nu bråkar rotern så mycket att jag bara blir irriterad.
Så jag ska gå över till distanskollektivet och plugga naturkunskap.
Liksom i ett försök att slippa slå sönder något, tänker jag.

När man sitter intill varandra, i sina små trötta
kroppar och lyssnar på Timbuktu - Det löser sig
med pyskologianteckningar i knäet som man skrivit
in på småtimmarna, utan att säga någonting, bara stirrandes
tomt rakt fram, då vet man att vi lever inte det ljuva livet.
Men man vet också att det finns i alla fall någon
som förstår precis hur de känns.

Och när man sedan ringer honom för att man behöver
någon som lyssnar. Och han citerar exakt samma låt.
"Det kommer ordna sig, det gör det alltid.
Jo, det löser sig, så brukar allt bli, det kommer fixa sig till slut"
Då vet man att de finns dom som vet precis vad man behöver.
Och de är det viktigaste man har.

Den här dagen bär ingenting bra med sig.
Jo, små saker. Små saker som inte får mig att ångra
att jag faktiskt klev upp ur sängen imorse. Att få prata med
världens bästa storasyster som har en ny tatuering jag längtar efter att få se,
att fika och plugga pyskologi i distanskollektivet, få en ny kattkompis, att få sitta
och läsa för en liten kille, ett sms från S där han säger att han saknar mig och att baka
chokladbollar med fina ungar. Allt annat däremot kan dra åt skogen.
Försvinna, för jag vill aldrig mer se de. Skit värld.
Och som potatismoset på kladdkakan, ska jag skriva en artikel tills imorgon.
Ja, you heard me. En till, igen.

Förövrigt hatar jag folk som säger "björnfittor" eller "fårfittor" till
pälsmössor. VARFÖR ÄR DE SÅ SVÅRT ATT SÄGA PÄLSMÖSSA?
Nämen kasta in ordet fitta, så sjukt moget. Inte alls "hej jag är 14 jordsnurr
och försöker verka häftiga".
Liksom, grattis, du drar en sån över skallen, låter de speciellt fräscht?
Jag vet inte. Jag tycker inte de.

Btw, HEJ MAMMA, om du läser min blogg!
Jag borde gå och sova. Peace out världen.

Jag är sådär rastlös igen. Så att jag vill ut i nattluften
och välta stan. Klättra på hus, starta ett bråk och dansa
gatorna fram i månskenet. Jag vill dra igång miljoner projekt.
Ta första bästa tåg till någonstans jag aldrig varit.
Se nått nytt, smaka nått annat och andas annourlunda.
Sitta under kvällshimlen, dricka varm choklad och spendera hela
dagen i parken. Strunta i allt man borde, våldgästa folk och köpa ny möbler.
Lära mig göra volter, göra om hela mitt rum och färga håret turkost.
Skriva långa brev, lära mig spela gitarr och sy mina egna kläder.

Såklart blir de inte så. Det mest spännande som händer är att
busshållplatsen ska flytta. Värdelösa länstrafiken.
Jag går i ide, är trött och snorig. Önskar att vintern bara ska
dra över oss som ett plötsligt vinddrag. Har tusen läxor och
ännu mer som borde varit gjort. Saknar Ilona. Hjärtat värker
efter den lilla krabbaten. Skit.

Pizza blev de i alla fall. Ruskigt bra också.
Sen dela vi upp våra pengar och hade massagekväll.
Bakade kladdkaka, såg idol och städade köket.

Nu är jag trött och trumpen. Borde sovit för längesedan
efter att ha varit såhär duktig. Jag tror förövrigt att grannarna
har dans/brottning ikväll. Godnatt världen.

Lördag förmiddag slöade jag bort.
Satt i pyjamas och spelade The Sims.
Lillebror och mamma var och köpte en ny
telefon till honom, som han är asnöjd med.
Den var väldigt fin faktiskt.

På kvällen tog jag på mig riktiga kläder och begav
mig till blåhuset. Där hade storasyster, E och NL
arrangerat fin middag. Grillat med potatisgratäng inklusive sallad.
Levande ljus och allt. Sedan åt vi efterrätt, glass med varma hallon
och spelade alphapet. Skrattade åt ord som blir lustiga när man är trött
som "laxmås", "oacne" och "quake".
Sen avslutade vi med kampen mellan kvinna och man. Sjutk bra kväll.

Igår pysslade jag och alla jag känner typ med barnens kyrksöndag.
Efter det slängde jag i mig middag och begav mig till The Big City.
Jag agerade flygande reporter under dagen och när jag landade i vårt
hus, låste jag in mig med cola, daim och dragster, sedan skrev inatt ihop
en artikel som jag hoppas att ni ska få se inom snar framtid.

Ikväll ska jag baka pizza till middag. Spännande.

Jag har egentligen inte tid att skriva här, just nu, då
jag har två artiklar som ska vara klar tills imorgon,
men ni måste bara få se mitt förslag till Olofs
studentplakat om typ tio år! Dadadam:



Typ den sötaste bilden på den grabben ever. Jag fnissar varje gång
jag ser den. Önskade att den ploppade upp varje gång jag kände mig lite nere.
Well, nu ska jag jobba vidare. Helguppdatering kommer imorgon!
Tills dess; lev väl och sov gott.

Jag kliver på bussen, blöt av regn, trött, stressad och
alldelse snorig. Ilona är dygnsur. Bussen är full.
Inte en plats ledig. I alla fall inte helt ledig, de finns
platser brevid någon, men då ryms inte Ilona.
Hon kräver ett säte, eller golvet för sig själv.
I gången blir hon ivägen då folk envisas att springa där.
Jag står mitt i bussen och hoppas att om jag önskar nog
hårt ska Ilona krympa till chihuahua size, så jag kan ha
henne i knäet. Då frågar tjejen som sitter på sätet där jag
står och håller i mig lite försiktigt "Skulle du vilja ha ett eget säte?
Du kan få mitt, jag har hund själv, jag förstår" Och jag vill bara gråta
av tacksamhet och kasta mig runt halsen på henne.
Men sa bara tack minst 13290213 gånger.

Pappa och jag kör rally på Ica Maxi och när vi kommer hem lagar
han sin fisksoppa. Jag tycker inte soppa är riktig mat, men just pappas
fisksoppa är så fruktansvärt god. Sen mamma köpt gott bröd till.

Nu ska jag och Ilona snart gå ut. Hon är rastlös efter allt bussåkande,
vilket jag kan förstå. Det är faktiskt lagom roligt med buss.
Pappa har rätt, The Big City ligger väldigt ocentralt.
Imorgon ska jag leta rätt på storasyster och vi ska ha mys.
Fram till dess ska jag äta chips och uppskatta sovmorgonen imorgon.

Ibland önskar jag att någon skulle höra vad jag tänker
så dom kunde säga att "du är ju knäpp, sluta tänk sådär,
det leder ju ingen vart, eller hur?"
Jag läser saker jag borde strunta i.
Rotar i saker som spelar ingen roll längre.

Mina hörlurar är trasiga. Maxar ljudet på telefonen
men de hörs ändå knappt ingenting. Suck.
Inser inte hur jag ska överleva bussresan hem. Standaren
är alltid hörlurarna i öronen, halvslurma med Ilonas huvud
i knäet. Men inte idag. 2 timmar av skrik och mobilprat. Kung.

Om igår var en bra dag, så är idag dagen som kommer efter.

Btw, vem är så här ambitiös egentligen?
Hur har folk tid, fantasi eller för den delen ork?
Tja, själv tog jag ett glas c-vitamin, ett glas cola och
köpte en macka i cafeterian på skolan för dyra pengen.
För jag hann inter mer, pallade inte mer liksom.

Jag vaknar senare än jag tänkt och får
mindre gjort än jag borde, men går längre
promenader. Älven är fin i eftermiddagsolen.
Luften är lättare att andas, fast ingenting förändrats.
Det luktar nyklippt gräs, regn och äpplen.
Vinden river och sliter i vårat hår och jag gör ärenden.
Har köpt en ny mössa som är de charmigaste jag sett.
Pratar i telefonen i oändlighet med han som fått mina
nerver att skava hela dagen. (Man är för beroende av teknologin)
Äter den ända middagen som min lillebror ha tyckt varit gott när
jag lagat mat till honom: ravioli a lá Ina.
Sjukt lätt att göra, mycket godare att äta.

Ser idol med cola och en chokladkaka.
E har varit borta i två dygn tills nyss.
Varg och han som kallar sig min son ringer,
de är dricker öl någonstans i gamla stan på en pub
det inte vet namnet på. Det är på flykt i södra Sverige.
Vi pratar i ungefär tio minuter innan deras liv går vidare.

Imorgon bär de av hemåt, och de känns lika berfriande som alltid.
Jag har en ny favorit låt förresten. Här är den.
Den kan ni lyssna på medans jag går och lägger mig! Godnatt världen.

Word. Nu; Till barnen och ha en fantastisk kväll. *håller tummarna*

Igår ramlade jag två gånger. Magplask.
En gång utan för kappbahl, mitt i gallerian,
andra gången i leran på stigen med en mannen bakom.
Vägrade ställa mig upp, vägrade. Ville ligga kvar och ligga
där till jag mögglade bort, men reste mig ändå.
"Kom igen, pick yourself up and dust yourself off,
get back in the saddle"
Nu har jag ont i höften och i ländryggen. Yeye.

Sen gjorde jag massor av läxor men är ändå inte klar.
Ingenting är klart, och blir det någonsin de finns de direkt
andra saker att stressa över. Listan med saker som skulle vara gjorde
igår är evighetslång typ. Och de är alltid igår.
Stressen tar död på mig right now.
Så jag går över till fina människor och dricker chokladté in på småtimmarna.
Tar en nattlig promenad och träffar ett skelett till hund.

På toppen av allt har jag mer ont i halsen och kan inte
andas för allt snor. Fräsch man känner sig.
Lever ju inte vinnarlivet om någon undrar.

Ilona har fått sin egen plats under skrivbordet
jag har en ny spellista vid namn "september" lagom
till månadens slut (har införskaffat massor av svenskhiphop,
längesedan jag lyssnade på de nu, vet inte vad de betyder)
och jag är sjuk. Usch. Nyser, hostar, snorar, munnen är torr
och halsen gör om samtidigt som den kilar.
Helst av allt vill jag inte sitta i skolan under en seg lektion som ändå
inte tar mig någonstans, utan helst vill jag ligga hemma under
täcket med en kopp te och höra regnets smatter mot rutan.
Det öser ner idag igen. Det är fint, om de inte vore så att
jag ska gå hem i de, för att sedan gå ut med Ilona i de.

Sen har jag så sjukt mycket att göra tills imorgon också.
Skriva projektplanen klar, skriva på texten i text B, lära
mig talet och göra traderaobjekt klara för att skicka.
Plus att vi ska tvätta.

Jag är trött, sjuk och gnällig.
Livet är inte lattjolajbans direkt.

Idag har jag åkt alldelse för mycket buss, för länge med
för mycket människor. Jag har gått så fötterna värker.
Jag är torr i munnen och har snor i hela hjärnan.
Jag ser ut som nått katten släpat in. Om ens så lovande.
Till middag tog jag (med hjälp av NL och E) fem random burkar
utan ettiketer och slängde ihop till nån lustig gryta med pasta.
Det blev sjukt mycket över som jag får äta som rester den här veckan.

Nu har jag försökt skriva på projektplanen samtidigt som Ilona
skuttat runt och tyckt att vi ska göra annat.
Men snart ska vi ut och gå, även om jag är lagom peppad.
Ungefär som den här veckan. Hej livet liksom.

Jag är bitter.
Skit, de är vad det är. Skitsverige.
SD i riksdagen? skämtar ni med mig eller?
Hur kan man ens tänka så? är de fysiskt möjligt?
Norrland, ni har i alla fall lite vett och sans.
Cred till er. Tycker vi gräver bort alla andra, skickar
oss ut i atlanten och bildar ett nytt och lyckligt land.

Nu ska jag sova och tjura. Skit värld man lever i egentligen.

Igår klev jag inte upp förrän klockan fem på eftermiddagen.
Inte ens när jag gick ut med Ilona en stund och försökte
träna apport så tog jag på mig ordentliga kläder.
Mamma var med och haltade runt. Stackars mamma.
Nä, mamma och jag låg ner bäddade i soffan typ hela dagen
och slö såg tv. Ilona och mamma somnade också,
och sov en bra stund.

Sen åkte jag och storasyster till min favorit pizzeria i hela
vårat avlånga land. Vi åt och pratade. Sen åkte vi till OK,
köpte popcorn, åkte hem och poppade popcorn, åt dem
och pratade ännu mer. I timmar, hela kvällen. Det var fint.
Världens finaste storasyster. När jag kom hem, drack jag Ubuntu
och försökte se parlamentet men somnade.

Imorse hade mamma bakat scones och Kenny var busig.
Han drog i mitt halsband och skuttade runt.
Sen åkt jag och röstade innan de bar av på styrelsemöte.
Nu står mamma i köket och hakar morötter och gör dipp till
valvakan ikväll med pappas parti, medans jag ser reprisen
av parlamentet. Pappa dunkar Black Eyed Peas - I Gotta Feeling
i sina hörlurar. I kväll gäller de mina vänner.
Jag har andats, levt och bara pratat politik den senaste tiden.
Till och med klockan två på natten har man kunnat finna mig
upp och ner i min säng, upprört diskutera välfärd, privatisering,
invandring, skatter, vargjakt och liknande.
Och ikväll avgörs de närmaste fyra åren.
Jag önskar ni röstat rätt så jag slipper tjura.

Jag ligger upp och ner, på diagonalen
i sängen. Ilona ligger på resten.
Vi har regn i håret och pälsen, efter att ha
jagat varandra runt på gräsmattan i ljusstrålarna
från en liten lampa på husknuten.
Lakanen är för små och rymmer inte ens drömmar,
och mitt gamla flickrum är alltid som det brukar.
Här förändras ingenting. Saker kommer bara för att stanna.
Fönstret är öppet och jag hör regnet som fortfarande faller.
Jag vet inte varför jag fortfarande inte sover.

Efter en lång väntan och en lång bilfärd, är jag hemma,
i inlandet där hösten verkligen slagit ut.
Hemma hos katterna som bråkar som syskon, hos min lillebror
som bråkar om fjärrkontrollen, hos pappa som andas politik just nu,
mamma som åkt bil i åtta timmar idag och jobbat hela tiden, hos
den gamla slitna soffan och hos allt som är som vanligt.
Och såklart, Ilona. Finaste bebis som varje morgon och varje
kväll sprungit in i mitt rum för att kolla om jag är hemma.
Mitt hjärta jublade, hon var överlycklig.

Nu är jag trött. Helt slut. I helgen ska jag försöka göra
allt jag skjutit upp. Men nu ska jag gå ut och promenera
med min hund. Sen ska jag krypa i säng. Godnatt världen.

Idag när Erika äntligen kom hem från sin shoppingrunda,
gjorde vi lasagne. Den blev inte perfekt som förra gången
men ändå helt okej.
Annars är de rätt lugn i det vi kallar vårat hus.
Växerna har fått namn och kommunalrådet själv knackar på vår dörr.
Min kusin och hans sambo tittar förbi med sin lilla samojed valp.
Hur söt som helst. Sen slängde vi ihop tortillasnacks
(har miljoner tortillabröd kvar). Äter de med chokladbollar och popcorn
till idol. Jag poppar popcorn över hela köket.
En helt vanlig dag.

Och det slog mig, att även om vi var tillsammans 412 dagar
så känns de fortfarande i mig när han kallar mig "älskling".
Det är lika stort. Lika otroligt. Lika häftigt.
Det pirrar precis lika mycket som för
1 år, 1 månad och 16 dagar sedan.

Och imorgon åker jag hem. Jag längtar.

Jag ligger kvar lite för länge och får springa till bussen.
Missar frukost, missar allting. Utom bussen.
Grabben med cykeln får inte åka med och blir ensam kvar.
Hela dagen regnar bort och jag längtar hem till min säng
fast den är så hjärtskärande fruktansvärt tom numera.
Kommer hem och kryper ner för att värma kroppen, när
våran lägenhet är så kall och inga ljud hörs, mer än grannen
ovanför som trampar runt. Vi har aldrig sett dom, men de gör sig
påminda ibland i alla fall.
Jag tycker om regnet även om jag önskade att himlen
bara kunde öppna sig och allt fick ösa ner. Så det känns.

Jag lagar kycklinggryta som blir kryddigare än jag tänkt mig
och vi dricker varm choklad för lägenheten är så kall.
Åker iväg till mina barn och leker, leker och skrattar lite grann.
Kommer hem för att se idol, dricka te och äta muffins.

Nu sitter jag här och inser att jag inte fått någonting gjort idag.
Jag missade allting, utom bussen. Hela långa listan.
Och egentligen längtar jag bara hem. Hem till North Sea.
Hem till våran slitna soffa, till storasysters köksbord,
till lillebrors mjukisbyxor och pappas gamla t-shirt, till Ilona,
till någon att luta mitt huvud mot.

Mina föräldrar har sedan jag varit tre år bott på landet.
Då snackar vi landetlandet. En liten by på fyra hus, mitt ute
i ingenting. Med kossor, ankor, grisar, höns, hundar, katter,
stora ängar, skog och allt de där. En sommar hade vi hästar också.
Därför har vi aldrig haft en sommarstuga. Det har aldrig behövts.

Men jag saknar det ibland, kan jag erkänna.
En liten stuga mitt ute i tystnaden utan varken
elektricitet eller rinnande vatten.
Med små slitna rum med gamla tapeter, där jag kan
sitta vid ett skrivbord som flagnar i färgen.
Se ut över havet genom ett stort fönster och knappa
på min skrivmarskin, iklädd en av min mammas gamla skjortor.
Dricka rabarberte och tänka på absolut ingenting alls.
Kanske läsa någon av dom där böckerna jag aldrig tar mig för annars.
Stänga av mobilen och börja måla som jag säger att jag ska hela tiden.
Kanske kommer någon förbi senare. Vi äter en god middag och spenderar
kvällen med att bara ligga på rygg på altanen, dricka hallonsoda, känna
kvällssolen värma och prata om egentligen ingenting som spelar någon roll.
Framtidsvisoner, pojkhemligheter, minnen, önskningar och planer.
Inte vet jag, men ni fattar.

Jag sitter och skriver läxor.
Läste de här och tänkte på stugan i sommras.
Drömde lite, sånt som händer liksom.

Idag var det alltså skolvalet.
Väldigt intressant och en bra debatt även
om det blev lite väl få frågor som togs upp.
Men jag är nöjd. Vill ni läsa mer finns de bland annat här.

Busschaffören körde fel när vi skulle hem.
När jag kom hem slängde jag mig i sängen
och lyssnade på Sophie Zelmani.
Det är den ända musik jag orkar lyssna på för tillfället.
Vet inte riktigt varför. Sedan somnade jag och vaknade
av att E tyckte att vi skulle äta middag.
Pasta carbonara som hon gjort. Sjukt gott.

Nu väntar jag, E och NL på idol.
Vi ska se de och käka upp chipsen och dippen från i helgen.
Vi har så sjukt mycket rester från helgen förövrigt.
Annars är livet segt, grannarna är galna och jag försöker få
ihop idéskissen till projektarbetet. 
Jag vet vad jag vill göra.
Ska bara övertyga mig själv att jag klarar de.

Idag, jag vet inte.
Jag har suttit i skolan i otaliga timmar
och missat mitt och A's "sova efter första lektionen hål".
Lyssnade på Jan Björklund. Jag tycker inte om honom
har jag bestämt. Han är inte kul.
Vi fick åka hem tillslut.

Sen kom jag hem och gjorde tacospaj i en rasande fart.
Själva pajskalet vart sämst med pajen blev helt okej.
Det andra två slevade i sig och hävdade att de vart gott,
så jag antar att de vart okej.
Efter det bar de av med famnen full av avokado och en chokladkaka
i handen till A för att plugga matte. Idag gick de asbra.
Sedan blev de allmänt kollektivhäng innan jag drog hem.

Hemma har jag druckit te, sett 2½ men och ätit ännu mer
kakor med E och NL. Vi har frysen full och just nu är det
sista jag är sugen på kakor. Jag är sugen på morötterna
jag köpte på Maxi och kokta grönsaker. Vad fint.

Nu ska jag krypa i säng. Min huvud är trött och jag med.
Imorgon: Skolval. Yeye.

Jag äter en typiskt ensam middag bestående
av nudlar och kokta wookgrönskar, dränkta i soya.
Gör läxor och lyssnar på Sophie Zelmani.
Lindar in mig i en filt som luktar blöt hund, och
äter halvbrända popcorn. Pratar i telefon med S
och det känns redan som han varit borta en vecka.
Pappa ringer. Mamma ringer. Jag längtar hem.
Saknar storasyster. Försöker skriva brev.
Hänger på SJ's hemsida och önskar jag var rik.
Saknar en liten kropp vid fotändan av min säng.
Uppdaterar bloglovin trots att inget händer.
Drömmer om framtiden. Budar på tradera, skapar annonser.

Och så passerar en söndag i september.

Vi sitter bänkade framför tvn som visar
senaste avsnittet av idol. Det lilla bordet från
myrorna är fullt med chips och dipp.
Det är jag och de som ligger mig närmast hjärtat.
Vi skrattar, skriker och komenterar.
Somnar framför tvn.
Det är som en fredags borde vara.

Dagen därpå når morgonen även våran stadsdel
och det börjar hektiskt.
Men sedan står jag där på en balkong, med ett
helt sjukt härligt gäng folk skrattandes och pratades
i vardagsrummet, och ser tre fina människor åka rutschkana
på innergården. Det är kväll och luften är kall att andas in.
Lägenheten är full av liv och rörelse, ändå har det människor
som varit här tidigare idag redan gått.
Och då tänker jag att de var värt att stress och all planering.
Vi river stolar, spelar musik, flamsar, skrattar, skriker och leker
lekar till sena natten.

Idag är det söndag. Kylskåpet är full i olika bakverk och tacos rester,
vi har ett helt presentbord med saker vi ännu knappt rört
och ännu finns spår av festen kvar.
Det regnar. Typiskt söndagsväder, som du kallar de.
Jag sitter ensam med serpentinerna. Det känns lite tragiskt.
Alla är borta. Storasyster har åkt hem, S är påväg hem och E har egna äventyr.
Mina kläder var blöta sedan vi var på Ica Maxi, så jag har bytt om
till söndagskläder, nu när jag inte ska visa upp mig för
mänskligheten mer. Mjukisbyxor, gammalt linne och pappas t-shirt.
Jag har läxor jag borde göra, men nu ska jag lägga mig i soffan, dricka
cola och bara tycka synd om mig själv.
Deppsöndag, here we are.

Nattluften är kall och stilla.
Jag andas in den, djupa andetag.
Han var den finaste tröjan jag vet på sig,
fast jag aldrig kan förklara varför jag tycker om den.
Han har två presenter med sig, fetaost och en marabou digestive.
Det två saker jag önskade mig mest just då.
Vi står där tillsammans. Han viskar att han älskar mig.
Och plötsligt är de som världen stannar till.

Ikväll kommer storasyster och NL.
Vi ska äta världens bästa middag och förfesta
för imorgon, då det är den stora dagen.
Jag är sjukt taggad.

Idag har jag hunnit med allt.
Jag har varit skolan, skyndat till Hedlunda skolan med
Linnea och snackat friluftsdag, träffat våra söta barn,
varit till grisbacka skolan och hälsat på, sen ner till stan
och köpa tejp, sen till Å-hem och posta paket, handla mat,
sen hem och slänga av saker, till distanskollektivet, plugga matte,
dricka te, snacka lavj, hem igen, städa, duscha och här sitter jag.

Nu sitter jag bara här och väntar. På han som han som kallar mig sin.
Jag har haft en sida med nedräkning, och nu är siffrorna så små att
de pirrar i kroppen. 39 dagar sedan sist.
1 månad och 8 dagar har jag väntat. Snart, snart.
Hjärtat hoppar över ett slag.

Helgen kommer äga. Jag taggar.

Idag när jag kom hem låg de ett litet paket och väntade
på mig på hallmattan. Det var trevligt.
Det var Cindys nya katthalsband som jag beställt.
Sedan gjordet jag kyckling och ris till middag.

Jag hade min första scoutkväll. Första kväll som nyingledare.
Jag har fått en grupp på 7 tappra barn.
Det är flamsiga, tramsiga, roliga, djupa och fruktansvärt mycket mer.
Dom häller vatten på sig själv och överallt och vi skrattar tills vi kiknar.
En liten pojke säger "Jag vill helst hålla handen med dig" och de bara
skriker "IGEN" när man lekt klart. Jag är helt såld.
Sedan åker jag, E och NL på äventyr till Ica Maxi.
Jag köper cola. Åh, så jag längtat efter läsk.

Imorgon är de torsdag och jag måste göra allting jag
skjutit upp. Känns lite stressigt och vemodigt, men de
blir nog bra tillslut i alla fall.
Imorgon kommer världens finaste S också. Längtar.

Nu ska jag packa ihop ett paket som ska skickas imorgon!
woulli boulli!

Idag, min vänner, lever jag vinnarlivet.

Sover hur länge jag vill, vaknar när jag känner
för de, ligger kvar med datorn, äter gordby's i sängen,
betalar räkningar, och går, inte springer, utan går till bussen.
Det är sommarväder.
Landar på myrorna. Känner mig alldelse för fattig,
men köper en tröja ändå, för den är så mjuk och skön.
Köper också en bok, Jonas Gardell "en komikers uppväxt".
Sen tar jag en sväng på Rusta, köper en hårborttagare
och billig läsk, för att bege mig tillbaka till stan.
Svänger förbi på en affär och köper med mig lite mat hem.
Kommer hem och skriver klart svenskan som jag sedan skickar in.
E gör kroppkakor till middag och vi skriker av förtjusning när de flyter.

Sedan går vi till tvättstugan tillsammans och de blir ett äventyr bara de.
När pappa kom var de dags att gå, för att lyssna på Jonas.
Han va sjukt bra, det bjöds på vin och chips men vi smög iväg.
Vi skrattade åt andra människors konversationer och handlade på Maxi.

Nu sitter jag och hör ljudet av konstiga klipp från youtube.
Väntar på paket från tradera och tänker inte att de är skola imorgon.
Life is good, jag låter de vara så.

PS! Vi har internet numera, lycka på högsta nivå.

Jag struntar i att tiden är knapp,
och dricker mitt kaffe i solen. I gräset som fortfarande
är grönt, och saknar någon att dela kakan med.
Storasyster har målat mina naglar och helgen känns långt bort.
Imorgon är en slapp dag, och planerar en dag med äventyr
bl.a. myrorna och lite så.
Kanska städa för helgens kommande festligheter. Känns sjukt taggat.

Igår var vi på efterfest efter ett barnkalas med Disney/Pixar Cars,
lego och Star Wars. Vi åt god mat, skrattade tills vi inte fick någon luft,
åt goda kakor med kaffe, utom E som åt ett ägg (de är en rolig historia i sig).
Sedan kom vi hem till en främmande katt som brutit sig in i vårat vardagsrum.
Den hälsade oss välkommen hem och undrade var maten fanns, vi försökte
övertyga den om att gå hem. Den var missnöjd med ett så trist förslag.
Sedan klistrade jag och E upp en egen "Nej tack till reklam"-skylt.
Det blev den sötaste skylt jag någonsin sett. Representerar man
brevbärarnas rätt i samhället, så gör man.

Annars går livet ut på att leta min eländiga bankdosa som springer bort
hela tiden och vara på möten.
Imorgon kommer världens finaste pappa till stan. Vi ska och lyssna på
Jonas Sjöstedt när han pratar som sin senaste bok "Spanska brev".
Det kommer bli asbra.

Ikväll är jag tråkig. Trött och tråkig.
Jag stannar hemma med mina föräldrar som
dricker vin och äter ostkrokar.
Skjuter upp saker jag borde göra, saker jag borde skriva
och känner mig rastlös, fast jag inte har någon lust.
Inte ens tradera känns roligt.
Därför rotar jag i saker som bara svider i mig och skapar hål.

Nu ska jag och Ilona gå ut och plocka jordgubbar inatten.
Jag behöver andas.
Saknar de där elljusspåret just nu.

Jag och E har bråkat med internet hela veckan
i ett försök att de ska fungera och vilja vara med.
Men universitets system har kraschat och sätter ständigt
käppar i hjulet för oss. Så, vi gör som han i telefon på support
säger åt oss; väntar.

Utöver de har jag pallat vinbär, gått vilse på elljusspåret,
börjat införskaffa stickat och regnkläder, haft skoskav,
sålt skor på tradera, sprungit till bussen, introducerats till
distanskollektivet, planerat klassfest, insett att de är
dyrt och leva, tagit klassfoto i ett nyvaken tillstånd,
längtat efter lön, skjutit upp saker, prata i telefon, sovit på olika ställen
i skolan och hittat mitt dröm hus.

Just nu sitter jag i ett vandrarhem i Skeå med tre andra tjejer.
Vi ska dela på två dubbelsängar och har världens största tv.
Det känns som vi sitter i ett rum till en sjukt fräsch lägenhet.
Vi enades för en stund sedan om att vi borde flytta in här.

När jag landade i Skeå mötte mamma mig vid bussen med
en hamburgare och en trocadero. Jag tror de håller på bli en klassiker.
Sedan stod jag och snackade med min kusin en stund, som numera
lämnat The North Sea bakom sig. Lite sorligt, men fint ändå.

Nu ska jag börja fundera på att krypa isäng.
Imorgon ska jag sitta i möte halva dagen med roliga människor.
woulli boulli!