det är en känsla som du lämnar när du vänder bort din blick, berätta hur du gör

Idag beger vi oss. Ja, idag åker jag och S hem till
mitt kära norrland.
Just nu är han på jobbet och jag springer omkring hemma.
Plockar, städar, diskar, packar och sådär.

Igår var vi och sprang i mellandagsreakaoset.
S köpte en tröja till sig och ett par nya jeans till mig.
Han är så snäll.

Jag har förövrigt dissat hela den här "resumé av det här året"-prylen.
(Precis som 30-dagars-challage-grejen)
Den finns på alla de bloggar jag läser och jag blir bara kräkless.
Jag vet väl vad som hänt, jag har ju läst hela tiden! Tjat, känns de som.

Nä, nu är det dags att fortsätta här.
Hörs väl nångång nästa år. Ha de fint, adjöken!



I know there's a place you walked, where love falls from the trees

Jag landar i Uppsala, bara 40 minuter sen
och blir upphämtad av den finaste grabb jag vet.
Jag är trött efter ha delat vagn med fyra rastlösa killar
och en jagärsåkäridigattjagvillpratameddigitelefonvarjevakenminut-tjej
som tog noll hänsyn till att klockan var halv fyra på morgonen.
Så jag svamlar. Han har med sig en cola och en snickers.

Vi åker till hans föräldrar, slöar, sover lite,
ser Linas kvällsbok, äter Kina/thai, har världens minsta julafton
och ser lite mer tv. Mys. Kaffe, mmm, kaffe.
Jag får en filt, precis vad jag önskat. Nu kan jag äntligen
officiellt ge Ilona den mamma jag köpte på Jysk när jag
flyttade hemifrån. Hon får en julklapp också som hon ska
få öppna när jag och S kommer hem till dem.

Sen, mitt i själva natten typ, åker vi hem till Borlänge.
Här spenderar jag dagarna med att dra fötterna iklädd
mina rosa långkalsonger och göra inte direkt någonting,
medans S är på jobbet. Tittar på barnen som åker pulka i
den skrattretande lilla snöhögen utanför och läser bloggar.
Pillar på projektarbtet och diskar. Det är otroligt skönt.
Det här är allt jag lyssnar på.

Sist men inte minst, vet ni att jag fått tvåhundra mail på sex år?
Lagom tragiskt om ni frågar mig.

you'll always be my hero

Den senaste veckan har varit panikveckan, enligt tradition.
Men julafton blev fin i slutändan och jag lyckades göra en sjukt bra efterrätt.
Nu är hela min familj överdrivetsinnessjuktförkylda och går på alvedon.
Julgranen står naken i vardagsrummet och kylskåpet är överfyllt.

Idag firade vi i alla fall födelsedag med tårta och allt för min kusin
som är hemma från tobleronelandet.
Nu åker jag ner i söder några dagar, hemma lagom till det nya året.
Adjöken!

We got bills to pay, we got nothing figured out. You are the best thing that's ever been mine.

Jag åker tillbaka till The Big City, för sista gången det här året.
Skriver provet i NK B som kommer avgöra hela mitt betyg.
Nervös är bara förnamnet till vad jag är. Vecka 2 kommer beskedet.
Blir tacklad av en främande hund och äter spagetti och köttfärsås till middag.
Storasyster kommer och vi stickar hela natten.

Sen blir det idag och jag äter julskum, pepparkakor
och madariner med min klass. Vår mentor har julpyntat.
Vi prata om det vanliga och får en värdelös nyhet, börjar
vara tradition vid sånna här tillställningar. Men det ny
schemat är en fröjd för hjärtat i alla fall.
Sen är de julavslutningen i aulan, och sen drar jag och Storasyster
på Subways. Efter det blir det en jakt på flygplatsen innan
det bär av hem.

Väl hemma är mamma dubbelt så sjukt och mitt rum är
städat. Vi har bärt ner julgranen (dcok inte uppackade eller
klädd än, de skulle aldrig vara okej) och jag funderar på att
slå in julklappar ikväll. Det går bra nu.

Jag tror när vi går genom tiden, att allt det bästa inte hänt än

Gick en lång promenad med hundarna.
Hämtade ut lillebrors julklapp, handlade
med pappa. Åt en av min favvomiddagar,
allså fläskfile med potatisgratäng. Det och tacos
smäller högst. (Och kycklingrulle från bästa stället, ofc).

Sen har jag suttit hos Storasyster och slö sett tv, precis
som man ska på en söndag. Har börjat sticka en mössa
också, som ni får se om den någonsin blir klar.

Nu välter Ilona trocaderoglas och pappa är söndagens
DJ. Musiken är väldigt blandad, vilket uppskattas.
Mamma ser någon konstig film och lillebror är bortsprungen.
Allt är helt enkelt som vanligt.

Livet är fult, du är fager

Igår väcktes jag på det mest otrevliga sätt
av min mor. Vid min fötter låg min hund och
vid mitt huvud en katt. Mina trogna följeslagare när
de kommer till att sova i min säng.
Katten hade planer på att somna om, men skulle
jag upp så skulle han också, rättvisa ska det va.
Tog honom under armen och gick ner till frukost.

Sen blev att klippa Erika, umgås med Cilla och Madde.
Äta pizza med Cilla och sen dra till Malå för den årliga uppesittarkvällen.
Det var trevligt och mitt lag ägde ju i tävlingan (även om vi inte vann).

Nu ska vi se vad denna dag bjuder på.

jag är en utav dom få som inte lämnar dig när färgen flagnar på fasaden

Filosofiprov på morgonen. Naturkunskapsplugg.
Packar väskan och reser hem. Dricka glögg med
pappa på biltema. Åker bil, pratar politik, livet
och allting annat som hänt senaste tiden.
Kommer hem totalt slut till en sjuk lillebror och
en utslut mamma. En svart hårig liten fröken skriker
av lycka. Jag har saknat henne också.
Äter hambugare. Kommer ihåg allt jag glömt.
Nu vill jag äta chips och leka med fröken i snön.
Vi får se om jag orkar någonting av det.

Den här vill jag också väldigt väldigt gärna att den
ska flytta hem till mig.

What I wouldn’t give, for you to be here with me right now.


Dina läppar, din hud, din lukt och dina ögon. Så fort jag blundar, vad ska jag göra?

Jag är galen. Jag säger det bara.
Jag kan inte hjälpa det, lyssna.
Jag gör hellre någonting dumt än inget alls.

Without you I don't even have a pulse


Den här staden är död, låt oss måla den röd. Låt oss måla den blå. Vi är bättre än grå.



Jag vet att de varit dött här. Men jag har pendlat mellan sängen och skolan.
Med undantag för Ica, en del möten och några pluggkvällar.
Det är så mycket just nu att jag får knappt luft.

Idag sov jag ut, sedan drog jag ner på stan och trängdes med resten av världen.
Handlat upp pengarna på de sista julklapparna. Eller ja, nästan.
En handfull fina människor återstår.
Konserten vi skulle på ställde in i sista stund (känns som de är så med allting
just nu) men jag ska över till Adina så ska vi göra någonting bra av den här
kvällen ändå. Det blir nog fint ska ni se.

Det går i motvind just nu, och ibland är jag tveksam om jag ska
ro de här i land. Hjärtat sitter utanpå, slår inte som det brukar slå.
Kämpa, kämpa. We can make it.

Eftersom jag inte haft några hörlurar (tills nyss!) så finns min spelista
för december på spotify och inte i mobilen. Here you go.
Nu ska jag fördriva tid!
Den här staden är död, låt oss måla den röd
Låt oss måla den blå. Vi är bättre än grå.

Was he the one causing pain with his careless dreaming

Min textlärare säger att man inte kan sitta och
vänta på inspiration, men I do. Alltid.
Och varför är det alltid lättare att få inspiration,
till det man inte ska göra?
Jag sitter och borde skriva på mitt personporträtt
om Madonna som ska vara klart imorgon, och
BAM så sitter jag och våldskriver på projektarbetet
som legat vilande i tre veckor. Fattar noll.

Aja, idag har jag i alla fall beställt efter pappas och
lillebrors julklappar. Puh. Det artar sig.

Ibland längtar man hem. Till sunda värderingar, folkmusik och storstadshat.

"- Hej Pappa, jag lever.
- Hej! Vad bra. Fick du alla grejer?
Såg du bankdosan i paketet?
- Ja, det blev jätte bra. Tack.
- Någonting jag glömt?
- Nej, tror inte de.
- Okej, vad åt du till middags?
- Chickennuggets och ris.
- Happ, fräsigt. Men då får du ha de så bra!
- Desamma, hejdå!
- Hej!"

Jag ha aldrig fattat hur man kan ha långa samtal med
sina föräldrar. Jag ha inte pratat med min väldigt oroliga
älskade pappa på två veckor, ändå tar samtalet typ 3 min.
Han kollar att jag lever, frågar om vädret och kollar att jag äter,
de är sällan mer än de. Om det inte hänt någonting allvarligt vill säga.
Typ att katten inte kommit hem på flera nätter, lillebror klarat
mopedkortet eller så. Han är fin han, fast han är lite knasig.

Jag vet vem jag är när jag är hos dig



Det finns ingenting som ger mig sån julkänsla som de årliga julmarknaden
i Hedlunda. Idag har jag och en liten söt tomteflicka stått och varit
fullständigt ascharmiga och såldt allt från whiskysenap till handgjorda ljus.
Vi har även haft barnfiskedamnståg och vuxenfiskedamn, där det sist
nämna var nästan mer uppskattat.

Sen blev det luciatåg, och jag dog lite av stolthet när mina små barn
stod där uppe. Lilla A som va lucia och allt. Det var kanske inte världens
största tåg med den värsta kollen på sångerna, men det va det fruktansvärt fint.
Själv missade jag att vara med då jag var upptagen med att sälja egenbakade
limpor, reservera hyacinter och ställa i ordning till den kommande auktionen.
Och under själva auktionen sen, stod jag och sålde oändligt med korv.
Iaf en del. Hade jag varit rik hade jag ropat hem en del fina fynd.

När jag väl kom hem stupade jag i soffan. Min bankdosa hem idag, (tack pappa!)
så jag har suttit och betala fakturor, samt försökt skramla ihop några slantar
till mitt "julklappskonto" (den heter faktiskt så), där det ekade läskigt tomt.

Och ja, julklappsångesten är här om någon undrar.
(Storayster, du är omöjlig! Just so you know. Älskar dig!)
Men jag har en del klurig och busiga grejer på gång. Thihi.  (Förlåt S <3)

Jag kom och tänka på det nu, kanske för att det är så tyst

Senaste bilderna på mobilen;















och S, jag sa ju det! I told you!

When everything suddenly crash down, I want you there beside me

Klockan 05.29 ringer telefonen och i luren
hör jag honom som kallar sig min son berätta
hur han bytt sexuallitet när han såg sig själv i spegeln.
Han pratar i en timme och fyra minuter.
Sen kliver jag upp och duschar.

Hur jag lyckades hålla ett bra tal i nationella svenska b
efter den starten på morgonen, det vet ingen. Minst jag.
Speciellt när jag som vanligt, ändrar hela talet
sekunder innan jag öppnar munnen.


RSS 2.0