you’re my soul, my reason



Det går verkligen upp och ner just nu.
Jag dansar över gatorna när jag pratar
i telefonen och folk tittar snett, går igenom staden
i novemberkylan och skrattar för
högt inne på pressbyrån med en latte i handen.
Skrattar till tårar med vänner över ingenting, har
världens finaste middagar och slö tittande på tv, där
allt bara får vara som det är.
För att sedan någonstans falla ihop på hallmattan och säga
att nu blir det inte mer. Att vakna och kliva upp, göra sig
i ordning, men sedan krypa ner i sängen igen och viska
att man inte vill.
Men jag ska fixa de. Rycka upp mig, ta mig i kragen
och fyllas med kreativitet igen. Snart. Men inte just nu.

Kom just hem från biomörkret, popcorn, för stor läsk,
gamla vänner och en väldigt fin film.
Borde faktiskt falla in i sömn, men istället ligger jag vaken
och viskar alla svåra ord till dig.
Jag har aldrig viskat dem så, har aldrig vågat uttala dem
på de här viset och hjärtat slår dubbla slag som ekar av
du kommer stanna. En lång, lång tid

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback