Det är inlandet är klätt i snö, när
jag kliver upp för gryningen och tar bussen,
tillbaka till kulturhuvudstaden.
Jag tycker inte om att de blivit vinter och kallt,
jag längtar redan efter sommaren.
Men de är lite mysigt just då.

Dock här i kulturhuvudstaden håller
sig hösten kvar och alla mina varma mysiga kläder
gjorde att jag kände mig som en isbjörn i afrika.
Jag handlade, sprang på min kusin och sen
hem för att halvsova lite.

Sen kom C och vi festade med våfflor
och alla uppblåsta ballonger som låg gömda i mina skåp.
Vi gjorde tappra försök att plugga, men diskutera
våra liv, sparka ballonger och lyssna på musik
var helt klart roligare.
Men lite spanska blev de och faktiskt till att tvätta.
Sen gick vi hem och asgarvade åt kor och vår mentor,
sen båda i en bladning.
När vår rektor joggade förbi pratade vi om det manliga könsorganet
och att uriner, den bekväma kopplingen med dessa.
När en karavan av folk gick förbi stod vi och
pekade på ingening och skrattade eller stod dubbelvikta
och kunde inte andas samtidigt som vi kved "sluta, snälla. Sluta,
de är inte roligt, sluta nu"
Vi har så roligt tillsammans, C och jag.

Nu kommer han snart, snart.
Det känns så nära nu. Det är så nära nu.