Min mage dödar mig.
Det ända jag lyckats äta idag är tre bitar
morötter, fem makaroner och glass.
Och jag håller mig upp på alvedon.
Imorse höll jag på att ringa mamma, gråta lite
och be henne komma. Så blev de inte, och
de var nog lika bra eftersom hon ändå bara sagt
att jag fick skylla mig själv somn flyttade 17 mil bort.

Livet är inte rättvist.

Jag saknar honom. Verkligen saknar.
Han är världens finaste, fast han inte inser de.