Jag springer omkring i mitt hamsterhjul
och landar i min deponi till lägenhet.

Först skola tills jag kräks, sen kamrastödjarmöte,
blir en kvart sen ifrån de, blir en kvart sen till utvecklingssamtalet,
hemma typ halv sex, äta, springa till bussen, en kvart sen till dansen,
få lite gjort på dansen, ta en omväg hem och gå vilse i världen,
komma hem och inse att jag måste plugga matte. Suck.

Han kommer snart.
På fredag då min världenslösa vecka av ständig
plugg, stress och ångest är över, kommer han.
Jag har inte ens hunnit vänja mig vid att sova ensam,
och jag längtar. Jag längtar efter honom. Att få luta mot honom
och glömma allt annat.