Imorse var de skyfall från klarblånatthimmel, där
jag passerade med ett litet paraply och blev helt dygnsur.
och nu finns bara vatten pölar och trasiga stigar.
Igår gick vi vilse på höjden och i skogar, idag
åker vi hem, hem till inlandet. Det känns som de var
månader sen jag vara där fast de bara är snart två veckor.
Jag saknar de. När jag flyttade trodde jag aldrig att jag skulle
sakna den där fruktansvärda lilla hålan,
men nu längtar mitt hjärta ofta dit.
Storasyster och jag ska fiska, och jag längtar efter henne.
Bara vi, hon och jag. Hon är så fin min syster.

Men egentligen är mitt huvud 58 mil långt bort.
I en viss stad, i en viss lägenhet och hos en viss pojke.